David Gilmour/Pink Floyd

[Kalimera]

Saxat från en annan tråd
Har du kollat låttitlarna? Det är rena GrekÖ-poesi: "Where We Start"- "On an Island"- "Castellorizon" - "The Blue" - "Red sky at Nigth" - "Take a Breath" - "Then i Close my Eys" - "This is Haven" - "Smile"..... Det är väl klart att det är hämtat från Grekiska Ö-världen !

Vilken observationsförmåga! Klart att alla låtar är inspirerade grekiska övärlden.

Jag laddade ner (iTunes: 90 SEK) David Gilmours senaste samma dag den kom ut. Tycker den är riktigt bra, låter mycket Pink Floyd, men självklart inte som ”gamla” Floyd. Jag har faktiskt bara en Floyd-platta sedan Roger Waters kastade in handduken och det är The Division Bell. Ganska bra.

Första skivan jag köpte var Meddle, fastnade för den episka låten Echoes. Sedan köpte jag alla deras skivor och fortsatte köpa varje gång det kom ett nytt album. Ända fram till The Final Cut (köpte The Division Bell senare). Tappade intresset när Waters inte längre var med. Bästa de gjort tycker jag att The Wall är. När den kom låste jag in mig och lyssnade om och om igen. Blev nästan besatt av den. Jag hade möjlighet att se The Wall live på Earls Court i London i slutet av sjuttiotalet, men kunde inte åka ”pga” av en kommande tågluff. Hade inte råd med båda. Däremot såg jag Roger Waters på Globen (eller om det var Hovet) när han gjorde sin första konsert som soloartist. Premiären var i Stockolm, Clapton var med på gitarr. Först spelade han hela The Pros & Cons Of Hitch Hiking, sedan spelade han bara Pink Floyd-låtar. Det var en fantastisk upplevelse för en Pink Floyd-dåre som jag. Han gjorde två konserter i Stockolm, självklart såg jag båda.

Åren går, jag gillar fortfarande Pink Floyd, men spelar sällan skivorna. Alltför sällan känner jag nu. Men Gilmours nya går varm. Det finns så himla mycket bra musik, köper flera skivor i veckan, så jag hinner tyvärr inte lyssna på så mycket gammalt.

Hur är det med er (Tom, Hasse). Vilka är era favoritplattor med Pink Floyd?

[Peter]

Heter vare sig Tom eller Hasse men hoppar helt ogenerat in här ändå. Jag beställde Gillmours senaste via "inofficiella" kanaler igår kväll... Det blir billigare, och min moral, om jag nu råkar ha någon, kanske är tvivelaktig... Fast frågan "ploppade" upp, annars hade jag köpt den.

Min absoluta favorit är Wish you were here. Sedan kommer nog Dark side of the moon. (Lär väl vara en av världen mest sålda plattor i storlek med Thriller?) Men av Wish har jag två (!) vinylex. Den första blev nästan "sönderspelad". Och så har jag kvar vykorten... Det första exet är lite märkligt. Etiketten för A-sidan är nämligen helt blank! Ingen text alls. Finns det fler här som har ett sådant eller är det ett samlar ex?

Har Pinken, Genesis, Camel, Supertramp mfl i stort sett komplett på vinyl. Såg Genesis live på Isstadion i Malmö 1978 (tror jag det var, kan varit -79). Peter Gabriel hade slutat något år innan och det var Phil C. som sjöng. Så jag har sett den riktigt feta "trumduellen" mellan Phil och Chester Thompson live... Och den är inte att leka med. Den finns ju med på (den inte så kända) dubbelliveplattan. Vilken stämning det var...

Övriga favoriter:
Camel: Moonmadness
Genesis: Selling England by the Pound. (Också två ex!) Fast där finns det några ruggiga konkurrenter...
Supertramp: Crisis! What Crisis?

Och så för att fortsätta vandra bakåt på nostalgistigen: Det mesta av Crosby, Stills, Nash and Young. America, de unga killarna som var grymma på gitarrharmonier. Fick mig nästan att sluta spela själv... Whishbone Ash med de sanslösa gitarrstämmorna. M fl...

Den nästan totalt okända gruppen Café Jacques som nog bara gav ut två vinylare. Men det var Phil Collins som fann, och spelade trummor med dem. Jag gissar att det är (var) ett gäng slipade studiomusiker, men det framgår inte på något omslag vilka det är som spelar mer än Phil...

