#1
|
||||
|
||||
Det här med stränder
Senast när vi var på Samos, hade vi förebett oss geom att köpa foppisar på Rusta (29:-), då det är rätt stenigt på ön. De funkade över förväntan och inte lika svårpåtagbara som vanliga (svindyra) badskor. Rekommenderas!
Vi hade iaf dessa på de flesta stränder, men på Psili Ammos 2, var det ju jättefin sand. Endast lite smågrus i vattenbrynet, men den var inte alls obehaglig att gå på. Sagt och gjort. Här skulle badas utan foppisar. Jag går ned i vattnet och tror ni inte att jag trampar på en vass sten, det första jag gör! Helt otroligt tänkte jag, men var inte värre däran än att jag kunde fortsätta ut i det blå. Väl uppe på solstolen, tänkte jag inte mer på det, men de började svida lite efter en stund. Saltvattnet så klart, tänkte jag och får väl lida lite tills det går över. Men. Det gick inte över och jag tänkte att det var nog djupt och att jag kanske blöder. Men, det gjorde jag inte och inget jag såg jag inte heller. Däremot började området runt stenskadan bli väldigt ömt och en svullnad började ta form på det mer och mer rodnande området. Till slut gjorde det svinont att beröra foten och nu fattade jag att detta var nog ingen sten. Frekvent googling på mobilen viosade snart att detta måste ha varit en Trachinus Draco fisk. Eller fjärsing som vi säger på västkusten. Den ligger ofta begravd i sanden på grunt vatten och försvarar sig med sin gifttagg och det var troligen den som jag trampat på. På foten syntes en liten prick, men var svårt att avgöra om taggen satt kvar. Jag stapplade bort till familjetavernan på stranden och sonen sa lakoniskt ”ah trachinus” (dom verkade luttrade) och ropade på sin mor. Hon kom ut och tittade på foten och ropade sen på sin gubbe. Han kom sen med hett vatten (betoning på HETT!), som jag skulle stoppa ned foten i. Han fick slå på lite kallvatten med, för det var jävligt varmt. Varmvattnet neutraliserar tydligen giftet. Jag hade svårt att stoppa ned foten i det svinheta vattnet och han tittade han på mig och tyckte nog att jag var lite sjåpig. Så med bestämdhet, så han tog tag i min fot och tryckte resolut ner den i vattnet! Sen satt jag där runt 45 min (han kom med nytt kokande vatten då och då). När jag sen tog upp foten, gjorde det inte längre ont. Den var visserligen kokt, men ont hade jag inte längre. La på lite hydrokortison inför natten och dan efter gjorde det inte längre ont. Foten var iofs fortfarande lite svullen, men jag kunde gå utan problem. /Netwolf |
#2
|
|||
|
|||
Sv: Det här med stränder
Så alltså är det bra att bada med dojjor på, trots sandbotten...
Vilken tur att du fick hjälp, när du hade sån otur innan ! Lena |
#3
|
||||
|
||||
Sv: Det här med stränder
Men usch och fy! Det har jag aldrig varit med om. Vilken jäkla tur att du fick hjälp så fort, även om vattnet kändes ännu värre än sticket. Att de tyckte att du var lite sjåpig är ju ganska gulligt.
Jag blev stucken i skallen av en afrikansk geting på just Psili Amos 1. Undrar om tokhett vatten hade hjälpt då också. |
#4
|
||||
|
||||
Sv: Det här med stränder
Hej,
Var det Psili Amos 2, bredvid Votsalakia? Jag tänkte på strandtavernan. Det ligger en taverna halvvägs upp till vägen. Annars så kom ju strandtjejen eller de andra och tog upp beställningar. Det var ju en bit att traska med en ond fot Hurusom, mitt första besök där var ju där för ca 25 år sedan. Då reste jag med min äldre dotter. Vi var där alla dagar när vi inte for runt på ön. En shuttle körde dit från vårt hotell för en blygsam peng. Absolut sista badet, den sista dagen så gick hon mot ett litet parti med sten på botten (grunt vatten). Precis där hände samma sak. Hon trampade på något vasst. Det syntes tydligt att det var ett bett av något slag. Strandkillen kom fram relativt snabbt och gav henne "behandling". Dels någon painkiller på bettet och dels något för att lindra effekten av bettet. Enligt honom hände detta väldigt ofta. I juli/aug i år var vi väl där 6-7ggr minst, men nu klarade vi oss //Conny |
#5
|
||||
|
||||
Sv: Det här med stränder
Ja, där ser man. Dessa illbattingsfiskar har attackerat fler än mig. Kanske deras hämnd, för att vi äter dom. De är delikata.
Och ja. Det var tavernan en bit upp på vägen. Jag linkade mig dit på nåt sätt. Pratade med sonen där och om just Psili Ammos och varför det fanns flera. När jag kallade deras strand #2, blev han lite stött och påpekade att deras strand minsann var #1. Den bästa på Samos! som han sa. Jag är böjd att hålla med. /Netwolf |
#6
|
||||
|
||||
Sv: Det här med stränder
Ja, det var ju bra. Vi skulle äta lunch där den första dagen som vi besökte stranden. Men vi blev fullständigt attackerade av bitska småflugor! Den rann tom lite blod efter benen. Vi gick då upp till vägen och lunchade på Paris taverna i stället. Det gjorde vi sen vid varje besök. Det var en jädra brant backe upp, som man sen fick gå en gång till då man skulle hemåt igen.
Men skönt att vi slapp fisken! Jag håller med om stranden, att den är bäst. Just av den anledningen valde vi att boka in oss i Votsalakia. (Att orten dessutom är begränsad gällande tingel tangel därstädes, gjorde saken ännu bättre). En taxichaufför sa att de även i folkmun kallade stranden för "Golden Sand". (Det finns f.ö. även ett hotell där med det namnet). //Conny |
|
|