Rumsbeställning, priser, prutning osv.

[Marianne]

Vi tillhör den grupp som antingen accepterar eller inte accepterar det pris som rumsuthyraren uppger. Vi diskuterar sällan rimligheten med uthyraren, prutar stort sett aldrig – tycker vi priset är för högt, så tackar vi som regel bara nej.

Inför höstens resa, som föregår lite tidigare än vanligt och nog får anses som att fortfarande vara i högsäsongen, har vi valt att förhandsboka de första nätterna. Skickade ett mail, frågade om de hade rum och vad deras bästa pris var, men vi fick inte något svar (eller rättare, jag missade att svaret hamnade i Oönskade Mails). Ringde därefter och samtalet lät ungefär så här:

- Hej, jag heter …, talar du engelska?
- Javisst.
- Jag undrar om du har ett dubbelrum den …?
- Ja, det kan vi klara. Och priset är 65 euro – är det OK med dig?

Som jag skrev här i inlägget, så brukar vi inte pruta, vi visste att priset var så högt (hade läst på deras hemsida) och även om vi tycker det är långt över vad vi har lust att betala, så hade vi bestämt att ta detta de första nätterna när vi nu kommer ner i högsäsongen och ön är ny för oss. Vi blir dessutom hämtade i hamnen, så det är ju bekvämt och bra.

- Ja, sa jag – utan att fortsätta med det jag tänkte: Men det ligger i överkanten av vad vi vill betala.
- OK, vad är ditt namn och telefonnummer?
- Jag heter …, jag skickade faktiskt ett mail till dig i förrgår, men har inte sett något svar på det.
- OK, ditt mail har jag här, jag har svarat, du frågade om rabatt, därför blir priset 50 euro, jag skulle tro att det passar dig bra?

Jag blev nästan stum, jag hade ju redan accepterat priset på 65 i telefonen och fick nu ett 15 euro lägre pris bara för att jag bett om ”bästa pris” i mailet. Glad tackade jag och bokade rummet - och undrar nu om det inte ska mer till för att få ett bra pris, än att jag i mailet skriver ”Vad är ert bästa pris?”.
Nu är jag ju också väldigt spänd på om vi får hotellets sämsta rum eller om jag bara har lärt mig att ta upp prisfrågan helt enkelt.

[Elisabet]

När jag får ett pris som är högre än jag har planerat att betala brukar jag bara säga "det är mer än jag hade tänkt betala". Jag har nästan aldrig varit med om att inte få ett lägre pris på en gång, men om jag inte skulle få det så börjar jag naturligtvis inte diskutera, utan tackar antingen ja ändå eller nej om jag inte vill ha det då.

Några funderingar kring det här med prutning:

Jag tror absolut att det alltid finns en prutmån i det pris man först får. Det tror jag av den enkla anledningen att jag har uppfattningen att grekerna är duktiga företagare och att göra på något annat sätt vore rent dumt ur lönsamhetssynpunkt.

Ibland har jag till och med tänkt att om jag direkt accepterar det första pris de ger mig så kanske jag ger signaler att jag tror att de är osmarta affärsidkare som inte förstår att de måste ha en förhandlingsbar mariginal på sina priser.. När jag prutar - eller som det rättare borde kallas: förhandlar om priset - visar jag i stället att jag har respekt för deras företagsskicklighet.