|
|
#1
2015-08-12, 17:30
|
||||
|
||||
Lille dumsnut
Chasoúli, lille dumsnut, kallar jag en kattunge som föddes i maj eller så.
Mamman är en jättevacker och nätt, lite mer än halvvild hona, vit med ljusröda tecken. Hon fick tre ungar och listigt nog gömde hon dem länge. Vi hörde små ljud, men från olika håll, och det var högt gräs och massor av bra gömställen här runtom. När jag klättrat över staketet till ödehuset intill fann jag dem, och då hade de blivit rätt stora, klotrunda och snabba, omöjliga att ta fast. Att det var en hona och två hannar såg jag efter ett tag, när de ivrigt åt ihop med våra övriga katter, och de lärde sig snabbt att man rusar så att man sladdar i svängen för att bli först till långpannan... Men inte Chasouli! Han är lite sen, fattar lite långsamt, blir sist jämt, springer åt fel håll, reagerar inte direkt...han är otroligt söt, svart och vit och knubbig, för nog får han mat så det räcker även om han missar de bästa bitarna. Jag sitter ofta på min veranda och kan göra intensivstudier i kattbeteende, materialet finns framför mig...de har sina vänner och ovänner, även om rollerna växlar. Respekt! Jag är högre i rang än du! Du får vänta! Den söta mamman ska till veterinären endera dan, men hon är så otroligt listig! Flera gånger har jag haft henne inne i transportburen och nästan lyckats stänga den, men så gör hon något blixtsnabbt och sticker. Jag ska ta fram den stora håven som jag använt till andra, men jag vill helst inte stressa henne. Hon är en fantastisk mamma som pysslar med ungarna mer än någon annan kattmamma vi haft. Hon tycks inte vara det minsta oroad över att Chasouli är lite sen. Vore han ett människobarn skulle han nog ha fått en bedömning av barnspecialist redan, nån bokstavskombination kanske passar... Jag är mest oroad över alla sommarsemestrare i grannskapet. Så många bilar och moppar som inte hör hemma här, inte kan jag sätta upp en skylt med "Akta kattungarna" heller? Eller kanska jag kan det. Jag kan ju måla dit en sköldpadda också, för att uppmärksamma att vi har såna med. Så skönt att vi inte har större bekymmer än så. 
|
|
#2
2015-08-12, 18:33
|
|||
|
|||
|
Sv: Lille dumsnut
Min fina, underbara vän Morris var också lite efter som liten. När syskonen såldes hade han inte riktigt fattat hur man åt själv (de tog dem lite för tidigt från mamman) så jag fick handmata honom med finfördelade godsaker i början. Men han blev snart lite större och klokare, han också. Och förutom att han så klart hade blivit alldeles, alldeles för kräsen och bortskämd var han som vuxen en helt otrolig katt. En riktigt klok, mysig, snäll, mammig och härlig kompis.
Tyvärr lever de inte för evigt och han fick somna in i vintras, 17 år gammal  Så: Ja sätt ut en bild på katter, sköldpaddor och hela kånkarången  !!!! Och ha det riktigt, riktigt bra
|
 |
|
|
Linjär visning
