|
|
#1
2016-05-01, 13:35
|
||||
|
||||
Längtan till Grekland
Så här på våren i april/maj brukar min greklandslängtan ta i och bli rent kroppslig!
 Hjärtat liksom snörper ihop sig när jag ser bilder från er som redan är där. Trots att det är mycket på gång här hemma och i familjen kommer denna känsla över mig titt som tätt nu på våren. Det måste nästan vara en sjukdom!  Kan man kanske ha varit grek i ett tidigare liv? Är det därför man känner att man kommit hem när man sätter ner foten på grekisk jord? Lite funderingar bara så här inför årets greklandssäsong.  Katitzi 
|
|
#2
2016-05-01, 18:26
|
|||
|
|||
|
Sv: Längtan till Grekland
En liten Greklandshistoria och en eloge till mitt älskade Grekland!
När jag var i 7-års åldern började min mamma resa till Grekland varje sommar. Hon kom alltid hem så sprudlande glad och luktade på ett speciellt sätt, kanske hade Grekland satt sig i huden på henne...Redan då visste jag att det där Grekland var något alldeles speciellt och längtade efter att få följa med. När jag var 9 kunde jag följa med till Rhodos och det var precis lika speciellt som jag föreställt mig: lukterna, maten, de underbara människorna, ja hela atmosfären. Jag kände precis som du, jag hade kommit hem. Min mamma fortsatte att åka till Grekland varje år och när jag var 13 följde jag med till Agios Nikololas på Kreta. Återigen fick jag samma känsla, hjärtat svällde av glädje och jag hade kommit hem. När jag kom hem till Sverige kände jag som du, längtan till Grekland kom över mig titt som tätt men av olika anledningar fick jag vänta några år innan jag kunde åka igen. Eftersom Greklandslängtan aldrig svalnade, sparade och sparade jag och lyckades skrapa ihop en resa varje år. När jag var 23 hade jag fast arbete men lyckades övertala min arbetsgivare att få 5 månaders tjänstledigt och åkte till Korfu för att jobba. Meningen var att min väninna skulle följa med, men när hon hoppade av sista minuten betämde jag mig för att åka själv. Jag hade varken jobb eller bostad men allt ordnade sig och jag hittade jobb med rum på ett familjehotell. VAD jag lärde mig den sommaren! Speciellt att allt ordnar sig...alltid.. Så kom då slutligen den dagen då jag landade på Santorini, Augusti 1989. Jag kommer aldrig att glömma insikten jag fick när jag stod där och blickade ut över calderan och vulkanen. Jag visste att här vill och måste jag bo, alltid. Nu bor jag här på Santorini sedan 1992. Jag lämnade tryggheten hemma och valde Grekland. Trots ekonomisk kris, dåliga arbetsförhållanden och hela den urholkade Grekiska offentliga sektorn har jag inte ångrat en minut valet jag gjorde. Varje dag jag vaknar jag med ett leende och är tacksam att jag lyckas leva och bo här. Jag är inte rik, nej snarare ganska fattig men när jag blir gammal kan jag säga till alla och till mig själv att jag levt ett rikt och lyckligt liv med det lilla jag hade och behövde... Och som ett litet plus har jag även lyckats göra min mamma lycklig. Hon som nu blivit över 80, har haft möjlighet att även hon att kunna komma till sitt älskade Grekland flera gånger varje sommar och fått stanna så länge hon vill! Ingela Senast redigerad av Ingela A den 2016-05-01 klockan 18:33.
|
|
#4
2016-05-01, 19:51
|
||||
|
||||
|
Sv: Längtan till Grekland
Tänk Ingela att du vågade ta steget!
 En annan var för feg. Det var ju så mycket som man förväntades göra för att falla in i mallen... Skaffa sig utbildning, jobb och bostad. Sen kom barnen, man köpte hus och drömmen om ett annat liv i Grekland kändes allt mer som en utopi.  Men under alla år sedan jag började åka till mitt älskade Grekland (1978) har jag försökt ta mig dit varje år. Tror att det bara varit 3-4 år som det inte lyckats. Snart är det dags igen! Denna gång ska Koroni på Peleponessos utforskas!  Katitzi
|
|
#5
2016-05-01, 20:16
|
|||
|
|||
|
Sv: Längtan till Grekland
Ingela A
Härligt med människor som förverkligar sina Greklandsdrömmar...och nu har jag mött många t ex Yanna, Admirala, Git och Calle, Annelie och Reijo, Ylva och Jannis m fl. plus alla som är gifta med en grek och bosatta här. Har jag glömt någon? Vi andra far som tättingar mellan Sverige och Grekland! Lissi- direkt från Kalamata!
|
|
#6
2016-05-01, 22:49
|
|||
|
|||
|
Sv: Längtan till Grekland
Känner precis lika som du Katitzi, när våren kommer blir man nästan sjuk av längtan till Grekland. Lugnet, men framförallt längtan när man bokat. Sen lyckokänslan när man kliver av planet...
