Er man i Ierapetra 2008, november

[Ylva A]

Den gångna månaden har varit som en sommarmånad. Jag säger som idrottsmännen vid en seger: helt fantastisk. Den 1:a november var det upp mot +30 och den 30:e +24. När snöovädret kom och ni i Sverige fick skotta snö (den 25:e), plockade vi svarta oliver för inläggning och det var sommarlikt. Månadens lägsta temperatur var +12,7 och månadens nederbörd 109 mm. Regnet kom i samband med åska under mindre än ett dygn. Så häftig nederbörd gör att jord och skräp rinner ut i havet, då alltför lite vegetation ej binder vattnet. Eftersom det var sydlig vind med kraftiga vågor hamnade skräpet på stränderna. Havet skiftade färg. 100 m ut från stranden var vattnet lerbrunt och ytterligare 50 m ut azurblått. Den ljusblå färgen uppstår, då sötvattnet späder ut det salta havet. Duggregn kallar man i Grekland för ”sjukt” regn, medan ”pisaní” inte betyder pissregn utan ”troligen” regn vid väderprognos.

Ekonomiskt har månaden varit bedrövlig. Eftersom kronan har fallit 10 % gentemot €, har vi fått leva på de allmosor som kyrkan och Pelagia lämnat till oss. Efter varje kyrkobesök får vi välsignat bröd och annat via henne. Eftersom hon ständigt lagar mat för eventuella besökare, blir det nästan varje dag en tallrik underbar grekmat, om gästerna inte dyker upp. Under november har de cirka tre gånger i veckan haft besök av släkt och vänner i samband med att Georgios destillerat vinmusten. Då är det mat och dryck ibland uppblandat med sång och dans. Men det har jag berättat om förut. Den sista november avslutades kazánin.

Varning! Om du har varaktiga problem kring variga sår, måste jag varsko dig nu! I slutet av oktober blev Ylva varse att en litet blemma utvecklats till en allvarlig infektion. VarkenYlva eller jag trodde det var möjligt. Infektionen växte, varefter det blev totalt 7 sjukhusbesök innan läkarna tyckte såret var läkt. Området runt såret var varmt, men läkarna behandlade henne varsamt vid varje tillfälle. Nu var det vardag även på söndagen och Ylva var helt handi(n)kapp(sl)ad, varvid jag fick sköta allt även disk. Bevare mig väl! Gång på gång hänvisade hon till Hamlet: att vara eller inte vara! Nu har hon ett varumärke som minne på sin högra arm. Varhelst du befinner dig, kan du tydligen drabbas av varbildning. Inte ens Varán hjälper! Var rädda om varandra, men kvinnor måste lära sig att låta bli att klia sår. Ni vet den gamla sången: ”Old man river”. Låt dem göra det!

Vitlöken planterade vi den sista oktober. Efter riklig vattning kunde vi fem dagar senare se att de kommit upp. Det krävs dock att man rensar bort det hemska ogräset. Gulklövern har djupa rottrådar och är besvärlig att få upp. Vitlöken måste först växa fast ordentligt, innan man kan angripa klövern. När vi träffar Manolis, jordbrukaren, vill han gärna vara greklärare och berätta gamla historier. Här kommer två i förenklad form, för vi förstår ju inte allt.

1. När Manolis var liten på 30-talet, satt hans pappa på familjens häst när den halkade. Pappan slog ändan så allvarligt på en trädrot, att han bröt något i bäckenet. Man gjorde en provisorisk bår av trästänger och filt och 4 personer transporterade honom till fots hela den mer än 10 km långa vägen från bergen till sjukstugan i Ierapetra.
2. Under kriget på Kreta bröt en vän till Manolis sitt vadben. Läkaren i Heraklion hade inga mediciner att tillgå. Han öppnade huden på flera ställen på det uppsvällda benet och stoppade in tandkräm. Det gick bra det också.

De första ljuden av olivplockningsmaskiner hörde vi den 24 november. Olivfabriken i byn öppnar den 1:a december.

Eftersom hotet från Turkiet inte är lika stort längre, är den allmänna värnplikten i Grekland inte längre densamma som förut. För 10 år sedan var man minst ”inlåst” i 2 år. Nu är tiden 10 månader och rekryterna är inte fast på kasernområdet utan är fria både kväll och natt. Vi känner två Manolis som gör sina militärtjänster i Ziros, en by 4 mil nordost om Ierapetra. Där bor huvudsakligen äldre människor som är jordbrukare och hantverkare. Jag kan tro att konkurrensen om de fåtaliga flickorna är stor. Pelagias sonson Manolis tar bussen hem varje kväll, för att träffa sin sambo och sin 3½-åriga son. Det går nämligen bussar härs och tvärs över ön och priserna är låga.

Vi var bjudna till en taverna i en grannby – Mirtos. Sonen till en av våra grannar, Jannis Z, stängde sin taverna Katerina för året. Det var god mat och dryck. När vi skulle åka de 25 km hem, sa grannen Georgos till mig ”Du har druckit mer än Du brukar. Ska Du köra?” Det var ett av de få tillfällen, då Ylva accepterat att vara förare, så svaret var givet. Då fyllde den f.d. trafikpolisen ett snapsglas med olivolja, som han svepte. Jag frågade naturligtvis om olja är bra vid alkoholförtäring och svaret blev: ”Om en polis stoppar in näsan i bilen, är oljan som ett lock och han känner inte alkohollukten. ”Obs! Jag är ingen förespråkare för alkohol i samband med bilkörning. Jag förespråkar endast, sedan 35 år tillbaka, ökad användning av olivolja!

Till sist en historia, som vi har översatt från en kretensisk tidning. Grekisk humor?

Före bröllopet:
Han Äntligen. Nu behöver jag inte vänta på att få någon annan.
Hon Vill Du sticka din väg?
Han Nej, hur kan Du tro det!
Hon Älskar Du mig?
Han Naturligtvis, så mycket som det är möjligt!
Hon Har Du någonsin svikit mig?
Han Nej och det är helt sant!
Hon Vill Du kyssa mig?
Han Ja alltid!
Hon Vill Du slå mig?
Han Är Du tokig, jag är inte en sådan typ!
Hon Kan jag lita på Dig?
Han Ja.
Hon Min älskade!

Efter bröllopet: Läs texten ovan men nerifrån och upp.

Nu vet vi vad Koutsounari (byns namn) betyder på det lokala språket: stuprör! Det kan vi förstå efter den senaste nederbörden.

Bilbesiktningen är avklarad på en idiotikó = privatanläggning och det dröjer två år till nästa gång.

Nu väntar december med hemresa och svenskt julfirande. Jag måste vara beredd på allt! Kyla, snöskottning och halka.

/ Jannis

[Kalimera]

Tack än en gång för härlig läsning!