|
|
#1
2017-09-26, 18:47
|
|||
|
|||
En tripp till Albanien del 2. Utflykter och iakttagelser
Efter dessa dagar fyllda av nya intryck och kulturella upplevelser, följde nu dagar med besök i syskons, kusiners och föräldrars hem. Efter två veckor kände jag igen alla, medan bara Ylva också kunde deras namn. Det serverades alltid rikligt med vällagad mat och vi blev alltid väl mottagna. Adriános var lycklig att få leka med sina jämngamla flickkusiner. Han var snygg och populär!
En av Angelinas systrar är nunna och för att träffa henne tog vi bilen till Balldre, där hennes kloster ligger. I det stora huset var det 5 albanska och 1 italiensk nunna, men systern var ute på uppdrag och inte anträffbar. Nunnan Valentina pratade engelska och gjorde stunden lättare för oss. Vi bjöds på te och Ylva fick en duk. Nunnorna har en skola för mindre bemedlade barn. Skolan skulle snart starta höstterminen. Vi lämnade 50 € i bidrag till skolan. J. och A. hade länge pratat om, att vi måste besöka nationalparken Theth under resan. De själva hade inte varit där förut. Med sina berg och dalar med grönska är det nog den mest kända turistplatsen i landet och vi tog bilen upp mot bergen mot NO. Det var smärre skogsbränder här och där, som inte såg ut att släckas. Vid högsta bergspasset fanns ett kafé och uthyrningsstugor. Vi frågade några tyskar, om det var möjligt att fortsätta bilresan med vår personbil. ”Det kan vi inte rekommendera, det är bara grus och stora gropar. Det tog oss 4 timmar ned till Theth och 2 timmar upp”. J. som är van förare körde oss ned på 1 timme och en kvart, men det var smalt, guppigt och ibland brant. Vi hade redan bokat rum på ”Villa Gjecaj”, där vi installerades i ett annex. Platsen, med glest placerade höga trähus, ligger på en platå omgiven med 2000 m höga berg i alla väderstreck. På gräsmattan växte röd- och vitklöver och grönsaksodlingarna runt hotellet vittnade om, att det var ekologisk mat som skulle serveras. Den vackra platsen passar utmärkt för bergsvandringar, men för oss med tidsbrist och bara en övernattning, blev det bara två kortare promenader. I ett 400 år gammalt hus fick vi berättat, om hur det gick till med blodshämnd och vendetta för inte så länge sedan. Angelina översatte från albanska till grekiska. Middagen på ”Villa Gjecaj” var delvis ett misslyckande. ”Hovmästare” var en 10-årig pojke, som skulle ge order till kök och servitör. Han var duktig för sin ålder, men vår väntan på beställning och mat blev timslång. Men maten var god och frukosten dagen efter utmärkt och riklig. Kostnaden för hotell och mat var 60 € per par. Theth var ett härligt resmål med äventyrsprägel. Ortsbefolkningen har försökt hejda utvecklingen mot kulturförstörande turism, genom att förhindra renoveringen av vägen. Men nu ska vägen nyanläggas, sades det. En annan utflykt var till den vackert belägna anläggningen ”Perla” vid en uppdämd sjö. Den stora vattenmassan används för vattenkraft. När vi kom hem fanns dock ingen ström i huset. Vi trodde det var problem i hela området, men det var bara husets huvudsäkring som slagit av, då vi haft på både tvättmaskin och AC, när vi var borta. Det förstod vi först dagen efter. En sista utflykt var till den stora venetianska borgen ”Rasefa” i Shkoder från 1500-talet, välbevarad och med utsikt över den ganska stora staden med floden Drinit. Vi hade några dagar tidigare även gjort ett besök på den stora, fasta marknaden i staden. Där fanns huvudsakligen kläder, husgeråd, men även lokalt producerad mat. Bland restauranger vill jag nämna ”Mrizi i Zanave” inte så långt från Fishte, på 5-stjärnig nivå. All mat odlas ekologiskt och allt kött kommer från områdets djur. Själva mal de sitt mjöl, har egna får, getter, höns, ankor och frukt. Restaurangens namn betyder ”Vackra flickor som sjunger i