Er man i Ierapetra 2010, maj

[Ylva A]

Vi är redan inne i juni månad och ingen rapport för månaden maj är skriven! Det är bäst att starta innan fotbolls-VM börjar.

Maj var en månad utan stark vind och med måttligt höga temperaturer och t.o.m. nederbörd (6 mm) vid två tillfällen. Eftersom Ylva var förkyld under några veckor, började vi inte bada förrän den 1 juni.

Sjukhusbesöket förra månaden har medfört att jag varje morgon tar ½ tablett blodtryckssänkande medicin och mäter blodtrycket. Det är stabilt och lågt. Erfarenheterna från sjukhusvistelsen var enbart positiva. Slående var den goda stämning det var bland de anställda på båda sjukhusen. De gav sig tid att prata både med varandra och med oss patienter. Tyvärr klarade jag inte av att förstå diagnosen på läkarspråk. Men den är nog svår att haja även i Sverige. Själv har jag ingen erfarenhet av sjukhus, annat än i samband med idrottsskador. Eftersom mitt ”European health insurance card” hade gått ut i mars, fick jag betala alla kostnader kontant, men jag ska försöka återfå slantarna, när jag är hemma igen.

Grekerna ser Sverige som ett föregångsland och har tagit efter en hel del av de sociala reformerna. Mediciner subventioneras kraftigt, men eftersom grekerna (+ albaner, bulgarer och rumäner) besöker sjukhusen för minsta lilla krämpa, skriver läkarna ut mediciner som staten delvis betalar men som blir liggande i alla byrålådor.

Ja, då var vi inne på den grekiska ekonomin. Här i området lever man som vanligt. Har man för många tomater, ägg eller annat delar man med sig. Nästa gång får man tillbaka något annat. Man är emellertid arg på staten och de som svindlat bort landets tillgångar. När jag mötte kirio Manolis en morgon och han berättade om allt vad han skulle göra under dagen, sa jag till honom ”Det är ju generalstrejk idag, skall Du inte stanna hemma och sympatisera?” ”Nej”, svarade han, ”Det är Semitis och Papandréos fel, att vi lantbrukare bara får 600-700 € i månaden i pension.” Det är bara Nikos, greken som halvårsvis bor i Norge, som vi hört säga att nu måste grekerna ändra sig och sluta strejka. En annan privat synpunkt som jag hört var: ”Var inte orolig över den grekiska ekonomin. Vi greker kommer ändå att äta alldeles för mycket.” Svårare än att klara budgetunderskottet blir det att leva upp till rökförbudet i offentliga lokaler fr.o.m. 1 september. Lurar staten på skattepengar gör man gärna. På privata swimmingpooler har staten lagt en skatt. Det finns tusentals icke betalande utanför Aten, som skulle fångas med sattelitfoton. Då täckte ägarna över dem med kamouflageduk. Det hade man råd med!

Nikos, min vän sedan 1986, har varit inkörsport för oss till vårt liv på Kreta. Nu i maj, som 70-åring, har han fått sin första pensionsutbetalning. Det är ju inte alla som kan ta ut den i 50-årsåldern! Nikos hade slarvat och tappat bort beviset på att han fullgjort sin 2-åriga värnplikt och fick därför vänta på första pensionen. Han började med att betala sina skulder. Han var stolt då han betalade mig. Jag hade hjälpt honom med ett lån, då han måste förnya sitt körkort förra året. Stolt är han också över, att han fortfarande klarar av att avstå från alkohol.

