Udda och kantstotta

[Monica P]

I Agdas blogg har vi lite diskuterat hur det kan vara att ta hand om gamla manniskor. Lite till mans har vi det problemet, det kan vara en slakting eller bekant , stort eller litet engagemang, kort tid eller oandligt. Forr eller senare blir vi sjalva gamla och ingen av oss vet om vi kommer att bli glomska eller psykotiska eller kroppsligen handikappade.

Har i Grekland ar aldringsvarden lika problematisk som pa andra hall. Doch finns det fortfarande en generation kvinnor som aldrig gjort ansprak pa en plats i avlonat arbetsliv. De har tagit hand om sina barn, barnbarn och valdigt ofta sina foraldrar ocksa. Sjalvklart och utan att ifragasatta detta. Den generation kvinnor som nu ar i arbetslivet kommer inte att kunna ta pa sig tredubbel borda, ens har i landet, och effekterna syns redan.

Toleransen mot avvikande forefaller mig dock storre an i Sverige, faktiskt. Vad kan man annat gora, lat dem finnas, gubbhyllan ar full med gubbar, stans original traskar runt.

Vi har gott om original. I Jamtland skulle dom fa heta "tullbockar", i Ostergotland ar man "fel". Vi svenskar ar ju lite fina i kanten och skulle aldrig kalla nagon for stolle eller tok sa det hors, men privat kan man ju mumla ...

Det pris de originella betalar ar att sta ut med drift, ibland ganska elak faktiskt.

Vi har till exempel den tjocke mannen som sommar och vinter gar runt halvkladd eller mindre. Han ar valutbildad, kan flera sprak, ar rolig att prata med. Nanstans gick det snett. Hans tankar sticker ivag, hans repliker ar inte alltid vad man vantar sig. Ratt vad det ar lagger han sig och sover var som helst.

Vi har den ilande mannen, som jagar, rusar, halvspringer. Vart ska han? Vad hander om han hindras att ila fram?

Vi har ett antal personer som lever i en parallell varld, hur ser de oss? Hur ar det att ha ansvar for en person vars inre liv ar kaotiskt, utan sparrar?

Lite vet jag, eftersom vi har en san person mycket nara. Men vad vet jag om mina egna framtidsutsikter, ska nan vara snall mot mig?

Som min man sa, en gang nar jag var upprord: Vi far inte glomma att X har haft ett misslyckat liv.

[Lissi]

Mycket tankeväckande läsning.
Vi har ju många"udda" personer här hemma också som mer och mer får klara sig själva.....
Ja, det är nog tur att man inte vet hur det blir när man själv behöver hjälp. Jag tror att man mer och mer även här kommer att behöva lita till barnen, för all äldrevård urholkas!

Lissi

[Riitta]

Jag vet att för många år sedan fanns det en kille på Kalymnos som åkte runt till dom olika stränderna och sålde nötter.
Har hört att han hade lite svårt för sig och därför fick han ha den här sysslan för sig själv. Det var hans sätt att tjäna pengar.
Han kanske finns kvar Man köper ju gärna av honom och är glad för och slippa massa olika försäljare på stränderna

Riitta

[PlatyYialos]

Han/de finns kvar, för de är väl två stycken. En man i vit rock och så mannen som vandrar från Pothia till Platy Yialos varje dag.

[Chras]

Vilken av dem är det som sag sig vare kompis med Olof Palme och Mats Willander. Han gick bl a alltid på stranden i Massouri och sålde pistagemandlar mm. Var alltid pratglad och intresserad av var vi kom ifrån.
//Chras

[Riitta]

Jag menar nog samma som Chras. Han hade alltid orange sjkorta på sig och var glad och trevlig Borde väl vara runt 40 år nu
Riitta

[monica]

Bra Monica, ett jätteviktigt ämne varhelst i världen man bor.

Att vara annorlunda och inte passa in i normen, kan jag tycka att folk ibland tycker om mig. En svenska som inte håller med om allt och alla här, redan där är man annorlunda. Att ha en egen uppfattning om saker och ting och göra saker på sitt eget sätt kan ibland uppfattas som avvikande.

Men det gäller att stå på sig, för jag är jag och tänker inte göra om mina värderingar om livet för att passa in.

Vissa saker får man bara lov att anpassa sig till, men sitt eget personliga tänkande och tyckande det tänker jag ha kvar.

En annan Monica i Grekland