Eld, rok, mardrommar

[Monica P]

Vi sitter har pa var tradlosa o och ser pa alla kanaler pa TV hur valdsamma eldsvador harjar over hela fastlandet. Hela Peleponnesos, hela Evia, hela Attiki, hela alltihop ar fyllt av rok och eld och redan forbranda omraden. Katastrofen ar sa stor att den bara kan jamforas med krigstillstand, men folk som mist liv och hem och utkomst. Ofattbart! Vi orkar inte se mer, vi stanger TV:n och drar ivag dit vagen tar slut och inga nyheter nar oss.

Jag har haft mardrommar om eld sen jag var barn. I skolan fick vi se en film som skulle lara oss eldvett, en pojke skulle radda sina hundvalpar fran vinden pa ett brinnande hus. Den scenen har kommit tillbaka som mardrom manga ganger och nu igen. Hur ska det da vara for dem som lever i detta just nu?

Eldarna har slukat skog, hus,odlingar,bilar, elledningar,jordbruksredskap, boskap och vilda djur. Mer an sextio manniskoe har hittills identifierats, manga ar rapporterade saknade.

Det ar otackt att tanka att pyromaner systematiskt utnyttjat de starka vindarna och den otroliga torkan. Det spekuleras i dessa dagar ,som i panik, vem eller vilka som star bakom. De markligaste konspirationsteorier viskas, uttalas, publiceras... Utlanningar, speciellt albaner och rumaner har pekats ut och aven gripits. Darutover beskylls Turkiet, PaSOK, CIA, tomtjobbare, galningar och Gud.

Det ar sant som ocksa far mig att tanka pa krigstillstand, att nagon vill oss illa, att nagon planerar och genomfor onda handlingar.

Hur ska det bli nu ? Kommer IKEA att donera gigantiska mangder Billy till de hemlosa? Ska vi skicka alla vara overblivna klader , prima tillfalle att rensa garderoberna? Kommer astmamedicinsfabrikanterna att inhosta gigantiska vinster hadanefter?

Ingen rolig eller lasvard blogg idag, mina vanner.

[eija]

Mycket läsvärt Monica!
Vi alla är nu i nån slags chock, också här långt borta. Jag fryser, gråter, vågar inte att titta på nyheter, ser brända människor och djur i mina ögon om jag slutar dem, ville resa till Grekland för att hjälpa, tyvärr har jag som pensionär inte ens mycket pengar för donation och JAG VET att jag kan ha bara en liten aning om all förtvivlan och sorg som ni har där. Alla känslor kommer nog samtidigt, sorg och hat och fullständig hopplöshet. Hur kan det hända något sådant?

Hoppas att det går bättre i morgon. Hur trötta månne alla brandmän och folk som försöker att hjälpa redan vara!
undrar Eija

[MonkanS]

Monica.. du beskriver mångas tankar som är just nu under de här hemska bränderna som är. Jag sitter i kyliga och trygga Sverige och följer dramat. Jag kan bara hålla tummarna för att det tar slut nån gång. Mina tankar finns hos er.