Sista veckan i maj tog vi semester. För många år sedan hade jag sagt till Ylva: ”När vi sett det mesta av Kreta, kan vi ju ta en färja och se något nytt.” Löften skall hållas! Karpathos, en av de närmast liggande öarna, fick bli vårt resmål. Den vecka som passade bäst var naturligtvis schlagerfestivalsveckan. Det var skönt att slippa de svenska mediernas hysteri. Efter fyra timmars båttur möttes vi av Elias, en grekamerikan som vi haft kontakt med på nätet. Han hade gjort om mammans hus till våningshotell i staden Pigádia. Vi var djupt besvikna över staden det första dygnet. Staden med moderna byggnader kändes inte genuint grekisk! Hela strandpromenaden bestod av tavernor och området närmast stranden var rent turistiskt med inkastare. Det var inte förrän nästa dag, när vi hyrde en jeep och vi kom ut i byarna, som vi började uppskatta ön till fullo. Det var bergsbyn Ólympos som hade lockat oss till ön och det blev ingen besvikelse.

Vi hade hört att vägen mellan Spóa och Ólympos fortfarande inte var asfalterad och att den endast var öppen före 07 och efter 17 samt under lunchtid pga. vägförbättringar. De 26 km tog närmare en timme. När vi kom fram hade turisterna, som kommit med buss via en annan väg från kustbyn Diafánia, redan rest tillbaka med buss och färja till Pigádia. Vi hade ett dygn i byn, eftersom vi skulle övernatta. Kvinnorna går fortfarande i sina traditionella dräkter i byn som har 500 innevånare. Så härligt att kunna grekiska! Vi hade på nätet läst att tavernan ”Blue Garden” skulle ha den bästa maten. Vi kom dit kl.19 och gick hem 24. Under tiden hade vi blivit mätta på typiska smårätter, blivit lagom påverkade av ouzo och dessutom fått byns historia presenterad av ägaren Nikos. Han visade en dvd om byn och berättade om dess innevånare. Tiden bara försvann! När vi sa ”káli nichta”, fick vi ett exemplar av dvd:n med oss hem. Resan var en härlig upplevelse. Du kan läsa om den på kalimera.se under resebrev.

Detta hände i vår by en dag. Jag sprang ut från altanen och hjälpte ”Dáskale” mitt emot med att lyfta några tunga säckar från hans bil. 5 minuter senare kom frun och lämnade 12 ägg som tack. Senare på dagen stannade en bil med flaket fullt med tomater utanför Pelagias hus. Tomaterna regnade även över oss. Vi fick en hel kasse full med nyplockade väldoftande exemplar. Till middag hade vi ätit fisk och vitlöksdoftande potatismos med sallad. Fisken hade vi fått gratis av fiskhandlaren Kosta. Potatisen hade vi fått av Manolis, lantbrukaren. Vitlöken egenodlad. En hel del av grönsakerna var också gåvor, liksom vinet. Efterrätten, färska apelsiner med kanel, hade vi utan betalning fått på marknaden, eftersom de var de sista som Demitris hade kvar. Ingen grekisk kris för oss!

Jag sitter nu ute på altanen och har vårt praktfulla aprikosträd inom räckhåll. Det är enormt många frukter nu och de är strax mogna. Men i år har alla träd i trakten drabbats av fluginvasion från Afrika, säger Pelagia, och de har lagt ägg i frukterna. När man öppnar dem kryllar det av mask. Det blir inget frossande i år!

Jag är besviken på grekisk TV. De har inte sagt ett ord om att Sverige tog brons i hockey-VM och inte nämnt något om skidskytte, skidorientering eller bandy. Å andra sidan: När såg ni i Sverige senast en vattenpolomatch? Det är poppis här.

Det blir ingen rapportering i juni. Hemresa och fotbolls-VM väntar. Väl hemma i Östersund lämnar jag huset, där jag bott i 40 år för en 3:a i närheten.Ylva har bott i huset halva tiden. Vart tar tiden vägen? De sista 20 åren gick mycket snabbare än de första 20. Det kan inte bara vara Ylvas fel! Njut och gläds över livet medan ni finns till!

/ Jannis

[Monica P]

Ja just det, njut av livet ...jag är inspirerad av människor i min närhet som har svåra kroppsliga och ekonomiska problem, men som tar en dag i taget och gnäller bara ibland.