Nu har vi nåt stadiet lugn, längtan och väntan Så härligt skrivet, Ingela! /  Lena
|
|
#7
2016-05-02, 09:44
|
||||
|
||||
|
Sv: Längtan till Grekland
Visst kan längtan bli otroligt stark så här års, nästan smärtsam och ångestfylld till och med... Jag känner (tyvärr) ibland att jag har en tendens att måla upp ett Grekland som är så underbart att det faktiskt inte når upp till förväntningarna när man väl kommer ner! Oftast går det över på bara någon dag där nere, men ibland är det en liten besvikelse som anas precis när man kommer ner...
Har ofta tänkt på hur det skulle vara att ha ett eget litet hus där nere och kunna stanna längre perioder, men jag känner att man kanske skulle känna sig "tvungen" att bara åka dit då och inte prova på några nya ställen. Dessutom kanske magin skulle försvinna om man är "för mycket" där nere, dvs att det inte längre känns som semester/ledighet eller äventyr..? Hur känner ni som flyttat ner eller har eget där nere och kan stanna långa perioder?
|
|
#8
2016-05-02, 10:35
|
|||
|
|||
|
Sv: Längtan till Grekland
ErOg, för mig har aldrig magin försvunnit utan istället förstärkts efter mina 25 år här, trots att det naturligtvis även finns negativa sidor av Grekland och Grekerna.
Det är mycket annorlunda att komma som turist och att vara bofast här. När man kommer som turist har man ju semester, livet leker och man blundar kanske helst för vissa negativa intryck. Man kanske lär känna Greker som (när dom pratar med turister) bara vill ge en positiv sida av Grekland, och man tycker att det låter så underbart alltihop. Men verkligheten som bosatt är en annan. För att kunna bo och arbeta här måste man in i det byrokratiska träsket och för oss Svenskar är det nästan ofattbart hur det kan fungera. Man ser arbetslöshet, anställda som utnyttjas av sina arbetsgivare och inte kan säga emot av rädsla att förlora jobbet, man ser den havererade offentliga sektorn, korrumption, fusk och en massa annat som aldrig hade accepterats i Sverige. Men man vänjer sig. För man ser även en annan sida, de starka Greker som stöttar varandra och de flyktingar som kommer hit, den underbara gästfriheten, glädjen och stolheten över sitt land och sin kultur och man vet att hamnar man i svåriheter ställer någon alltid upp!! Kanske ni tycker jag är naiv men min filosofi har blivit "ta de negativa sidorna som de är (eftersom man ändå inte kan ändra det för tillfället) och njut av fullo av de positiva istället. OCH njuter GÖR jag! Och jag är ju till skillnad från Grekerna lyckligt lottad: blir det total kris och kaos kan jag ju alltid återvända... Ingela Senast redigerad av Ingela A den 2016-05-02 klockan 10:40.
|
|
#9
2016-05-02, 20:32
|
|||
|
|||
|
Sv: Längtan till Grekland
Vad härligt att läsa om era erfarenheter, er längtan och kärlek till Grekland!
Jag som relativt nyfrälst känner ändå igen känslan av längtan, jag kände redan när jag landade hemma i sverige efter senaste resan: vart ska vi nästa gång? Tror jag började googla redan dagen efter  Jag kan få en pirrande känsla i magen när jag tänker på de öar vi besökt, men även på de platser vi har kvar att besöka! Jag vill besöka en ny plats/ö varje sommar, för att hitta mina speciella guldkorn som vi sedan kan återvända till "på ålderns höst". Kanske inte för att bosätta oss, men spendera längre tid där än en vanlig sommarsemester.< 4 öar senare är jag som sagt frälst och jag räknar dagarna till 11 juli då vi ska utforska fastlandet (pargaområdet) för första gången!
|
|
#10
2016-05-03, 09:23
|
||||
|
||||
|
Sv: Längtan till Grekland
Det här "tillståndet" man hamnar i på våren, när resedatumet smyger närmare, drabbar tydligen oss greklandsälskare (och alla andra resenärer) med liknande symptom
 Ett lyckorus med fladdrande fjärilar i magen, klump i halsen och glädjetårar som trycker bakom ögonen.  Ett tillstånd som är härligt att befinna sig i, för i denna nedräkningsfas (4 veckor) är man extra lycklig. Man inser att det här med att längta är en del av hela resan. Man vill suga på karamellen, vetskapen om att man återigen ska uppfylla ännu en dröm. Den första bilden som kommer upp när jag tänker på min resa är första kvällen. En taverna vid havet, dofter, musik, lugn, lycka! Mellan rätterna kan jag inte hålla mig utan smyger ner till strandkanten och låter havet hälsa mig välkommen tillbaka! Sån är jag! !!
|
|
#11
2016-05-03, 19:52
|
||||
|
||||
|
Sv: Längtan till Grekland
Citat:
|
|
#12
2016-05-05, 07:06
|
||||
|
||||
|
Sv: Längtan till Grekland
Citat:
Själv har jobbat mycket med Greklandslängtan nu när det är andra året när jag inte KAN resa dit. Men jag börjar bli van vid den tanken också och siktar på nästa år i stället. Jag vill leva med en positiv längtan.Och positiv blir den genom att jag njuter av KALIMERA som är mitt andningshål! / Anne
|
|
#14
2016-05-05, 16:03
|
||||
|
||||
|
Sv: Längtan till Grekland
Citat:
Var har Cattleya boende?
|
 |
|
|
Linjär visning
