Vinter på västra Kreta ( 3 )

[lugnagatan]

Det är mörkt i Splanzias och en figur susar förbi, ibland småspringande, ibland lutande sig mot en stolpe, om han inte gör ett varv ute på gatan, som i en balett, samhällets grundbult: nattfjärilen.

Han försvinner in genom den stora dörren i "bastionen" .


Inne i trädgården hemma ser jag en liten skugga snabbt hoppa upp och in genom grindens galler, sedan en större rundare som kommer in och sätter sig på gräsmattan. Den förra var min lilla katt som ska gömma sig och komma fram nästa morgon, när jag ropar . ( Jag trodde aldrig att katter lyssnar på tillrop ! )

Den runda sotigt smutsbruna katten, kom en gång med två ungar. Hon var då så utsvulten att hon jämrade sig, men har sedan återhämtat sig och blivit fin i pälsen och lite rund. Båda ungarna är nu försvunna, men mamman är här, inte bara för matens skull, hon nosar lite och sitter still som en rundlätt staty.

Den lilla katten har levt hela sitt liv inomhus, och sedan storasystern kastades ut, har hon utvecklats , rusar omkring i hela lägenheten och leker, och ska vara med i allt. Hon är full av glädje!


Nu är det "december-kyla" . Trots det sitter många ute. En ung tiggare kastar ifrån sig sin cykel, och rusar på några kvinnor som dricker kaffe ute på trottoaren, han blir mer aggresiv, och dom ger honom mer. För en gångs skull satt jag inne, men får ändå inte vara ifred. Ynglingen kommer in och sträcker fram handen, men jag viftar bort honom med en ganska kraftfull gest, och han respekterar detta, därför att han vet att han gör fel. Han går ut över gatan och ut i parken, där langningen pågår helt öppet.


En annan heroinist lärde jag känna flyktigt när jag bodde i Splanzias. Det visade sig senare att han kunde sitta mitt i parken där, och ropa hårda ramsor upp mot månen och minareten, som en ylande varg.

En något äldre man kom då fram och sade "han är farlig", men det var denna senare man som visade sig vara den mest farliga nattfjärilen som jag mött i Chania.


******



Någon gång under hösten lade sig Arthur på en soffa i parken 1821 i Splanzias. På morgonen låg han kvar , inlindad i täcket, död.

Det var inte en speciellt kall natt. Artur tillhörde dom hemlösa som inte gjorde så mycket väsen av sig, satt inte i parken med dom andra, gick omkring ganska välklädd.

Det blev en förstasides-nyhet, med en bild från parken, när den inlindade kroppen fortfarande låg kvar på soffan. Man kan bara känna en värme med anledning av grekernas medkänsla med dom hemlösas situation, oavsett vilket land dom kommer ifrån.

Under dagen hade ryggstödet på soffan brytits av . Det måste ha krävts stor kraft, eftersom soffan är av gjut-järn: En soffa är förverkad där den döde har legat.

Till sist ska jag anknyta till förra vinterns reportage "En individ, en kultur" :

Jag berättade då om en man som bodde i "bastionen" :



Så här skrev jag:

" En kille ur någon av dom större invandrarminoriteterna driver omkring med både stirrande och frånvarande blick, mycket mager, man skulle kunna tro dödssjuk, drogpåverkad och svältande, men det behöver inte vara något av detta. Han kanske bara är sådan, och har hamnat just här , bara av det skälet att han är exakt som han är. "


Han hette Andraea , och kom från Zurich i Schweiz, och hade flera olika boenden hos kompisar under sin tid här. Det figurerade ett barn då , ett hopp om framtiden. Man byggde en helt ny social plattform mitt inne i centrala Chania. Barnet ska även ha tagits om hand av "Pavel med hundarna", som nu återvänt till sitt ursprungs-land. Andraea ska en dag ha "glömt" barnet på sjukhuset , och det finns idag enligt uppgift på ett barnhem på Kreta.

Andraea dog för några veckor sedan här på Kreta. Han blev 31 år gammal.-

[Marja]

Stark text som det för mig blir svårt att förstå helt och hållet men i sin essens lämnar den mig inte oberörd.

Att fatta detta att det händer runt om oss att vissa människor dör om ingen ingriper!

Men liksom din katt fick omsorg och stöd och klarade sig bra. Den hjälpen borde ju alla få kan jag tycka.

Vad kan jag göra? Vad kan du göra....? Det krävs en bra plan tänker jag i Greklands krisen.

Hur ser det ut med socialtjänst och lagar idag?

Mycket tragiskt att höra dina ord.

Marja

[xenos]

Två bilder levererar du Stefan. En från människans värld. En från djurens.
I bägge finns de svultna, de utanför, de fattiga, de olyckliga och tiggarna i mörkret.

Det fattas dig inget mod, att skriva så från solens land. Förmodligen är din publik liten.
Jag tänker hänga med.

[KR]

Det finns många tragiska livsöden, som tur är finns det de som är tvärt om också.
//
KR

[Anneli.L.]

Skönt att höra att det finns människor med öppna ögon. Djuphet. Blev tagen av din skrift.