Söker dock fortfarande sedan många år en kopia på Nicky Hopkins "The thin man was a dreamer". Av "dum-nostalgiska" själ. N. H. spelade piano med Rolling Stones ibland på deras turnéer, när han inte gjorde egna plattor. Det råkar väl inte vara så att någon här råkar ha ett ex...? Spelar ingen roll hur knastrigt, det skulle bara vara roligt att höra den igen. Den kanske inte "håller" längre, men...

Och när jag inte lyssnar på något av ovanstående, vilket jag ju inte gör så ofta numera, så går oftast nätradion med något Grekiskt i bakgrunden...

Musiken var bättre förr... Börjar känna mig lite som min fader som "födde upp" mig på storbandsjazz från 40- och 50-talet. Ellington, Basie, Fitzgerald, Goodman m fl... Jag har fortfarande kvar hans gamla skivor och det händer fortfarande någon gång om året att jag lägger på någon...

Peter

[Tom]

Hur är det med er (Tom, Hasse). Vilka är era favoritplattor med Pink Floyd?[/QUOTE]

Hej!
Nu satte du mig på pottan. Det är mycket lättare att plocka bort icke-favoritplattorna.

Då vill jag välja bort allt som gjordes innan "Meddle".
I min samling har jag rubbet efter "Meddle".

Sen blir det svårt men, "The Wall" och "Wisch You Were Here" är mina favoriter.

-Janne ,hur många ggr. har ångrat att du inte såg "The Wall" live i London? Själv bevittnade jag med sonen den historiska konserten på Ullvi 1994!

Trots vi stod i ösregn i 2 tim innan konserten börja, glömde vi bort allt regn redan vid introt . Det slutade regna efter första låten !

Det historiska var bl.a att gruppen var tvungna att ha tillstånd av: Sprängämnesinspektionen, Strålskyddsinstitutet och Luftfartsverket. All flygtrafik över Ullevi var förbjuden över Ullevi den kvällen.(Piloterna kunde bli bländade av laserstrålarna !

Har även allt Roger Waters gjort solo, dock ej den senaste som är en Opera. (Har provlyssnat,men lite jobbig)
Däremot tycker jag "The Pros&Cons....." , " Amused To Death" och " Radio Kaos " är riktigt bra !

Självklart tar jag lite av ovanstående musik med mig på Grekresorna. Och särskilt i år, då åker Gilmours nya med !

/Tom

[Hasse]

Häpp, jag förväntas lämna min åsikt ! Okej då. Först och främst behöver jag lyssna mer på On An Island, har nu lyssnat 3 eller 4 gånger tror jag. Den låt jag fastnat för är näst sista, A Pocketful Of Stones och jag vet inte varför den sticker ut. Överlag är det riktigt bra musik från David Gilmour och jag har ärligt talat helt glömt bort hur hans tidigare soloskivor lät. De 2 (ja det är två, "About Face" och "David Gilmour") får jag damma av och börja jämföra.

Men det finns i mitt tycke väldigt mycket små små fragment av gammal Pink Floyd-musik i On An Island, både gammalt och inte fullt så gammalt. Tycker också att David sjunger mycket bra men det har han i och för sig alltid gjort även om det kanske inte är någon direkt skolad röst (väl ?).

Och så var det det där med Pink Floyd-plattorna då......vilken är "bäst" ??? Det krävs ingen större tankeverksamhet här, Dark Side Of The Moon är en klar 1:a men det finns banne mig ett par tre andra som flåsar i nacken på "DSOTM". The Wall placerar jag tvåa MEN det är faktiskt på grund av (eller tack vare) filmen som säkert anses som svår av många men som är så självklar att den faktiskt FINNS där. Märkligt nog har jag alltid fått för mig att Wish You Were Here var en platta som köm FÖRE DSOTM och jag var tvungen att kolla årtalen på dem båda nyss. Jag minns att jag i högstadiet med ett par klasskompisar gick hem till en av dem och lyssnade på Dark Side i flera timmar. Jag var tror jag, helt uppslukad redan vid 13 års ålder !!!

