Kato, kato...

[lugnagatan]

För att se hur mycket religionen påverkar samhället får man betrakta religionen och samhället som två väsensskilda kroppar för att kunna tala om påverkans-andelar dem emellan, men nu är de mycket mer involverade i varandra än så.

I Lentariana i Chania stad bodde jag hos en familj med traditionellt levnadssätt. Småningom tog jag mig därifrån, det var ändå en bullrig gata, en lång uppförsbacke. "Kato, kato..." , sa Jaja när hon kom fram och undrade lite. Nedåt var det verkligen jag skulle, men det uttrycker också en tråkig erfarenhet av att folk försvinner i allt större utsträckning. Hon kunde verkligen mena att hon tyckte om mig, och att hon skulle känna saknad, och jag skulle kunna ha gjort en "deal" med henne och stannat: tagit fram kontraktet, det var underskrivet av Jaja, och där stod 150 Euro i hyra: OK, jag betalar 150 Euro till dig och inte 260 till Sifis, som nu inte längre bryr sig om det här. Lägenheten var brudgåvan till hennes sondotters man Sifis, som jag nu bodde i,
men jag skulle hamna mitt i sprickan mellan två familjer, och samtidigt kände jag att jag sympatiserade med Sifis och hans familj.

Jaja skickade mig en dröm som sammanfattning av relationen. Den börjar med att hon knackar mot väggarna på husen: "Det är bara det här som finns." Bara den hårda och konkreta verkligheten är det enda som finns. Över gatan låg kyrkan med den hårda klockklangen. Den kan upplevas som mistlurar som mässar : det oundvikliga.. Som jämförelse känns prästens personliga tillvändelse i den svenska protestantiska kyrkan som pinsamt berörande.

I drömmen går sedan vandringen utför ensamt på en smal kant, som när man vandrar i Vita Bergen, och direkt in på en avtagsväg fanns det en stor blåaktig spegel, där man bara försvann, fast på ett underbart sätt... Med drömmen menade hon att jag hade funnit en Nåd som inte alls var bekant i hennes kretsar. Möjligen att jag överlevt en hemsk olycka. Något hon såg i mina ögon.

Jaja och Pappous levde ett enkelt liv , man gick nästan aldrig ifrån hemmets säkra murar, men dörren stod oftast öppen, och där var ständiga besök. Den yngsta sonen satt ibland på föräldrarnas uteplats och skalade potatis, han var deras springpojke och hyresindrivare, och han hade uppvisat prov på våldsamhet, som jag tidigare beskrivit. Han bodde längst ner i ett hus bakom som stod på pelare. Där målades det om en gång, och då stod Jaja där och dirigerade. En trappa upp bodde en äldre son, han kunde sitta på balkongen med besök av respekterade präster, och de skålade. Denna son var en musikalisk ledare inom ortodoxa kyrkan.

Något som jag funderat över långt efteråt var varför det till detta hus varje kväll under ett halvt års tid kom besök av MC-polisen. Man ska inte ställa för många frågor. Jag hade själv ringt polisen en kväll, för grannen hade släppt in någon som uppgav sig vara min vän, och han hade fått hoppat in över deras balkong. Där gick gränsen, tyckte jag. Vännen hade visserligen varit där förut, men jag trodde nu att jag blivit av med honom. Polisen kom och de var inte glada på mig, för jag hade ringt i onödan.

Denna vän var inneboende ett tag, och han brukade hälsa hjärtvänligt på frun i huset bredvid, som han kallade Julia, han tyckte verkligen mycket om henne. Jaja var ibland över hos Julia och pratade, och man såg då på Pappous hur han gladdes , att det fanns någon annan hon kunde prata med .

Efter polis-incidenten kom Sifis, och talade om att Julias familj hade tänkt polisanmäla Krystof (så hette min inneboende), men drog tillbaka det i sista stund, och det vore bra om jag inte ringde polisen fler gånger, Sifis var själv polis, och alla fick reda på det...

Vid sista samtalet med Jaja undrade hon om Sifis visste om att jag skulle flytta, och om han skulle komma hit. Här förstod jag att jag hamnat mitt i ett familjproblem, som jag inte skulle ta ansvaret för, och jag lyckades väl övertyga henne om det faktum hon redan kände till : Sifis ville inte. Han har inte längre intresse och vill inte komma hit. Och det verkade som det lugnade henne. (Jag var ju också besviken på honom.)

Grannen bredvid mig, hade försvunnit med obetalda räkningar som Jaja visade upp för mig. Den grannen var en av vännerna till Sifis , som han träffade på Kafé.

Sifis har jag träffat flera gånger sedan. Han bor i centrum av Galatas och jag i Kato Galats. Sista gångerna kom han med ägg och apelsiner från sin familjs plantager, men det upphörde abrubt.
På slutet hade vi talat om en leverans av olja för vintervärme , men det blev inte av. Då hände det att jag träffade honom nere på stan , då han varit och skrutit med vänner på kafé , och han intygade förtvivlat: "Jag ska ha mitt andra barn, jag ska ha ett barn... ! ". På den tiden var jag bemängd med det traditionella vinet som är gjort på romeiko-druvan, och jag minns att jag instinktivt lade handen på hans huvud som en medlidande och "välsignande" gest, och han blev alldeles tyst.