Stalos 1999

[UlfWiman]

Så var det då dags igen. Ytterligare en vända till Kato Stalos hotell. Två veckors sol och bad väntar oss. Sista veckan i juli och första i augusti. Våra grannar hemma kommer ner vecka två och ska bo på Anais Apartments.
Den första morgonen blir vi direkt överfallna av den äldsta.
–Kan vi åka till Limnoupolis idag?
–Vad svarar man på det!
Jag måste försöka ordna en hyrbil denna första vecka så att vi tar oss runt. Hyrbilen är fixad , men det har gått för lång tid på dan för ett besök på vattenlandet. Vi bestämmer att fara dit nästa dag och ha med oss egen matsäck. Det är så himla dyrt att äta där.
Ny morgon och vattenlandet i sikte o utflycktskorgen laddad. Korgen lämnade vi förra gången vi var här, men den fanns kvar. Nu var det dags för lek och bad. Om man är tidig går det att hitta en bra plats med chans till skugga mitt på dan. Jag hittade en idealisk plats i en hörna alldeles bredvid poolen som man kan åka runt i. Den ska likna en flod med vattenstömmar och man kan åka runt i gummiringar. Cornelia älskade detta så pappa var tvungen att bada hemskt mycket den här dan. Hon fixade även ett par rundor på egen hand då hon hade puffar på armarna. Medhavd lunch gick åt pipan då det var hamburgare som gällde. Det var bara jag och Britt som åt ur korgen. Lagom lätt brända var det så dags att fara åter.
Nästa dag var det så dags för en ny utflykt. Denna gång över till Matala. Alla i bilen bara flämtade då a/c´n sade upp sig på resan dit. Framme försökte jag hitta en p-plats i skugga, men det var omöjligt. Först ett nostalgiskt besök vid grottorna sedan bad. När det så var dags för hemfärd gick vi till bilen och fick se att vi var inparkerade. Alltså blev det middag i Matala, den vanliga tvåtimmars. Vid åttatiden var det så dags att fara hem. Vägen såg inte alls likadan ut i mörkret så jag körde fel och fick fråga om vägen när vi mötte en man på åsna. Det visade sig att det var bara att vända och köra tillbaka. Det blev till slut en oplanerad natt i Matala på ett ganska sunkigt hotell. Vi hade ju inga grejor med oss för övernattning. Frukosten nästa dag var däremot en glad överraskning. En liten buffé med det mesta. Jag kommer tyvärr inte ihåg vad hotellet hette. Dags för mera bad innan returen till Stalos och denna gång tidigare med tidigare avfärd. På eftermiddagen var det så dags att fara. Denna gång gick det bättre. Det började skymma ordentligt när vi kom hem. Resten av veckan var händelselös förutom detta tjat om Limnoupolis hela tiden.
Äntligen kom så våra vänner ner och ungarna fick lekkamrater. Vi höll för det mesta till vid Nea Chora stranden. Så var det då dags för mig att fylla år. Jag blev firad på en restaurang strax före man kommer ner till beachen. En mycket lyckad kväll för oss alla. Nästa dag var det så dags för ett stadsbesök på eftermiddagen med efterföljande middag. Vi hamnade på stället utan tak som jag aldrig kommer ihåg namnet på. En helt underbar kväll med mycket goda tournedos till föräldraparen och spagetti till alla barn. Vi tog bussen hem till Stalos och de andra tog taxi till Anais. Nu börjar slutet närma sig. Sista dagen blev det stranden och inget annat. Dags att fara hem till Luleå igen. Försenat flyg och en massa krångel på flygplatsen. Till slut kommer det ett plan. Problemet är att inte alla får plats i planet. De som kan tänka sig nästa plan erbjuds en mycket fin middag inklusive dricka som belöning. Vi nappade direkt då kassan var på upphällningen. 3 timmar senare kom våran kärra. Stort plan blev bara halvfullt så det var bara att vräka ut sig. Jag gick längre bak och la mig på en tre sätes och somnade. Sov hela vägen hem och blev väckt av flygvärdinnan strax före vi skulle landa. Inga bussar mitt i natten så det blev taxi till Öjebyn och så var semestern slut.

Uffe

[Monica P]

Vilka turer på den resan...jag önskar att jag kunde åka till Kreta nån gång, var där en vecka 1965 men hade absolut inga pengar, dom hade gått åt i Aten. Eftersom frukosten var betald åt vi så mycket vi orkade då och överlevde till nästa dag....