Annars finns det faktiskt två bra alster till och det är Animals och The Final Cut. Man kan anse att dessa båda (naturligtvis) är helt och hållet Roger Waters kompositioner och det råder det ingen tvekan om. Här var det ju tydliga splittringar i gruppen, det var nog ganska mycket av den varan när Roger W. ansåg sig vara den centralgestalt han i stort sett alltid velat vara. Jag tycker således att det finns massor av annat än Dark Side, Wish You....., The Wall, det var ju musik under ett stort antal år trots allt. Däremot har jag mycket liten kunskap om alla album före Dark Side, måste gå tillbaka snart och dra igenom dem, jag är lycklig ägare till samtliga PF-album faktiskt ! Måste säga att "tyvärr" så är det en sådan enormt tydlig "gräns" där Dark Side kom fram, albumen INNAN den faller liksom i glömska, det är sådan otrolig skillnad på typ av musik. Allt annat före 1973 känns som en helt annan tidsålder. Och står mina vinyl i rätt ordning så är Meddle direkt före DSOTM och före den - Atom Heart Mother (?).

När sedan Pink Floyd (?) började turnera på sent 80-tal, namnet fick de ju bära - så minns jag med sådan oerhörd tydlighet 1989 (om jag minns korrekt) då jag fick möjligheten att bevittna en av, jag tror 3 eller 4 utsålda kvällar i rad i Globen och turnén Delicate Sound Of Thunder. Säga vad man vill om deras sätt att spela gammalt och nytt men det blev ju början till en sagolik live-era med deras material. Och för sjutton, jag ska ju inte glömma den alldeles utmärkta A Momentary Lapse Of Reasons som ju blandade upp allt gammalt under den turnén och även senare tourer. Deras första av två album utan Waters (Division Bell den 2:a) är mycket underskattad, lyssna t.ex på låtarna Sorrow och On The Turning Away som är skitbra !

Division Bell tog sin tid att få in riktigt men efter ett tag framstod den som en frisk fläkt, då 1994. Några år innan hade ju Roger Waters gjort 1990-talets absoluta mästerverk, Amused To Death med bl.a en sådan legend som Jeff Beck, och ena brodern Porcaro från Toto, trummisen som sedan avled mystiskt i vad som först troddes vara någon slags förgiftning med något trädgårdsmedel eller vad det var. Nåja, Amused står fortfarande som ett mästerverk enligt mig och över huvudtaget är hans egna album riktiga höjdare i sig men så väldigt olika den gamla musiken han var med och gjorde odödlig. Det senaste han släppt ut, operan Ca Ira är en skojig händelse som tar riktigt lång tid att lyssna in sig i. Men den är bra, inte tu tal om det.

Men........det finns också en händelse som jag inte kan lämna ! Världsturnén "In The Flesh" som Waters gjorde, har för mig att det var 2002 - där var jag och sambon i Globen och fick plats på 23:e parkettrad. Det var MÄKTIGT att vända sig bakåt när ljuset började släckas ned, och se all publik bakom oss..........det blev helt svart......och så brakade det lös med öppningsspår från The Wall. Och se, där fanns SKILLNADEN från alla de hundratals gånger jag lyssnat på Delicate Sound Of Thunder m.fl inspelningar där PF utan Roger i och för sig varit SÅ bra ! Här kom ju RÖSTEN, Roger´s hesa, numera ganska bräckliga röst som har varit så uttrycksfull under alla PF-år ! Och det var bitvis ganska skönt att INTE ha David Gilmour´s emellanåt så dominerande gitarr, här fanns det flera gitarrer som kombinerade varandra, fyllde i varandra, fler än EN gitarr som det varit förr. Denna In The Flesh i Globen är och förblir mitt starkaste live-ögonblick någonsin och för den/de av er andra PF-fans som INTE har DVD:n med samma namn - KÖP den för guds skull och dra ut den i er stereoanläggning, inte i tv:n´s högtalare !! Låtar från DSOTM och Amused To Death på SAMMA DVD !!!!

Hur var frågan ? Jo, Dark Side ÄR bäst men banne mig så mycket annat godis det finns och jag ska när det blir lite goda vår-helger ta och ta mig bakåt i tiden. Jag lovar att det blir lite "rött" i ett glas då !



Hasse

[Kalimera]

Långa härliga svar! Ska läsa noga när jag har mer tid.

En sak måste jag dock svara på.

-Janne ,hur många ggr. har ångrat att du inte såg "The Wall" live i London?

Oräkneliga!

[Hasse]

Ursprungligen postat av Kalimera

Långa härliga svar! Ska läsa noga när jag har mer tid.

En sak måste jag dock svara på.

Oräkneliga!

Hav viss tröst Janne, ty det finns faktiskt en live-upptagning av The Wall att köpa. Den heter "Is There Anybody Out There", det står London 1980-81, Limited Edition på den vilket förbryllar mig. Det är en jäkligt stilig och innehållsrik "bok" med massor av härliga bilder och text. Dock hittar jag just nu ingen uppgift om exakt när konserten har spelats in eller om det möjligtvis kan vara fler än en kvälls upptagning ?

