Den lilla ön

[Kalimera]

I den här tråden skrev jag en usel dikt om Paleochora.

Vart jag mig på Kreta vänder
ser jag höga berg
lika många som mina tänder

Men det finns undantag
ett sådant är Paleochora
som är platt som en flisa från en amfora
skapad av människohänder

Igår bad jag en AI-chat att skriva en dikt om Paleochora. Efter typ två sekunder fick jag detta svar:

I solens famn, där hav och land förenas,
Där Paleochora stolt står med sina drömmar,
En pärla i den grekiska himlens famn,
Där vaggas hjärtan av Kretas sång och strömmar.

De vita stränderna, en skimrande skatt,
Där böljande vågor kysser din varma hud,
I horisontens fjärran står bergen så matt,
En kontrast till havets blå, i öppen stud.

Byn i sig är en fröjd för alla sinnen,
Där dofter av oliver och blommor dansar,
Smala gränder, murade hus av stenar fina,
En tidsmaskin som till forntiden faras.

Tavernor bjuder smaker av färsk fångst,
Kreta är landet där gastronomi föds,
Smultron och fetaost, en läcker kontrast,
Paleochora lockar med delikata löften, röds.

Vandra längs de gamla stigarna i skymningens timme,
Blicka ut över Egeiska havets silvriga skrud,
Solnedgången färgar horisonten i flammande symfonier,
I Paleochora blir ens själ av sorg aldrig bedrövad, stud.

Kreta, en ö så fylld av myter och historier,
Och Paleochora är dess pärla vid kusten,
Där livet flyter i harmoni, inga sorger,
En plats där drömmar blir sanna, där hjärtan får brusta.

Vad säger ni om den?