|
|
#1
2012-11-30, 11:22
|
||||
|
||||
En vanlig dag i slutet av november
Igår torsdag bjöd på mycket skiftande väder. Det där konstiga molnet på himlen varslade om vindar men på Nea Chora var allt lugnt och stilla.
 Vi vände bilen österut och körde genom byar som Armeni, Pemonia, Fres, Tsitsifes med alla osterierna (ja jag kallar dem det härnere, varför? ingen aning!), Nippos och Vrises. Vidare upp till Kastellos och Episkopi och nu var det inte så stilla längre utan nu hade vinden verkligen släppt loss sina krafter. Vi kryssade fram mellan kringflygande olivgrenar, papperspåsar och allt annat löst och sökte oss söderut via vägen ned mot Spili. Vid Bale vred vi ned till höger mot Agios Ioannis för att via vägen genom Kotsifouravinen ta oss ned till sydkusten. Nu fick vi skydd från bergen och vinden försvann nästan helt.  Fåren har lammat och de små springer omkring med delar navelsträngen fortfarande hängande under magen. Stadiga på benen blir de snabbt och skuttar glatt omkring men följer strikt sin mamma. Hur de nu kan hitta rätt mamma bland alla andra, naturen är vist skapad. En och annan gam dyker upp och kollar läget men ser ändå inte särskilt intresserade ut. Vi har dock vid tidigare tillfälle sett hur de dyker ned och lätt tar ett lamm, men då har det varit i tuffare terräng än den dagens lamm syntes i. Arne, om du läser detta, så stannade vi till i Selliá, och dessutom körde den lilla vägen, som går direkt från byn genom olivlundarna(här jobbades det för högtryck) ned till Plakias, som nu var nästan öde. Rätt stor sjögång så något bad blev inte.  Arne kanske känner du igen Selliá från fotot? Vi återvände samma väg och fortsatte västerut mot Rodakino. Hela den här kuststräckan är värd varenda sekund man avsätter till den. Den ena vyn är bättre än den andra och det är bara att njuta av naturens skönhet.   Lite historia; Stranden, Koraka, strax sydost om Rodakino är känd från WW2 genom att det var härifrån den kidnappade generalen Kreipe fördes till Egypten. Han kidnappades strax utanför Knossos vid Villa Ariadne och fördes sedan till fots över bergen ned till Korakastranden. och fördes över till Egypten. Hela historien finns beskriven av Stanley Moss´ bok ” Ill met by moonlight” och har också filmatiserats. Ett par ensamma vandrare kom ut från Imbrosravinen när vi passerade Komitades. De såg rätt pigga ut men var skulle de få tag i en taxi så här års, eller tänkte de kanske gå hela vägen till Chora Sfakion`? Vi vände upp mot Askifou och stannade till ett par gånger och njöt av utsikten. Inte ett motorljud, tystanden var total………………nästan. Vinden började göra sin röst hörd, inte så högt men ändå en viskning. På avstånd hördes en hund skälla svagt, annars tystnad, en njutbar sådan. Så klart stannade vi till i Askifou. Man passerar inte där utan att äta en tiropita eller två (det blev två) med honung och ett glas raki. Jamas!!!!!!!!!!!  Vi tittade in på det lilla krigsmuseét i Kares. Oj så mycket tragik det ligger bakom alla prylar som finns att beskåda där. Det pågick rakiframställning samtidigt som vi guidades runt av ägaren så det var en något splittrad och forcerad guidning vi fick den här gången. Det tillkommer hela nya prylar så den ena gången är inte den andra lik.  Därefter vände hemåt via småbyarna och nu höjde vinden röstlägget avsevärt, vilket gav till resultat att apelsiner täckte marken under träden. Det blir nog billigt med apelsiner på lördagsmarknaden den här veckan. Nektaria fick stå för maten även den här kvällen. Kotletter med ris. Låter kanske inte så upphetsande men Nektaria är Nektaria. Lök, grön paprika, grädde, ost, salt, peppar, lite olja och………ja läs noga nu……. cognac, inte mycket men lite och så klart ris. Krämig konsistens och makalöst gott. Bravo Nektaria!! Nån cognac till kaffet fick vi dessvärre inte, Nektaria tyckte nog att vi fått tillräckligt redan? Slut för idag, tack för idag!!! Ps. Idag fredag vaknade vi till fint väder och och inte hade vi huvudvärk inte, så cognac i riset får anses ofarligt!!!!!Ds lars Kriti stin kardia mou Senast redigerad av lars den 2012-11-30 klockan 11:55. 
|
|
#4
2012-11-30, 13:03
|
|||
|
|||
|
Sv: En vanlig dag i slutet av november
Vilken njutning!
Det blir bara värre och värre, eller det heter bättre och bättre. Jag längtar så jag spricker. Tack för en underbar beskrivning, cognac till stekt ris, tja ja vet inte, men du verkade vara nöjd, så det är säkert jättebra! Snart är jag på plats, skall testa. Paul
|
|
#5
2012-11-30, 14:30
|
||||
|
||||
|
Sv: En vanlig dag i slutet av november
Citat:
|
|
#6
2012-11-30, 14:43
|
||||
|
||||
|
Sv: En vanlig dag i slutet av november
Citat:
Vi blev lite fundersamma, när vi lämnat Magasaki, för plötsligt såg vi en blinkande julgran på 2:a våningen i ett av husen. Det var nu inte pga cognacens inverkan utan det var faktiskt en gran med blinkande ljus i alla färger. Vi pratade precis innan om att julkänslor har man svårt att frammana och så plötsligt detta. Det hjälpte dock inte!  lars Kriti stin kardia mou
|
|
#7
2012-12-01, 08:23
|
|||
|
|||
|
Sv: En vanlig dag i slutet av november
Citat:
Paul
|
|
#8
2012-12-01, 08:46
|
||||
|
||||
|
Sv: En vanlig dag i slutet av november
Citat:
När du kommer hit be att få smaka hennes rakomeli, som är smaksatt med nejlika och det smakar lite "juligt", kan va ett tips till nästa julbord. Vi hinner nog inte hem för att avsmaka Ert julbord, Karlshamn ligger ju inte så långt bort från Malmö. GOD JUL lars Kriti stin kardia mou
|
|
#9
2012-12-01, 09:27
|
|||
|
|||
|
Sv: En vanlig dag i slutet av november
Citat:
Skall absolut göra som du säger, låter superintressant med nejlikedrycken. Tack. Paul
|
 |
|
|
Linjär visning