Det är en väldigt "naken" konsert hur som helst, bitvis väldigt olik studio-versionen av The Wall - antar att de experimenterade hejvilt innan de fastslog hur den officiella versionen sedan skulle komma att bli. Detta gör det hela mycket spännande och njutbart att höra och uppleva. Är man van med studioversionen hajar man till många gånger eftersom man tror sig veta när alla toner ska komma, solon, svaga respektive svaga partier osv. Nu är det ju så att studioversionen utkom 1979 så varför detta är en konsert som i många stycken är så olik är något jag inte vet. Är det under konserten versioner som kommer från tiden innan släppet -79 eller har de "utvecklat" låtarna till vad de måhända har blivit under turné osv. ?

Jag vet inte om Is There Anybody Out There fortfarande finns tillgänglig att köpa i denna Limited Edition med bok och allt ? Kanske kan den finnas i en enklare version ?

Är man just förtjust i The Wall är denna ett måste !



Hasse

[Kalimera]

Är man just förtjust i The Wall är denna ett måste

Tack för tips Hasse! The Wall finns ju som spelfilm också, den är grymt bra tycker jag!

[Hasse]

Ursprungligen postat av Kalimera

Tack för tips Hasse! The Wall finns ju som spelfilm också, den är grymt bra tycker jag!

Jo du, den tillhör top-five bland filmer jag gillar. Jag är inget film-freak, saknar nödvändigt tålamod av någon anledning. Men The Wall i rutan är ett litet mästerverk i sig, mycket tack vare Bob Geldof förstås men också Alan Parker som jag har för mig regisserade det hela (stämmer det ??).

Fast filmen är en aning komplex, rätt svår att förstå om man inte känner till anledningen till att Waters skrev låttexterna. Geldof´s rollprestation ska ju visa en del av vad Waters menade med det han skrev.

Att det sedan förekommer en hel radda med mäktiga tecknade avsnitt gör ju det hela inte sämre, eller hur ?



Hasse

[Kalimera]

Heter vare sig Tom eller Hasse men hoppar helt ogenerat in här ändå.

Alla är välkomna i detta delikata ämne.

Min absoluta favorit är Wish you were here. Sedan kommer nog Dark side of the moon. Lär väl vara en av världen mest sålda plattor i storlek med Thriller?

Wish är ruggigt bra, liksom Dark side. Har lyssnat på dem triljoner gånger. Dark side är en av de mest sålda skivorna någonsin. Den låg på Billboards lista år efter år. Jag var skitfascinerad av det, fattade inte hur en BRA skiva kunde sälja sådana mängder år efter år.

Och så har jag kvar vykorten... Det första exet är lite märkligt. Etiketten för A-sidan är nämligen helt blank! Ingen text alls. Finns det fler här som har ett sådant eller är det ett samlar ex?

Jag har vykorten, men inte något som är blank vad jag vet. Finns säkert en marknad för det. Lägg ut på e Buy och köp en Greklandsresa för pengarna.

Såg Genesis live på Isstadion i Malmö 1978 (tror jag det var, kan varit -79). Peter Gabriel hade slutat något år innan och det var Phil C. som sjöng.

Jag var där! Det var fantastiskt! Trots att Gabriel inte var med längre.

Övriga favoriter:
Camel: Moonmadness
Genesis: Selling England by the Pound.
Supertramp: Crisis! What Crisis?

Har samtliga på vinyl, men det var länge sedan jag lyssnade på dem. Tror jag har alla gamla Camel, Genesis och Supertramp på vinyl.

Det mesta av Crosby, Stills, Nash and Young.

Samma här. Och i princip allt med Neil Young. Hans senaste är grymt bra.

Whishbone Ash med de sanslösa gitarrstämmorna.

Har en med Whishbone Ash, en dubbel liveskiva, minns inte namnet, men den är gul. Köpte den för en enda låt: Kingdom Come.

Musiken var bättre förr...

Den var inte bättre förr Peter, det kan kännas så, men det kommer fortfarande fantastiskt bra musik. Musik är mitt största intresse, även om många tror att det är Grekland. Men så är det inte, musik, film och litteratur kommer långt före Grekland. Läser mycket på nätet, köper massor av musiktidningar – och hänger mycket på världens bästa skivaffär bara ett stenkast från där jag bor. Bäst just nu är: Belle & Sebastian, Centro-Matic, Devendra Banhart, Drive By Truckers, Josh Rouse, Sufjan Stevens, The Decemberists och The Mountain Goats. Men högt ovan alla andra svävar alltid – och jag menar verkligen alltid – Bob Dylan. Så klart.

