|
|
#1
2013-06-26, 16:39
|
|||
|
|||
En kärleksöverraskning
 Som många gånger innan samlas tankarna vid solnedgången i hamnen. En "kozur" ( tj. "hankatt" ) stolpar in på restaurangen med ett uppstudsigt trånsjukt jamande, en svart tilltufsad med vita tassar. Servitören beslutar sig att bespisa katten, och den glömmer smärtorna för ett tag, men börjar straxt klagomålet, lägger sig en liten stund och vilar, och fortsätter sedan av och an med sitt jämmer. Hemma lever mina små damer ett stillsamt liv. För att vara systrar är dom väldigt olika. Den mindre har utvecklats till en robot, som försöker ta allt från den större, som inte har en chans om dom ska äta ur samma skål, eller rättare sagt , den stora har så mycket medkänsla att hon låter den mindre katten Nicola ta före. Maña, den större, sitter still längre stunder och iakttar vad som händer. Hon nosar lite på den lilla, när hon passerar, och den lilla kan då fäkta våldsamt med högra tassen, så att den lugna Maña ibland får en reva över nosen. Maña är älskarinnan på kvällen. Så fort det är läggdags är hon där och spinner och kelar, och ger sig inte förrän jag somnat, och lägger sig då snällt vid fötterna. Nicola är morgonens älskarinna. Hon piper försiktigt och undrar om det inte är dags att gå upp, och vandrar sedan omkring huvudet och spinner, och försöker slicka i ansiktet. Det mest märkliga beteendet skulle man kunna kalla "När det faller smulor från de rikes bord", och det inträffar när Nicola har tagit precis allt som finns inom synhåll, och ser att Maña fortfarande har lite i munnen. Då rusar Nicola fram med energiska tugg- och ät-rörelser, med sänkt huvud framför Maña, som man då kan se släppa ifrån sig lite av det som hon har i munnen. Nicola tilltvingar sig alltså maten i munnen på Maña, med sitt beteende. Tvångsmässig stöld, brukar jag kalla det. Beteendet går inte alls att få bort. Ibland brukar Nicola gå med på att gå in i ett annat rum tills Maña i lugn och ro druckit lite mjölk ur skålen, tills roboten kommer, hon som ska ha allt. Ute på landsvägen kommer den snälla hunden Elsa fram lugnt och vill bli klappad. I början trodde jag att hon saknade hem, första gången jag klappade henne klamrade hon sig fast, men nu har hon blivit lite mer reserverad. Hon har förstått att jag inte kan ta hand om henne. Hon har en stor hundkoja på ett betong-fundament, men nu ligger hon mest utanför grinden till dom blonda tvillingsystrarna. Dom har själva tre rasrena hundar på sin gård, och brukar dessutom komma med mat till Elsa, även när hon ligger hemma vid kojan. Så även om Elsa vet var hon hör hemma så märks det tydligt att man där inte bryr sig så mycket om henne. Vid soptunnorna håller många katter till. Förutom soporna finna där matskålar som regelbundet fylls på av farmarna i närheten. I hagarna deras har dom får,getter, höns och kalkoner. Dom måste vara riktiga djurvänner. Följer man vägen nedåt till den lilla hamnen, ligger ett hotell i hörnet med en riktigt fin pool, pool-bar och utomhus-restaurang . Där satte jag mig en kväll för att avnjuta atmosfären, nu när alla gästerna kommit, och tänkte på hur ödsligt och tomt det är på vintern. Det var fantastiskt hur olika människor det samlas på det här mindre men fina hotellet. Bredvid mig hade jag ett par som satt och väntade mycket länge på dagens helstekta fisk, och satt sedan länge och gjorde denna fina rätt rätta. En ensam man verkade ha druckit för mycket en längre tid, och frågade servitören om läkare, varpå han fick svaret "Är Ni inte en läkare?" och åt sedan snällt upp sin spagetti och öl. Där fanns en stor grupp med personal och konvalescenter. Nere kring poolen kom en stor familj och beställde fram glass i stora lass, och kaffe och läsk, och barnen rev revor i vattenytan och spelade spel, det såg ut verkligen ut som en helt idealisk semestervistelse. På en av solstolarna satt en ung man med benen i kors. Han hade mycket stort skägg, och vita linne-kläder, en turban med ljusgrönt siden. Han petade på en mobiltelefon. (Undrade i mitt sinne vad som nu kommer och hända runt om i världen.) Där kom inte mycket sol in på skinnet. Jag kopplade verkligen av, ingen tv, ingen mobil, bara en flaska vin och något litet att äta , och den avstressande bossa-novan i bakgrunden. Och längst bak satt två: Gullan och Gunnel. Precis som jag tänker mig verklighetens Gullan och Gunnel när dom kommer överens. Gullan med lite rödbrunaktig frisyr och Gunnel med mörkt långt hängande hår. Jag såg dom två nästa dag vid busstationen. Man får en känsla av världen som en förtrollad plats med spännande möjligheter. Jag är helt säker på att hela världen blir en bättre plats att leva på om två lyckas att samarbeta och övervinna svårigheter, och inte smida ränker eller intrigera . 
|
|
|
...i övrigt underhållande och trevlig läsning som vanligt!
Linjär visning
