Leva på Kalymnos 13 Ortodoxa kyrkan

[Monica P]

Religion är ju ett jättestort ämne och religionshistoria är inte min bästa gren. Därför nöjer jag mig med att berätta på vilket sätt du som har flyttat till Kalymnos berörs av kyrkan.

Helgdagar-gudstjänster-dop-bröllop-begravningar-kloster-kyrkan i vardagslivet...ämnet är outtömligt även om man inte är så intresserad, just därför att det ingår i alla möjliga aspekter av vardagslivet.

Din adress, till exempel. På Kalymnos är det inte många gator som har namn och ingen använder sig av gatuadress när man beskriver var man bor. I stället låter det så här: Vi bor i Agios Stefanos på gatan ovanför fiskmarknaden i det blå huset med nymålad grind. -Eller så här: vi bor i Agios Theologos precis bakom kyrkan intill det där nybyggda huset. -Eller så här: vi bor i Vlychadia, sväng vänster mot lilla kyrkan Agia Xeni och sen är det första huset uppe i backen till höger.

Eller alla helgdagar, till exempel, då det mesta är stängt och det pågår olika slags fester beroende på vilket helgon och vilken kyrka som firar.

Jag ville veta lite mer om allting så jag stämde träff med själve biskopen, som heter Paisios och visade sig vara en mycket beläst och mycket trevlig person. Vi pratade i nästan två timmar och kunde ha fortsatt om det inte vore för alla som stack in huvudet på kontoret och frågade om vi inte hade pratat färdigt snart.
Jag hade en lista på frågor och hann inte med alla.

Som protestant och uppfostrad på den tid då ämnet fortfarande hette kristendom besitter jag en rätt god basal kunskap om ämnet. Men biskopen förvånade mig med att veta mycket om Luther och andra reformatorer .

Den ortodoxa kyrkan anser sig vara den ursprungliga och man värjer sig mot förändringar. Språket är gammalmodigt och själva liturgins språk är det nog många yngre som inte förstår alls. Sen ingår det partier på modernare språk, men man har inte så lång predikan med textutläggning som i svenska kyrkan. Man lägger mer vikt vid ritualer. Sången sköts av "psaltis" och prästerna som ofta är fler samtidigt.

Den ortodoxa kyrkan finns i alla världens hörn . Det finns flera patriarker- motsvarighet till katolikernas påve- som har var sina ansvarsområden. Kalymnos hör till patriarken i Konstantinopel, alltså ********.

Ortodoxa kyrkans präster av lägre grad får/bör ha familj , de som gör högre karriär, som biskopen, förblir ogifta.

På Kalymnos finns det massor av kyrkor. Den övervägande mängden är små, privata familje-eller bykyrkor som firar enstaka gånger per år. På ön finns 22 större kyrkor med tillhörande församling, som alltså ger ditt grannskap ett namn. Det finns fem kloster men antalet munkar och nunnor har minskat dramatiskt.
Församlingarna samlar pengar till kyrkornas underhåll med godkännande av biskopen, som också utser vilka präster som ska tjänstgöra i de olika kyrkorna.

Alla är välkomna att delta i gudstjänsterna. Dessa är ofta långa, men församlingen kommer och går lite hur som helst ( mitt intryck) . Man sitter inte still som i svenska kyrkan. Sittplatser finns förstås, men det är vanligt att man står. Förr var det strikt herr-och damsida, men det är det ingen som bryr sig om idag. Små barn traskar runt och ställer till ofog i tysthet. Ingen klädkod, egentligen. (Du har säkert tillräckligt omdöme för detta.)

Man brukar lägga en slant i ingångens sparbössa , ta några ljus och tända, vill man kyssa ikonen gör man det. Korstecken görs i ortodoxa kyrkan uppifrån-ned-höger-vänster.

Kyrkorna är ofta väldigt pyntade med guld och målerier och helgonbilder och votivgåvor och ljuskronor och sniderier. Det är sorgligt att man numera oftast håller dem låsta på grund av stölder. Städning sköts av "neokora", eller "kandilanaftisa" -flera om det är en stor kyrka.

