Arnes funderingar om ortodoxa kyrkan

[Monica P]

I sin skildring från vårresan skriver Arne följande den 6 juni: "Även på denna resa har Arne gjort fruktlösa försök att få reda på den Grekisk-Ortodoxa kyrkans sociala roll i samhället. Det förefaller som om ingen vill prata om detta".......och lite till.

Jag är ingen expert, men har ju haft kontakt med greker i en massa år, så min personliga tolkning kan jag ju ge. Som alltid finns det flera versioner, flera sanningar, beroende på vem man pratar med.

Min bakgrund med uppväxt i ett hem med frikyrklig farmor, högkyrklig mor och en far som visserligen sjöng i kyrkokören men i övrigt höll sig på avstånd, ger mig lite att jämföra med. Söndagsskola och konfirmation, jag kan mina bibelcitat. Däremot är jag svalt inställd till religion som tvång.

Arne, jag tror att du inte får något svar, för man fattar helt enkelt inte frågan.

Ortodoxa kyrkans närvaro i alla skeden i livet har inte rubbats särskilt mycket genom åren. Förutom alla högtider och firande av helgondagar, bröllop, dop och begravning ser man prästerna överallt i samhället, vid skolans början och avslutning, vid invigning av konferenser och nya affärer, vid fiskebåtarnas avfärd, på sjukhuset, ja överallt, och de tänker inte vika sig för några moderna influenser.

Prästerna är en sån vanlig syn och de är så självklara att ingen kan rubba detta. Folk muttrar ibland och tycker att de ser misstänkt feta ut, ingen har sett en mager präst...men det muttras inte så att prästen hör det, absolut inte.

Du frågar efter den sociala rollen. Om du menar vardagligt hjälparbete finns det goda exempel på olika aktiviteter, som matbespisningar, insamlingar till olika angelägna ändamål, faderlig roll i församlingen.

Om du undrar över politikernas inställning så förekommer det förvisso diskussioner om möjligheten att skilja kyrkan från staten, att få ta del av de rikedomar som kyrkan har samlat under åren: inte bara gyllne saker i kyrkorna, utan stora egendomar och mängder av hus, donationer i många fall. - Hittills har man bara pratat omkring saken och det lär betalas skatt, men jag vet inget om det

Samma politiker som på grund av sin radikala inställning skulle vilja ha bort kyrkan står fromt och snällt med vid installationer och invigningar, gör sitt korstecken, kysser prästens hand, böjer huvudet för att få lite vigvatten vispat över sig.

Som jag skrev torde inte förändring vara möjlig så länge mormorsgenerationen är på benen. Den självklara roll som kyrkan har, med alla dess yttringar är lika med luften du andas.

Jag fick nyss ett brev från en vän på Cypern, en kvinna med tre barn som hon själv försörjer. Hon skriver så här:
-"Idag firas Agia Mavra, det helgon som alltid skyddar oss, och vi har en liten kyrka här intill och det är en fest per år. Det känns viktigt att tro, jag får styrka att klara av mina problem, och när jag ser bakåt fattar jag vilken hjälp jag haft..."

Jag har aldrig haft en sån tro, men jag respekterar och kanske avundas såna som får hjälp genom att vända sig till ett helgon. Jag ler inte längre överseende . Om min intelligenta vän på Cypern upplever det så, då är det BRA.

Sen finns det sidor hos den ortodoxa kyrkan som skiljer sig mycket från dogmerna i framför allt frikyrkan. Man pratar aldrig/sällan/ om synd och skuld. Man låter prästen sköta konversationen med Gud. Prästen som ena minuten glatt pratar och dricker kaffe och är som en vanlig människa och i den stund han går in i kyrkan förvandlas till Guds mellanhand. Mycket praktiskt vill jag påstå.

Respekt för den kultur vi har omkring oss, buren av kyrkan. Respekt för oliktänkande med!

Det här är lite hur jag ser det. Skulle man kunna få veta vad ni andra, som läser detta, känner och tycker?

[yannis]

Så perfekt skrivit MonicaP!!!
Arne återkommer när vi är på marknivå.
Birgitta.

[Eva L]

Han kan också läsa "Gud i Grekland" för att få lite mer kött på benen. (Svenskt uttryck). Eva

[lugnagatan]

Jag skrev en gång här att kulturen är religionen. Megafonen som sattes upp i gränden och dånade med prästens mässande, ut och kastade sopor drogs jag oundvikligt med i ett tåg från kyrkan med Marias bår...
Det jag , ja faktiskt , vänder mig emot är martyrkulturen, med ständigt nya kyrkor för varje nytt trafikoffer, det var väl en enda martyr från början som skulle räcka för allt ?

