#1
|
||||
|
||||
Nyhetsförmedling
TV spelar ju en ganska stor roll i våra liv, vare sig vi förnekar det eller ej. Jag påstår till exempel ofta att jag aldrig tittar på TV .
Vad jag förstås menar är att jag inte följer såpoperor, avskyr alla nyhetkanaler utom möjligen NET, och att jag går ur rummet när svärmor nödvändigtvis ska se DEAL. Vi har tre lokal-TV-kanaler. TV12, Kosmos och Agaion TV, som täcker Dodekanesa. Bäst i mitt tycke är Agaion TV. Den är väldigt lokal, har ofta roliga reportage och två reportrar som sticker ut hakan, Mammas och Betty. Man ser dem överallt på ön på hans moppe, dom filmar allting. Ibland är det jättestora händelser, oftare bagateller. I Sverige förutsätts väl journalister vara tämligen neutrala, icke så M+B. De har åsikter om allting och så är det upp till den intervjuade att bemöta detta. Kommunstyrelsens möten visas i sin helhet. Det är märkliga saker man får vara med om. Invigs en ny affär? Mammas är där. Går vi bergstur? Nog står Mammas där på toppen. Sopor på stan, parkeringstrubbel? Nya vägar? Lutande elstolpar? Invigning av flygplatsen? Mammas finns med. Betty är den mer analyserande av dem, hon ställer närgångna frågor till politiker och andra och kräver svar av dem som slingrar sig. Föga förvånande får de då och då hatbrev och liknande påhopp. Då läser de helt sonika upp detta i direktsändning så att vi kan skaffa oss en egen åsikt i frågan. Den här sortens journalistik är effektiv om än inte alltid efter regelboken. Vem vill bli uthängd i TV för olika fadäser? Det är roligt att se skolbarn som planterar träd, speleologer som kartlägger våra grottor, konstnärer från Danmark som har utställning. Idrottsungdomarna, mycket duktiga, får stort utrymme. En flitig man, Mammas. Riks-TV i Grekland är ganska bedrövlig i mina ögon. Oändliga serier. Jättejobbiga nyhetsprogram med "fönster" där folk skriker i munnen på varandra. Varje större händelse stöts och blöts (nån vecka tills nästa grej händer) och det blir rena rättegångarna ibland, med journalister och tyckare som domare. ET3 från Thessaloniki har ett något bättre utbud. Ett frågeprogram "Tis metritis"= Kontanta pengar är rätt bra, man lär sig en hel del om gamla uttryck . Dagstidningarna är jättemånga och hårt politiskt polariserade, man är grön, blå eller röd . Statistiska jämförelser om hur det är i övriga Europa finns varje dag. Bra satirteckningar. Som språklektion brukar jag läsa högt för min man, så nu kan jag lite fler fyrstaviga ord. Som fuktabsorberare i soppåsen gör de väldig nytta. |
|
|