#1
|
||||
|
||||
Tsitsikia och sfiges
Man hör dem inte förrän man lyssnar...cikadorna , som med sitt spelande utgör bakgrundsljud hela sommaren här. Jag har läst att de ligger i dvala i åratal och väntar på sin tid. Sällan ser man dem. En gång såg vi en som just bytte skepnad från puppa till färdig cikada, den satt på en trädstam och tog rätt lång tid på sig att liksom pumpa upp vingarna. I kalimerakretsen har vi ju en mängd fågelkunniga, hur är det med insektsintresset? En resumé över cikadans livcscykel, tack!
Det sägs att ju tidigare på morgonen de drar igång fiolen, desto varmare dag blir det. Sfiges kallar man det som vi i Sverige benämner getingar. Hos oss finns det en småväxt sort och en enormt stor. Jag är totalt orädd för båda sorterna, har aldrig haft anledning att oroa mig, men jag vet att många ogillar dem och kanske har allergisk reaktion på stick. De kommer för att dricka och att knycka kattmat. Fisk-och-orzostuvnigen jag bjuder mina katter på varje morgon är favoritmaten, och torrfoderbitar kan de bära med sig i en vinglig flykt bortöver. Kompostlådan med sina karpousiskal och pepponibitar är också populär. Jag vet inte var de har sina bon, men bortåt bergssidan är det. Honungsbina har sin bästa tid lite tidigare. Förutom Kalymnos egna biodlare kommer det lastbilar från Kos fulla med fyrkantiga kupor som ställs upp på lämpliga ställen. Timjanblommor ger den mest aromatiska honungen. Om man inte gillar bin ska man nog inte vandra i bergen i maj-juni . Vår herde Petros gillar definitivt inte bin, de trasslar in sig i fårullen och irriterar fåren säger han. Som gäst i grekiska landskapet accepterar jag allt från bin till sköldpaddor... getter, får, tuppar och höns, insekter, hundar och katter, de ger liv åt de torra bergen. Undantaget är kackelackorna. Såna vill jag inte se. |
#2
|
||||
|
||||
Sv: Tsitsikia och sfiges
Bara jag vet vart getingarna är på väg så är det ok, då kan de få flyga omkring mig om de har fokus någon annanstans. Då har jag koll på dem... Jag har heller inget emot djur av olika slag men gränsen går, som du säger, vid kackerlackorna! Usch, fy och tvi! Bor "på landet" och så fort det bara går så är altandörren öppen och då kan det bli besök av både det ena och det andra. Svårast är när det flyger in en fågel. De är ju så snabba och rädda!
Ha de gott, Monica! /Eva |
|
|