|
|
#1
2007-04-15, 16:18
|
|||
|
|||
Kråkslottet.
De som sett bilderna på hur det såg ut när vi första gången besökte huset säger att de aldrig ens hade kommit på tanken att i huvudtaget gå in och titta (tyvärr ligger cd med fotona kvar i Sverige). Men vi gjorde det och föll som furor för detta "kråkslott"! När vi dessutom fick lov att göra vad vi vill med det så var det givet att här skulle vi bo i ett par år för att exprimentera och känna efter hur vi ville ha det i framtiden.
Det gick knappt att komma in genom grinden för allt ogräs. Vi fick skära oss fram! Ägaren (en av sju ägare) stod och peka "där är det citronträd, fikonträd,olivträd, vinrankor och rosen". Med stolthet slet han bort ogräset kring rosenbusken, den 37-bladiga tradisionella rosenbusken (något annat namn har den tydligen inte). Vi kunde skymta något rosa ibland allt ogräs. Inte var det mycket vi kunde urskilja av det han visade.Det fanns fähus för div djur och så då boningshuset. Allt detta på ca 500kvm. Nästa steg var då att försöka ta sig in i själva huset som bestod av en "källare" i markplan och bodelen en trappa upp. Det var ju en fördel att det låg över markplan,tänkte vi. Det blir ju inte lika rått då.Väl uppe fick vi se "toaletten" till höger. Väggarna bestod av eternitskivor som varken gick ända ner till golvet eller upp till taket. Utan slutade ca 15cm över resp under. Härligt när det regnar och blåser! Det fanns i alla fall vattentoa och handfat med rinnande vatten,även om det nu endast var kallvatten. Vattentoa,ja ja nog är det vatten i den både uppe och i tanken! Det visade sig att de grävt ner en eller två cementringar, täckt över allt med betong utan åtkomst att tömma den och utan luftning. Vilket innebär att det blir liksom vaccum i den och väldiga problem med att spola. Om det regnar så kommer det regnvatten från övrigabyn och fyller våran "avloppstank" som får till följd att det siprar upp ur betongen. Charmigt va´? Granntanten har kommit och talat om att vi ska sätta oss i trädgården (genom att dra upp kjolen och sätta sig på huk) inte på toan som har vatten! Nehä, vad ska vi ha den till då!? När det är som värst använder vi den toa som finns ute på gården och får då "spola" med en hinkvatten. Grannen har också en toa på gården fast den använder de sällan,de använder hela trädgården. Det är inte så väldigt längesedan som varje familj hade sin "toabuske" utanför byn. En bekant till oss som är 50 år var med om det när han var barn. Köket var en katastrof, (se fotot) men det hade i alla fall en öppen spis. Köksavloppet gick direkt ut på gatan vilket jag tyckte var mycket pinsamt. Det var nog bland det första gubben fick åtgärda. Jag tycker det är mycket pinsamt att behöva släppa ut tvättmaskinsvattnet direkt på gatan, men det är så man gör här i byn (som inte har kommunalt avloppssystem). I övrigt så var allt snett och vint, sprickor och springor. Det fanns ett stort rum och två små med trägolv. Totalt är huset (med källaren) ca 100kvm. Det var verkligen något för oss att testa färg och byggmatreal och teknik på. Taket var bytt lika så några fönster.El var dragen. Huset har ca 50cm tjocka lerväggar. Ingen hade bott i huset på 20-30 år (uppgifterna går isär lite om det) så ni kan tänka er hur smutsigt det var! Tokiga som vi är så skulle detta bli vårt hem. Vi hade tre månader på oss att rensa och städa innan det var dax att åka hem till Sverige igen (och klippa gräset). Vi rensade ogräs, skyfflade bort jord från vad som visade sig vara en sjöstensbelagd gård runt huset. Slängde skräp, bla sex stora säckar konservburkar! Klippte buskar och träd, skurade golv väggar och tak. Sa till om att elen skulle kopplas på och sedan bar det iväg till Sverige igen. Nu var det dax att sälja Pontiacen, den passade inte på dessa vägar plus att vi nu behövde något större att frakta ner grejor i. En Crossbuss skulle passa bra med stort lastutrymme och en liten bodel, inte dumt. Nu hade vi något att fantisera om på den långa vägen hem. Ett halvår hade blivit åtta månader. Väl hemma gick allt "vår väg" och vi fick tag i en crossbuss. Som tur är har vi båda C-körkort så vi kunde köpa en större modell MB 508 -74 med campinginredning och stort lastutrymme. Den