|
|
#1
2006-05-08, 21:27
|
||||
|
||||
Ansiktsminne
Jag läste idag om en bok som handlar om människor som saknar ansiktsminne (ansiktsblindhet), de minns inte hur folk ser ut efter bara en kort stund. Inte kul. Kom då att tänka på hur duktiga greker är på att minnas ansikten. Hur ofta händer det inte att man återkommer till en taverna efter flera år och kyparen hälsar en välkommen som om man vore bästa polaren: Kalispera my friend and welcome back. You where here three years ago. Där står man med tappad haka och 1 minut senare sitter man på tavernan och har redan beställt en öl. Trots att det inte alls var dit man tänkt gå. Hur kan greker var så duktiga på att komma ihåg ansikten? De möter ju bra många tusen turister varje år.
Det ”värsta” jag varit med om var en kille som stoppade mig på Naxos för några år sedan. Jag visste inte vem han var, men han visste mycket väl vem jag var. Det var ju jag som hade köpt det där stora schackspelet i hans affär åtta år tidigare. Jag skojar inte, det hade gått åtta år sedan jag köpte det där stora schackspelet. Jag hade en vag aning om honom och när jag kom hem kollade jag mina bilder, och visst tusan var det han! Vi hade kallat honom för schackmannen mindes jag. Till saken hör att jag handlade schackspelet i hans affär i Parikia på Paros, han stoppade mig utanför sin nya affär åtta år senare – på Naxos! Duktigt gjort. Så extremt ansiktsminne har jag inte varit med om vare sig innan eller efter. Ibland undrar jag om de tränar på att minnas ansikten, speciellt folk som arbetar på tavernor och i affärer. Klart man blir smickrad och sätter sig ner eller kanske handlar något. Eller sitter det i generna? På tal om namnet på schackspelsförsäljaren - schackmannen – kom jag tänka på en annan sak. Något vi diskuterade för länge sedan, det måste ha varit väldigt länge sedan för jag hittar inte tråden i vare sig det nya eller gamla forumet, så jag tar upp den igen. Det handlar om vilka namn man ger folk när man inte vet vad personerna i fråga heter. Jag vet inte hur det är med er, men jag ger alltid folk som jag – ännu – inte känner ett tillfälligt namn som speglar deras karaktär. Ibland (ofta) får man aldrig veta deras riktiga namn och då blir dessa tillfälliga namn permanenta. Det kan gå till så här: Du är ute på någon taverna på kvällen och bredvid dig sitter en kille som dricker vin med sugrör. Ganska ovanligt. Nästa dag är du på utflykt med mopeden och när du ska äta lunch kommer den där killen också dit. Och vad säger du då till ditt lunchsällskap? Jo: - Titta där kommer sugrörsmannen! Och han har därmed fått ett namn. Han är någon, men du vet egentligen inte vem. Kanske lär du känna honom och då får du veta hans riktiga namn. Men till dess får han heta sugrörsmannen. I den gamla tråden la jag ut alla ”tillfälliga namn” som jag hade skrivit ner i en dagbok jag förde under sex månader på Ios under åttiotalet. Personerna mötte jag på en taverna som jag åt på VARJE dag i nästan fyra månader! Många av personerna lärde jag senare känna och fick veta deras riktiga namn. Men deras tillfälliga namn är bra mycket roligare. Här kommer alla namnen från tavernan: Backbäraren Baklängan Bankmannen Bankväxlaren Beppe Bomben Bombtjejen Brevbäraren Busschauffören Dancing Machine Den deprimerade bouzoukispelaren Den snacksalige Discjockeyn Diskmaskinslagaren Froggen Gammgubbsansiktet Grektjejen Greta Grekbo Harrison Ford Hello my friend Hotet Hukmannen Hönan It´s crazy Kanadensiskan Kavajen Klocktjuven Kärringen Liket Lill-Hitler Majskolvarna Mannen utan namn Metaxamannen Mikes Kusse Min flintskallige kompis Modellen Muraren Målaren Mössan Nyfiken gul Pappa greks son Pappa greks sons lillebror Parks PKK PKK-frugan PLO Postgubben PW Saravakos Seriefiguren Siwertsson Skojiga familjen Skorna Skotska damen Slaktaren Sovgubben Stellan Bengtsson Sten Stålhättan Surgubben Surgubbens fru Svenskgreken Talking Heads Tjuren Why-not-gubben Ö-ägaren Någon som minns tråden om ”tillfälliga namn”? Pust, det blev ett långt inlägg detta. Hoppas ni orkade läsa hela vägen ner. 
|
|
#2
2006-05-08, 21:51
|
||||
|
||||
|
Sv: Ansiktsminne
Kul det här med tillfälliga namn.
Jag har också namn på några på Santorini. Har fått veta deras namn, men när min väninna och jag pratar om dom, så är det de tillfälliga namnen, som vi använder. Amerikanarn Astro Borota Drakula Han med hatten Häxan Spagettimannen Barbro 
Senast redigerad av babsan den 2006-05-08 klockan 22:18.
|
|
#3
2006-05-08, 21:55
|
||||
|
||||
|
Sv: Ansiktsminne
Någon som minns tråden om ”tillfälliga namn”?
