#1
|
||||
|
||||
Gröna, nej, jag menar leriga fingrar...
En stor fördel med Grekland, åtminstone här i syd och sydost, är att man kan greja med sin trädgård året om. Det är långt ifrån detsamma som i norra Europa, varken blommorna, frukterna eller säsongerna...varma somrar och regniga vintrar , det minns jag från geografilektionerna.
Som nu, i värsta vintern, är det läge att så och sätta allt möjligt. sallad och kål och blommor och sånt. Snart ska vinrankorna klippas ner. Riklig vildblomning börjar nu, bergen grönskar och blommor som sommarturisten aldrig ser täcker bergssidor och lundar. På sommaren är det mest att vattna och ta bort vissna växter. Senhöst är tiden för oliver och apelsiner, och så rullar det på. Jag har i två dar försökt få till lite grönska på en jordplätt som annars mest är katternas favoritdass. Har planterat en hel del , ganska osorterat, och mer ska det bli. Jorden är stenhård och ovillig att ge med sig trots regnen. Jag har två tunnor med kompostjord som jag ska bära upp i hinkar vartefter. I höstas hade vi nattliga besök av getter, och de åt upp allt de hann innan vi upptäckte dem. Nu rusar maken ut med luftgevär eller slangbella vilken tid som helst på dygnet, men de är snabba de rackarna...-och det är ju det vi vill, förstås, att de ska ge sig iväg. Fresialökar, plantor från vänners trädgårdar, utblommade krukväxter och en och annan vitlök pillar jag ner, tar det sig så tar det sig. Händerna blir bruna och svarta, naglarna ser ut som om någon farsot drabbat mig, skorna blir kladdiga var man än trampar, ibland av lera, någon gång av kattskit, kul kul. Mandelträden i hönsgården nedanför huset blommar när som helst. Grannens oklippta bougainvillea har sex meter långa grenar. Januari, ja, men våren är på gång här. |
#2
|
||||
|
||||
Sv: Gröna, nej, jag menar leriga fingrar...
Oj vad härligt det låter här i Luleå är det just nu minus 17 grader
Våren är långt långt borta kanske om jag hade en sprängladdning och fyra av kanske jag fick se jord men om 5 månader sätter jag frön i jorden Hälsningar från ett vintrigt Luleå |
#3
|
|||
|
|||
Sv: Gröna, nej, jag menar leriga fingrar...
Citat:
Monica |
#4
|
||||
|
||||
Re: Gröna, nej, jag menar leriga fingrar...
Härligt!
// KR |
#5
|
|||
|
|||
Sv: Gröna, nej, jag menar leriga fingrar...
Kul att läsa! Jag skulle gärna vilja ha en liten trädgård,men det går inte där vi bor.Däremot ser jag fram emot februari-mars när ljuset kommer åter och man kan så chilifrön och plocka fram de "vintrade" pelagonierna och ta hand om övriga krukväxter .
Det är alltid lika roligt att läsa om ditt liv på Kalymnos! |
#6
|
||||
|
||||
Sv: Gröna, nej, jag menar leriga fingrar...
Tänk om du hade en Kamera. Skulle så gärna vilja se allt du berättar om. Men å andra sidan behövs inte det eftersom du berättar så att man ändå ser allt framför sig.
|
#7
|
||||
|
||||
Sv: Gröna, nej, jag menar leriga fingrar...
Citat:
TAKK, Monica |
#8
|
|||
|
|||
Sv: Gröna, nej, jag menar leriga fingrar...
Citat:
Är det dina katter som gör sina behov i trädgården? Katter vill annars helst göra det på någon annans tomt än sin egen :-) |
#9
|
||||
|
||||
Sv: Gröna, nej, jag menar leriga fingrar...
Janne, jag har en kamera, men jag tycker att ord får räcka. Alla ni som läser har ju en egen bild av det grekiska livet .
Katterna gör lite som dom vill, och har nån ett tips på avskräckande lukter tar jag gärna emot. En sprayflaska med utspädd vinäger motar dem i köksfönstret men annars har de lite dåliga vanor. På sommaren är det inget problem, då allting torkar direkt och inte luktar. |
#10
|
||||
|
||||
Sv: Gröna, nej, jag menar leriga fingrar...
Det räcker så bra så.
|
#11
|
|||
|
|||
Sv: Gröna, nej, jag menar leriga fingrar...
Monica, det räcker så bra med dina beskrivningar! Man blir inte mätt på ord sammansatta på ett beskrivande sätt, men överskott på foton hamnar snabbt i papperskorg eller lådor (ev. dator). Är inte kalimera.se alltför bildinriktat? Nu får jag bannor av ! Tack för att du skriver, Monica!
/ Jannis |
#12
|
||||
|
||||
Sv: Gröna, nej, jag menar leriga fingrar...
Ylva/Jannis, i vår tid möts vi av mer bilder än någonsin, varje person har möjlighet att fotografera och sen göra vad man vill med bilderna. Själv har jag inget jättebehov av att dokumentera min vardag , jag har den omkring mig i alla fall...men foton på barn och barnbarn tapetserar kylskåp och väggar.
Det är ett antal gånger jag borde ha haft kameran klar: episoder som inte så ofta kommer tillbaka, som den kavate killen som stod tvärs över en massa svärdfiskar på ett lastbilsflak, med armarna i kors och världens största leende, eller de skrattande nunnorna, likaledes på ett lastbilsflak fullt med hö...eller min far sista gången jag såg honom på sjukhuset, eller , eller, eller... |
|
|