Framtill i kyrkan finns en vägg med tre portar, ikonostasen. Därbakom är man inte välkommen, dit får bara prästerna gå. Under gudstjänstens gång går de in och ut genom portarna efter fastställd ritual. Rökelse från klirrande rökelsekar, guldpärmade biblar, mässande på det karakteristiska sjungande sättet...det är mycket att titta på och lyssna till även om man inte förstår orden.

Det räcker för idag...

[Riitta]

I " nin kyrka" i Myrties sitter man fortfarande damer och herrar på var sin sida, märkte jag för en månad sedan.
Det har blivit en vana för mig och besöka godtjänsten varje gång jag är på Kalymnos. Tanterna i kyrkan känner igen mig nu
Jag kan inte riktigt förklara varför jag tycker om och gå dit. Det är så annorlunda och alltid händer det saker. Folk kommer och går. Folk sitter och står om vartannat. Har inte kommit på när man skall göra det ena eller det andra,men brukar resa mig när dom flesta gör det
I den kyrkan så finns det en dam och en herre på var sin sida som sjunger alla ritualerna. Prästen visar sig lite då och då. Går runt med sin rökelse, läser en bön. välsignar saker som folk lämnar fram osv.

Känner ingen behov och besöka andra kyrkor i Grekland eller här hemma, men Myrtieskyrkan vill jag inte vara utan

Och så kände jag igen den där Vlyhadia vägbeskrivningen

Tack Monica igen.Du ser till att man inte kan sluta längta till Kalymnos i tid och otid

Riitta

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Monica P

Ortodoxa kyrkans präster av lägre grad får/bör ha familj , de som gör högre karriär, som biskopen, förblir ogifta.

Talas det någon gång om att även kvinnor kan bli präster?

[Monica P]

Janne, nej, det är inte möjligt. Jag berättade för biskop Paisios att min systerdotter är präst, och han såg mest roat förlägen ut. Sen sa han att ortodoxa kyrkan egentligen har mer kontaktpunkter med den protestantiska grenen än med romerskkatolikerna, men just detta med kvinnopräster är ett omöjligt tema.
Kremering likaså. Man anser att den avlidne bara vilar i väntan på uppståndelsen, så jordbegravning är vad som gäller, även om det finns beslut om att tillåta krematorier numera.

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Monica P

Janne, nej, det är inte möjligt.

Jag anade det.

Jag har en annan fråga som du kanske kan besvara, eller ta reda på. Måste man begravas på en kyrkogård, eller kan man begravas någon annanstans? Att jag frågar beror på att jag fann en gammal väns grav nu i somras, och den låg inte på en kyrkogård, utan på en plats som personen älskade mer än allt annat.

[Monica P]

Det kan jag faktiskt inte svara på. Här på ön finns det ett antal begravningsplatser men om det du beskriver är möjligt vet jag inte alls. Jag ska fråga någon vid tillfälle!

[Spigget]

Eftersom jag här hemma sjunger med i gospel-kör så undrar jag om det finns något sånt i Grekland, trots ortodox-religionen. I sommar besöker vi Naxos, Paros och Ios - kanske det finns någon sådan kör där?

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Monica P

Jag ska fråga någon vid tillfälle!

Tack.

[Monica P]

Spigget: Utan att vara helt säker törs jag påstå att gospel i den mening vi i väst avser inte förekommer i grekisk-ortodoxa kyrkan.

Däremot finns det en stark sångtradition, nämligen bysantinsk psalmos som sjungs växelvis av prästerna och psaltes, i regel manliga sångare. I den rysk-ortodoxa kyrkan, till exempel i Helsingfors, kan man få uppleva en fantastisk sådan sång med både mansröster och kvinnoröster.

Bysantinsk sång lärs ut på olika sätt och jag ska ta reda på detta bättre genom en bekant som är psaltis.

