|
|
#1
2007-07-01, 11:31
|
||||
|
||||
Söndag 1/7
Söndag 1/7
Yiasou. Hur har ni det? Ute är det 29° och inne behagliga 24,8°. Nu sitter det anslag uppe på hotellen om användandet av A/C. Den ska bara köras i intervaller och inte stå på hela tiden. Har redan hört mutter bland svenskar om detta. Det verkar som om de inte förstår att elnätet är underdimensionerat. Om alla använder sina A/C på heltid kommer vi inte att ha någon ström alls. Det är ju bara att blicka tillbaka på transformatorstationen lite längre upp på gatan som for i luften. Jag tycker det verkar vara fler och fler av Kalimeror som är på plats i Grekland just nu. Kanske rätta tiden att vara här, själv vet jag inte då jag bara bor här. Nu är det juli månad och högsommar i både svedala och här. Massor av människor som slappar och har det bra förutom de som ska hinna med allt på sin semester. Det är bara att inse att det funkar bara inte, det blir bara kaos plus gnälliga barn. Folk på semester här åker till Knossos med småbarn i släptåg. Hur kul har dom i ruinerna? Plus att ungarna får inte springa runt hur som helst. Jag vet inte hur glass och drickatillgången på plats är nu för tiden men när jag var där fanns det nada. Nu frångår vi Kreta ett tag för en mental utflykt i övärlden. Jag skrev om min husödla och lyckades nästan fånga den på bild igår. Tyvärr blev det bara ett suddigt orange streck på bilden, med andra ord han/hon vill inte vara med på bild. Vad jag tänkte berätta om är Kos 1980 då det var lugnets och cyklarnas ö. Vi trampade upp till Asklepion som är beläget strax utanför Kos stad. Under en rundpromenad i egen regi gick det åt fyra rullar film. På vaddå undrar ni? Ödlor i alla storlekar och former. En del nästan halvtama som gillade kex! Storlekarna varierade från ca 15cm till den största ca 90-100cm lång. Den största väste när jag gick för nära så där höll jag mig tillbaka. Gröna och gråa samt en del med lite gult inslag. Sjukhuset var väl värt en tripp i sig självt men ödlorna tog priset och sprang inte undan när jag blev närgången med kameran. Min dåvarande trodde väl att jag var knäpp med allt mitt fotande. Jag ska söka henne för att få lite bilder tillbaka till mig. I övrigt skall väl sägas att våra två veckor där var lugnet själv. Efter det har jag förstått att Kos har förändrats till det sämre. Den vackra bergsbyn Sia var tämligen oförstörd då. I och för sig var det byfester med turister men inte i samma omfattning som idag. Jag satt till och med och skalade potatis en stund då frun var på ett eget äventyr någonstans i byn. Potatisskalningen resulterade i gratis byfest för oss två. Knepet var hur vi skulle kunna lura oss med på Spies buss upp. Det gick med en lögn om att jag var fotograf och skulle upp och fotografera solnedgången. På dagen när vi var där cyklade vi inte upp utan hade hyrt moppe. Stod och tittade på utsikten när helt plötsligt postbussen stånkar upp för backarna. Detta var greklandsidyll på den tiden. Samma saker hände oss på Kerkyra(Korfu) 1978. I och för sig massor av engelsmän och italienare, men tempot var lugnare då än nu. Under Kos besöket hann vi även se Kalymnos och Nisyros. Jag har varit ner i vulkanen på Nisyros med skinnet på armarna lätt bubblande. Det var rena helvetet. Tur vi hade moppen med oss. Vägen ner var inte körbar för något annat fordon. Väl nere fanns det en liten betongbunker med en lite pojke och en stor kylväska innehållande Fanta och Cola. Jag knyckte några isbitar och lade i kepan, gud så skönt och svalkande. Sedan vände det sig när vi for ut i solen igen, kepan blev ångbastu för hjärnan i stället. Jag trodde att jag skulle tuppa av på vägen upp igen. Väl uppe hittade jag ett träd att smita in under och gömma mig för solen. Om ni funderar på vad jag har gjort med mina pengar under åren kan ni kanske räkna ut det själva. Allt från lön till arv från mor och farföräldrar har gått åt. Inte på vidlyftigt leverne utan till flygbolagen och resebyråer. Det blev lite bättre när jag kastade loss och började med att bara köpa biljetter. På den tiden fanns det knappt några ”roomisar” utan det var bara att fråga sig fram. Löste sig alltid även om det har blivit några köks eller rumssoffor genom åren. Spies på den tiden Club33(sup33) var ju bara hålligång hela natten. Vi orkade inte med sådant utan höll oss mest för oss själva. Anledningen till valet var att Spies hade bra hotell och billiga utflykter. Jeeparna som fanns att hyra var Suzukis gamla tvåtaktare med världens svagaste motor. Jag fastnade en gång på Kos i en flodfåra på andra sidan ön och fick ringa efter hjälp för att komma därifrån. Det var före mobiltelefonernas tid så det blev en lång promenad tur och retur till ett ställe med telefon. Så småningom kom hjälpen fram. En likadan jeep som våran, men tack och lov så gick det vägen. Sedan fick jag en utskällning för att ha kört av vägen och gett mig ut i naturen. Jag försökte förklara att resebyråerna körde jeepsafari samma väg som vi, men han var döv på det örat. Hem kom vi i alla fall med världens lerigaste bil. vid återlämnandet skulle de ha extra för att tvätta bilen, men då gick jag i taket och svarade att det blir inte en krona till. Nu ska jag gå och bada i en pool lite längre bort för det är svalare än havet. Uffe |
|
|
Linjär visning
