Resa 1974, del 8

[Monica P]

Klockan nio. Fortfarande kallt och en tveksam sol, men det regnar inte. Vi är snart i Beograd. Micke har vaknat och säger att han mår bra nu. Lite mjölk gick ner och en brödbit. Nu leker barnen snällt med sina dockor och bilar.

Klockan halv tolv, på vägen Beograd-Zagreb. Vi handlade mat på samma torg som på nerresan: Vinjah, bröd, kassler, skinkkorv och tomater. Det sitter folk i vinterrockar längs vägkanten och vill sälja vattenmeloner. Monligt och kallblåst.

Kvart i sex. Vi lämnade autoput vid Zagreb och åker nu mot Varasdin därifrån vår vän Felix är. Här är soligt och varmt. Vi tankade fullt och åt dessförinnan kalvschnitzal på ett Motel, det var dyrt men gott, 160 dinarer, alltså ungefär 50 kronor. Vi blev proppmätta.

12094 km, klockan nio grekisk tid vid gränsen Jugoslavien-Österrike. Solen har gått ner.

Klockan 23.15, österrikisk tid. Efter 93 mil gör vi nu kväll i Leoben, eller St Michael, utanför en bank. Becksvart och kallt ute men mysigt härinne.

13 augusti, klockan sex. Vi åker ut från St Michael, ska till Bad Ischl och inte över Radstadt, vägen var så smal och det var en massa vägarbete där.

Halv åtta. Vi väntar på att folk på verkstan här ska stämpla in, eller vad dom håller på med, så att vi kan köpa en packning till oljebehållarens lock, den har gått sönder och det stänker olja.

Halv nio. S bytte tändstift och brytarspetsar. Vi åker nu mot Liezen och naturen är storartad. Det är soligt men kallt, trafiken måttlig. Här har man ännu inte skurit vetet, här är mycket skog. Det känns i mitt huvud att vi är högt uppe nu. Barnen smågruffar där bak, men är ändå otroligt snälla och tålmodiga.

Klockan 12, nära Salzburg. Bilen blev inte bra, den blev het och luktade olja. Vi stannade vid en VW-verkstad för koll, betalade lite mer än 100 schilling.

12436 km. Tankar fullt och åker över gränsen till Västtyskland igen. Ingen ville se våra pass. Vi gruvar oss lite för de höga farterna på autobahn.

Klockan fem, Traunstein, Obb. Ja, hit kom vi per bärgningsbil, för plötsligt klabbade motorn ihop och vi fick ringa Strassendienst. Nu sitter vi här i solgasset, motorn är urplockad. Jag ska städa bilen och gå och ringa SOS i Köpenhamn för att få veta om de förskotterar reparationen - Gudarna vete vad det kommer att kosta. Som tur var kom vi till Tyskland i alla fall som har VW-verkstäder och slapp bli sittande i Jugoslavien...
Firman heter Peter Osenstätter, Volkswagenhändler, 8220, Traunstein, Obb.

Nästa dag, det måste vara den 14 augusti. Klockan är ungefär ett, barnen sover. Jag lyssnar på nyheter och kommentarer om Griechenland und Türkei.
Grekerna har visst beslutat att gå ur NATO, vad det nu kan få för betydelse i framtiden.

Det är lite besvärligt att förstå tyska, men det går lättare idag än i går.- Vad gäller bilen så var det stängt på posten/telegrafstationen i går, så vi gick bara en sväng. Drack öl och kakao och åt sur potatissallad och sur korv, till och med brödet var surt.

Idag på morgonen fick jag hjälp med att ringa SOS International. Dom har lovat att betala räkningen så när som på 100 DM, och vi får en månad på oss att betala i Sverige.

Fredag 16 augusti, autobahn mot München. Så kom vi då iväg, 100 DM fattigare och en dryg räkning från SOS, men nu är bilen fixad, har fått utbytesmotor och allmän översyn. Vi bodde på verkstadens gård i flera nätter. I går var det helgdag här, och i Grekland Tis Panaghias, då blev ingenting gjort på verkstan.

Jag och ungarna hittade ett tivoli, men S hittade en del grejor i verkstadens skrotförråd och jobbade med bilen hela dan. Gjorde rent motorrummet, satte på en avgasrörsbit osv. I morse gick jag så åter och fick klartecken från SOS, sen gick jag och ungarna och badade medan S kollade att verkstadsgrabbarna jobbade bra...

Vi hör på radion om nya oroligheterpå Cypern, turkarna har intagit Famagusta. Vi undrar vad som håller på att hända i Grekland, med juntan.

[Rose-Marie]

Underbar läsning! Tack så hemskt mycket att du delar med dig av dina upplevelser. När kommer din dagbok att bli till bok mån tro?