Idag köpte jag de senaste skivorna av Howe Gelb, Josh Ritter och Tom Brosseau. Lyssnar nu på Howe Gelb just nu. Mycket bra! Han har många sidoprojekt som är mer kända än hans soloplattor, bland annat Giant Sand och Calexico.

[Kalimera]

Då vill jag välja bort allt som gjordes innan "Meddle".

Då är vi på samma sida. Gillar inte heller skivorna innan "Meddle".

-Janne ,hur många ggr. har ångrat att du inte såg "The Wall" live i London? Själv bevittnade jag med sonen den historiska konserten på Ullvi 1994!

Som jag skrev tidigare så har jag ångrat det sedan dess. Men jag tröstar mig med att tågluffen blev underbar. Jag förbjöd mina kompisar att berätta om konserten. Någon som tror att de brydde sig? Att du såg konserten i Ullevi hade du inte behövt berätta. Det är också en konsert jag MYCKET gärna skulle ha velat se, men annat kom emellan. Jag förstår att det var en dröm som gick i uppfyllelse! Hoppas inte du var och såg Live8 också. Jag såg det inte ens på teve, men tydligen sopade de banan med alla andra.

Har även allt Roger Waters gjort solo, dock ej den senaste som är en Opera. (Har provlyssnat,men lite jobbig)

Har bara Pros, har inte ens lyssnat på de andra. Och senaste vill jag inte lyssna på. Jag gillar opera, men då ska det vara ”riktig” opera. Kan inte tänka mig att den är bra.

Och särskilt i år, då åker Gilmours nya med !

Så klart! Även jag tar kanske med Gilmours nya, för i årets planer finns Kastelorizo med (igen).

[Kalimera]

Men The Wall i rutan är ett litet mästerverk i sig, mycket tack vare Bob Geldof förstås men också Alan Parker som jag har för mig regisserade det hela (stämmer det ??).

Geldof var jäkligt bra i rollen som Pink. En djärv satsning att välja honom som huvudrollsinnehavare, han hade inte agerat tidigare. Stämmer bra att det var Alan Parker som regisserade, han har även regisserat The Commitments, Mississippi Burning och Midnight Express (en film som medförde att ingen jäkel vågade åka till Turkiet). Bara för att nämna några.

Fast filmen är en aning komplex, rätt svår att förstå om man inte känner till anledningen till att Waters skrev låttexterna.

Visst är den komplex, och helt obegriplig om man inte lyssnat på The Wall några tusen gånger. När jag såg filmen för tredje gången på fem dagar (när den kom på bio) hade jag med mig en kompis som knappt visste vilka Pink Floyd var. Han satt och skrattade mest hela tiden, trodde att det var en komedi. Och jag satt och skämdes.

Att det sedan förekommer en hel radda med mäktiga tecknade avsnitt gör ju det hela inte sämre, eller hur?

Inte ett dugg, snarare tvärtom!

Hasse, jag svarar på ditt långa inlägg senare...

[Hasse]

Ursprungligen postat av Kalimera

När jag såg filmen för tredje gången på fem dagar (när den kom på bio) hade jag med mig en kompis som knappt visste vilka Pink Floyd var.

Hasse, jag svarar på ditt långa inlägg senare...

Något svagt minne säger mig att jag inte begrep att det fanns en film som hette The Wall. Det är ju 27 år sen, minnet börjar bli klent i vissa avseenden. Men det som är kvar av minnet säger i alla fall mig att jag inte förstod någonting av filmen förrän 2:a eller 3:e gången. DÅ förstod jag verkligen allt !!

Såg den också en gång på en trång kvartersbiograf i Uppsala, egentligen bara för att kunna säga att jag sett den på bio, jag kunde ju hela filmen vid det laget. Och jag lovar, en del av de mest bisarra ögonblicken i filmen, typ då Geldof ska bryta av det där rakbladet och sitter och sorterar miljarder gitarrdelar i mönster på golvet - då var det totalt knäpptyst.....nästan mer än knäpptyst (om det går). Det var nästan mer mäktigt än de allra bästa riffen och alla solon med Gilmour, själva musiken.

Ser fram emot fler svar Janne !



Hasse