[Monica P]

...jag har stämt träff på måndag med en kunnig person , Sakellaris Trikilis, redaktör för tidningen Argo, författare, debattör och psaltis och en mycket kunnig person , återkommer sen.

[Elisalinn]

Ursprungligen postat av Monica P

...jag har stämt träff på måndag med en kunnig person , Sakellaris Trikilis, redaktör för tidningen Argo, författare, debattör och psaltis och en mycket kunnig person , återkommer sen.

Idag, mitt i Stockholm kommer två grekiska präster vandrande på Drottninggatan, jag råkade möta dem öga mot öga en en av dem frågade på engelska var det fanns en bra Pub, eftersom vi stod alldeles utanför, så pekade jag glatt till höger! Raskt gick dom dit (och av ren nyfikenhet stannade jag kvar en stund), jodå... en stor stark och ett glas rött! Dom såg i alla fall att njuta av dagen och det var väl det bästa. Jag själv var genomsvettig 31 plus!! Men ingen öl för mig, ha ha.

[Monica P]

Elsalinn, rolig iakttagelse. Prästerna här är i regel folkliga och lättpratade. Det sker en slags förvandling när gudstjänsten börjar: då är de plötsligt företrädare för Gud och den vardagliga stämningen viker. -Utom när det blir för livliga barn eller prat i kyrkan- då kan de ryta till för att sen direkt gå tillbaka till liturgin...

Jag minns vid ett barndop i Filiatra. Den gamle prästen höll på att röra om i den stora dopbaljan så att vattnet skulle vara lagom varmt och sjöng samtidigt. När han vek upp ärmarna syntes några brännsår på underarmarna. Utan att ändra tonfall tillfogade han - fortfarande sjungande-" jag stekte melitsanes i morse-ni vet hur det stänker-" och fortsatte direkt den liturgiska sången. Församlingen brast i gapskratt och jag tror inte Vår Herre hade något emot detta...

[Peter]

Ursprungligen postat av Monica P

Prästerna här är i regel folkliga och lättpratade. Det sker en slags förvandling när gudstjänsten börjar: då är de plötsligt företrädare för Gud och den vardagliga stämningen viker.

De få Präster jag pratat på typ Cafenion har varit väldigt trevliga. Och ger ett intelligent intryck. De ger även ett världsligt intryck med mobiltelefoner och en Ouzo framför sig... De har säkert en liten "mobilficka" i sina skruder numera...

När han vek upp ärmarna syntes några brännsår på underarmarna. Utan att ändra tonfall tillfogade han - fortfarande sjungande-" jag stekte melitsanes i morse-ni vet hur det stänker-" och fortsatte direkt...

En Präst med humor... Jag tror vissa saker har förändrats de senaste 30 åren. Just Prästernas förhållande till övriga i samhället där de lever och verkar. Dock inte kyrkans makt över staten tyvärr.....

Jag var med när goda vänner gifte sig på Tinos för många år sedan. Efter en rätt kort stund i kyrkan kom några i gänget, Greker, och hämtade oss och sa att nu går vi och tar något att dricka! Detta kommer att hålla på ett bra tag. Mot stamfiket och lite öl, Kaffe och Metaxa... Mitt i vigseln! Jag tyckte det var märkligt, men de sa att det där tar så lång tid så vi hinner tillbaka till det viktiga slutet... Och mycket riktigt. Vi kom lagom för att se ceremonin med Stefania och avslutet. Samtidigt gick folk ut och in i kyrkan och barnen sprang omkring därinne... Det var intressant att se och uppleva blandningen av allvar och distanseringen (eller vad jag ska kalla det?) till de kyrkliga ceremonierna.

Och jag var tacksam över att jag slapp sitta på den där hårda träbänken hela vigseln...

...jag tror inte Vår Herre hade något emot detta...

Om det nu finns någon sådan, något jag själv stark betvivlar, så har han uppenbarligen en rätt skruvad humor...