skogen”. Rikligt med traditionell vällagad mat, till ett pris runt 100-lappen. Fiskerestaurangen DEA, med rinnande vatten och odlad fisk, besökte vi också några gånger, eftersom Adriano är fiskeintresserad. Anläggningen är svulstig med massor av mörk betong. Fisken är vällagad och kostnaden mycket låg i jämförelse med Sverige. Den 29:e kl. 10.30 lämnade vi huset och for runt och tog farväl av hela släkten (nästan). Kärleksfullt, men utan tårar. Bilen var inte lika svår att packa nu, men vi hade som presenter med oss dukar, raki, honung och fikonmarmelad. På återvägen mot gränsen, ville inte motorn längre. Det hjälptes lätt av med ett nytt batteri. Vi stannade vid Tepelene för kaffe och vatten, där vatten rinner direkt ut från bergsväggen, varefter vi fortsatte till den ganska stora staden Girokaster. En livlig, intressant stad med en borg uppe på berget. Det utmärkta hotellet ”First” tog 50 € för 2 hotellrum inkl. god och riklig frukost. Alla var mycket vänliga. Kl. 8 var vi på väg igen och 35 min. senare framme vid den albanska gränskontrollen Kakavije. 20 minuters väntan i kö och sedan 15 minuter vid den grekiska. Klockan hade blivit 17.30, när vi anlände till Pireus och ”Knossos Palace” och vi kunde köra in på färjan 1 timme senare. Det gick skapligt att sova i 4-bäddshytten och vi var åter uppe kl. 5.30. På natten hade jag och Ylva blivit oroliga över vår husnyckel. Vi öppnade väskorna, kollade i shortsfickor, men den gick inte att hitta. J. hade dessutom lämnat deras nyckel inne i vårt hus. De försökte få tag på dottern, som jobbar i Elóunda utan att lyckas, eftersom hon har egen nyckel. ”Den kanske sitter kvar i dörren”? En sista desperat tanke! A. ringde till vår granne Georgios. Svaret var: ”Vilken nyckel saknar de? Den sitter i dörren och har suttit där sedan den 15:e”? Jubel! Sedan var det raka spåret hem till vår kära by, Koutsounári. Borta bra men bäst hemma! 270 mil på vägarna. Men att det varit ett stort äventyr för oss, kan vi bekräfta med råge! Ett försök till sammanfattning: Människorna ser ofta bistra ut, nästan alla är smala, men är mycket vänliga trots språkförbistring. När J. ibland behövde fråga om vägen, var alla mycket vänliga och hjälpsamma. Släktingarnas värme och vänlighet var lika god som den grekiska! Albaner är också Medelhavsmänniskor, fastän de länge plågades av diktatur. Man ser optimistiskt på framtiden, trots stor kriminalitet. Men ska man döma av antalet barnvagnar, är det dåligt med fertiliteten, eller så har man dålig framtidstro. I jordbruksområdet vi besökte, såg man ingen fattigdom. Stolta är man över att moder Theresa var albanska och att man har en albansk nobelpristagare i litteratur 1990. Även i Albanien har palmerna dött och nedskräpningen är värre än på Kreta. Kanalerna var ibland överfulla av sopor. Man tar gärna emot betalning i €, men återbetalning sker i valutan lek. Utan hjälp av våra vänner, hade det nog varit svårare. Prisnivån på hotell och restauranger är betydligt lägre än i Grekland. Få kvitton lämnas, så den svarta marknaden dominerar! Vi kan verkligen rekommendera ett besök i landet, som omväxling till Greklandsresor. Det påminner om Grekland 30 år tillbaka i tiden. Under resan kunde jag ha mått bättre i kistan. Efter middagen på färjan var jag magsjuk under hela resan och kunde inte njuta av maten och absolut inte av dryckerna! Att vara utan internet i två veckor var inte heller lätt, framför allt då ÖFK har sådana framgångar. Solen sken och det var varmt hela tiden. Vi har trivts med våra vänner och har haft stor närhet och god språkträning hela tiden. Blev det tyst i bilen några minuter, tog någon genast upp: ”La, la, la, la, la, la, lalla” och då log och skrattade vi alla, över att det blev mer och mer falskt för varje gång! /Jannis 
|
 |
|
|
Linjär visning