[Admirala]

Som ateist må jeg si tusen takk, Monica, for dette innlegget. Jeg har ofte undret meg over den greske kirken og dens plass i samfunnet. Når jeg spør mine greske venner (de fleste i alderen 30 til 50) om dette, får jeg alltid så unnvikende svar. De bruker kirken som mange nordmenn gjør, altså til vigsler, barnedåp, begravelser, og utenom det kanskje til en messe i påsken eller når de feirer navnedagen sin. Utenom det er de likegyldige til den. Som jeg har nevnt før her på forumet, virker det som de har en respekt for kirken, men kun fordi foreldrene deres har det, med andre ord, deres respekt er for foreldrene, først og fremst, og kirken, presten og religionen får respekt ut fra en tanke om at å avvise dette betyr å avvise foreldrene - en teori, ikke nødvendigvis en "sannhet".

Når jeg vandrer rundt i Nafplio en søndags formiddag ser jeg hvem som forlater søndagsgudstjenestene: De aller fleste er pensjonister, ca 80 prosent av dem er kvinner. Jeg møter også ofte en nysgjerrighet når vi samtaler om dette, jeg sier åpent at jeg er ateist, og da får jeg enten kommentarer som "det er jeg og, men ikke si det til noen" eller "det er ikke så viktig for meg, men jeg tror det finnes en gud."

Ursprungligen postat av Monica P

Sen finns det sidor hos den ortodoxa kyrkan som skiljer sig mycket från dogmerna i framför allt frikyrkan. Man pratar aldrig/sällan/ om synd och skuld. Man låter prästen sköta konversationen med Gud. Prästen som ena minuten glatt pratar och dricker kaffe och är som en vanlig människa och i den stund han går in i kyrkan förvandlas till Guds mellanhand. Mycket praktiskt vill jag påstå.

Ja, virkelig praktisk! Og dette er også interessant i forhold til det lutheranske "I ditt ansikts sved skal du ete ditt brød" (fra 1. Mosebok). Man må yte for å nyte, det er en doktrine vi er vokst opp med. I Hellas er det nødvendigvis ikke slik. Man kan godt nyte, uten nødvendigvis å yte. Kanskje det er derfor vi tiltrekkes sånn av den greske mentaliteten

[Arne]

Envis har jag alltid varit Monica P. Jag har nu tillställt Patriarken av Konstantinopel en skrivelse vari jag efterfrågar synpunkter på den Grekisk- Ortodoxa kyrkans roll i det sociala samhället. Patrikarkatämbetet har erhållit mina förfrågningar, och jag emotser svar framöver.

Monica, jag verkligen värdesätter det svar du avgett här på Forumet! Emottag från mitt hjärta ett varmt tack. Din fullödiga genomgång av Kyrkans roll i det Grekiska samhället är en viktig pusselbit för mina studier av frågan.

Arne

[Monica P]

Na´se kala!

(säger man som tack om någon ger en tack, komplimanger eller lyckönskningar och sånt. Om det är till flera blir det na´sthe kala.)

[Malina]

Mycket intressant!
Det som frapperat mig betäffande den Ortodoxa kyrkan är dess mystisism.Jag.tycker om det. Man måste inte ha förklaringar på allt. Det är lite hemligt och folk verkar tycka om det och acceptera det.

[Eva L]

Det tilltalar mig också samt alla vackra ikoner. Är själv lycklig ägare till en fantastisk ikon som hänger i sovrummet.

Eva

[Ylva A]

Monica, jag tycker du har beskrivit den ortodoxa kyrkans roll så bra. Vi iakttagare från sidan om, ska inte komma med pekpinnar. Grekerna lever i en helt annan kultur och gudstro. Alla vi känner går till kyrkor (de är ju så många), ber oss vara med vid begravningar, bröllop och dop och att delta i gemenskapen. Jag kan beundra deras tro! Utan den: Hur skulle det gå under den pågående stora ekonomiska krisen? Själv har jag inte någon gudstro och Den Helige Anden = Agio Pnevma försvann för mig vid konfirmationen.
/ Jannis

[Monica P]

Jag skrev en del om ortodoxa kyrkan den 4 och 6 juli 2010 för den som vll läsa.