fick namnet "Benzon". "Benzon" lastades så full det någonsin gick. Det sista tryckte vi in en madrass och smälde igen luckan och så bar det av igen. Folk skakade på huvudet åt oss och sa "Den där gamla bilen kan ni inte åka genom Europa i!". Att vi kunde och vad mysigt vi hade det, jag, gubben och katten! Vår största fråga på vägen ner var om de hade kopplat på strömmen. Men det var vi rätt säkra på att de hade gjort. Det hade ju gått tre månader. Vi kom fram mitt i natt och tyckte inte att vi kunde dundra in på vår lilla gata och väcka halva byn så vi ställde oss för natten nere vid stranden. Inte för att byborna hade vaknat av vår "Benzon" inte. De är ju vana vid sopbilen som kan väcka en död varje natt vid 3-tiden! Vid åtta-tiden åkte vi upp till vårt blivande hem och vi hade knappt hunnit stänga av motorn förrän granngubben och tanten dök upp. Han med Ouzo och hon med kakor, härlig frukost eller? Sittandes på vår stenmur intogs denna "frukost". Det var den enda sittplats som fanns att tillgå. Det var lite svårt att vara artig och trevlig när man hade "myror i brallan" och bara ville installera sig.Tackvare Ouzo (tror jag) föll vi en stund senare ut i ett gapskratt när vi konstaterade att vi inte hade någon el! Vad gör vi nu med allt vi har i kylskåpet? Vi fick snabbt lasta ur bilen och sedan slänga oss ner till Methoni för att köpa oss ett gäng fotogenlampor. Dagen därpå var det apoteket som vi fick besöka det första vi gjorde på morgonen. Vi var nämligen sönder stuckna av myggor överallt! Det fanns nog inte en fläck på kroppen de inte hittat!En stor kasse med alle handa medel mot myggor och myggbett som inte krävde ström, blev det. Tre veckor tog det innan vi fick strömmen inkopplad.Vad som hände med kylskåpet och dess innehåll? Vi fick ställa in det hos en bekant. Nu hade livet i "vår by" börjat........ "köket" 
|
|
#2
2007-04-15, 23:02
|
||||
|
||||
|
Sv: Kråkslottet.
En sån fantastisk historia, tack för att du delar med dej. Man börjar helt plötsligt önska att man vore 25 (eller åtminstone 20) år äldre så man kunde skicka iväg allt skrot man samlat på sej och bara packa ner det man verkligen behöver och sedan flytta ner.
Mvh Janérik
|
|
#3
2007-04-17, 15:42
|
|||
|
|||
|
Sv: Kråkslottet.
Åh så härligt Agda! Tänk, när jag först läste inlägg av Dig på Kalimera, innan "hörnorna", så tog jag för givet att Du var gift med en grek..Varför tror man alltid det när svenskor är bosatta i Grekland?
  Så häftigt att bara våga flytta när man inte har jobb och dyl i Sverige... Men tufft förstås...det förstår man ju . Hur klarar ni språket?? Lär man sig snabbt eller är det engelska som gäller? Kunde Du kanske grekiska innan? Till sist..Jag kan inte se bilden, den är bara ett litet rött kryss..Är det bara hos mig?? Lissi - som också älskar Peloponnessos, SÄRSKILT efter aprilresan...
|
|
#10
2007-04-18, 10:29
|
|||
|
|||
|
Sv: Kråkslottet.
Citat:
 Det enda jag (vi) kunde var lite av bokstäverna sedan min tid på Cypern och hälsningsfraser förstås. Med en "Palör" och Tv fick jag snabbt ett ordförråd men vägen till att prata meningar är fortfarande lång.Det är lättare att förstå (om de pratar långsamt) än att prata. När vi kom till byn var det en bror och syster som kunde prata lite lite engelska.Agda
|
|
#13
2007-04-18, 18:07
|
|||
|
|||
|
Sv: Kråkslottet.
LUND ser ochså bilden nu! Oj, säger jag bara som har en tumme ganska mitt i handen och är gift med en som DEFINITIVT har det! Måla och tapetsera är min grej, men dit är det ju en bit kvar av bilden att döma..Fast nu är den ju gammal misstänker jag...Vill gärna se resultatet!
ÅH vad jag avundas människor som har modet att göra som ni... Lissi - som börjar ta lite sats efter årets Peloponnessostur....Tankar har börjat mala....efter PENSIONERINGEN....?
|
|
#14
2007-04-23, 18:36
|
||||
|
||||
|
Sv: Kråkslottet.
Citat:
Efter alla dessa år gör jag fortfarande en hel del fel, men det LÅTER bra om man bemödar sig mer om tonfallet än om grammatiken! Tack vare pratsamma arbetskompisar i Aten, som inte gav sig förrän jag fått fram vad jag menade, med vildsinta gissningar ibland, lärde jag mig att inte vara rädd utan kasta mig i och börja simma, liksom.
|
 |
|
|
Linjär visning