Visst jag kommer mycket väl ihåg denna tråd,sååå hemskt länge sen kan det väl ändå inte ha varit.Cia
|
|
#4
2006-05-08, 22:01
|
||||
|
||||
|
Sv: Ansiktsminne
Citat:
|
|
#7
2006-05-08, 22:07
|
||||
|
||||
|
Sv: Ansiktsminne
Citat:
På Kreta, Illiantos Village, jobbade Kannamannen 2001. Jag skulle fylla på min tekopp vid frukosten och då han dyker upp och FÖSER mig ilsket tillbaka till bordet. Sen serverar han mig mitt tevatten med ett leende. HAN skulle servera vid bordet och att man skulle ta själv, nej det gick inte! Så då blev det Kannamannen  . Han jobbade även med annat på hotellet men förblev Kannamannen.... På Mykonos 1997, på en restaurang som hette Gallop, var ägaren så lik en f.d arbetskamrat till min man, därav namnet Berra. Så här kan det fortsätta i evigheter. Det är vansinnigt roligt ! Och alla vet vem man menar....Eva 
|
|
#9
2006-05-09, 07:38
|
|||
|
|||
|
Sv: Ansiktsminne
Det är ju rätt många namn man kommit på genom åren...Minns speciellt en engelsk tjej på Kos som vi döpte till Potatismonstret...Hon satt på en restaurang med en stor bakad potatis på tallriken...och MUMSADE med öppen mun.När hennes var slut fick hon syn på att min man hade en...hon satt och stirrade på den med vidöppen mun...Ja,vilka minnen..
|
|
#10
2006-05-09, 08:33
|
||||
|
||||
|
Sv: Ansiktsminne
har också några exempel:
Chefen (hotellägaren) Umeå (familjen från just..Umeå som var där samtidigt) Ståkkolm (familjen som gnällde hela tiden och nog borde stannat i Stockholm) t ex... och så killen som ägde stället där vi brukade luncha sista resan fick helt enkelt heta Manoli (har ingen aning om vad han heter egentligen..) Stina
|
|
#11
2006-05-09, 08:52
|
||||
|
||||
|
Sv: Ansiktsminne
I Parga, har jag och min familj döpt om ett supermarket! Surpuppe-supermarket! Hi hi! De flesta som jobbar där, ler aldrig. Ganska ovanligt i Grekland, anser jag.
Sedan har vi förstås tavernan, som vi också har döpt om: Restaurangen vid plåten. Det ligger en lös plåt, i gränden upp till borgen. Det är inte bara människor som får andra namn! Man är ganska snabb att hitta på, men det är skoj och oftast vet då sällskapet vem man pratar om! Jenny
|
|
#13
2006-05-09, 15:36
|
||||
|
||||
|
Sv: Ansiktsminne
I Pireus för många år sedan, jobbade en kypare på en resaturang som var en exakt kopia av - Manuel i "Fawlty Towers". Han var minst lika rolig dessutom. Hade troligen aldrig kommit ihåg honom idag om det inte var denna likheten. Ett roligt minne.
Italienaren som aldrig kom hem. Så kallade vi honom, han hette egentligen Antonio. Han blev kvar på Amorgos efter en semesterresa för många år sedan.
|
|
#14
2006-05-09, 15:58
|
|||
|
|||
|
Sv: Ansiktsminne
På Amorgos, i Katapola,finns en "supermarket",som ägs av en riktigt trist typ.Vi kallar honom "Hitler".Inte så trevligt kanske, men han ÄR diktatorisk,snål,elak och gapig och dessutom är det dyrt där.Vi handlade där första åren, men går nu till andra affärer.
Detta namn härrör sig dock egentligen från den allra första gången vi skulle betala våra varor och han satt i kassan. Han frågade på sitt bryska sätt: "Where you from".Vi svarade Sweden and South America.Hans replik var då rätt och slätt:"America no good, Clinton and Hitler same, same"...Bra koll, eller hur!!!
|
|
#15
2006-05-09, 16:14
|
|||
|
|||
|
Sv: Ansiktsminne
Minns ni teaterpjäsen och filmen Shirley Valentine?
Vi hade sett filmen 1993 när vi kom till Chios. I en liten bar jobbade en engelsk kvinna, det var hur tydligt som helst att barägaren hade tröttnat på henne, men hon verkade vara fortfarande kär. Namnet blev naturligtvis Shirley. Vilket i fortsättningen alla de engelskor får namnet som jobbar på barer. Carina
|
|
#16
2006-05-09, 17:09
|
|||
|
|||
|
Sv: Ansiktsminne
Jag namngav killen vi bodde hos första år på en ö. Han tog sig (inte helt ovanligt) i skrevet HELA TIDEN och blev därför Pitt-Olle. Det är så roligt att det verkligen står Pitt-Olle i min dagbok från det året.
Jag återvände året efter (och året efter och året efter..) och nu är vi vänner, Pitt-Olle och jag. Han heter nu sitt vanliga namn och Pitt-Olle är lagt åt det förflutna. Men kul är det och roligare blir det den vackra dagen jag berättar för honom.. Haha!
|
|
#17
2006-05-10, 18:57
|
||||
|
||||
|
Sv: Ansiktsminne
För våran del finns det en "Frukostmannen" på Naxos och en "Lottomannen" på Mykonos - men det finns samtidigt en hel del uttryck som fötts på våra resor, som tex "klet a clock" samt "tom i tanken".
Föklaringar: "klet a clock", dags att smörja in sig med solskyddsfaktor, "tom i tanken", just den sinnesstämning man hamnar i efter en tid i Grekland, inget att bekymra sig för - dagen bara går och man själv sitter med ett leende på läpparna! – Dao –
|
|
#19
2006-05-11, 09:49
|
|||
|
|||
|
Sv: Ansiktsminne
Jeg har også opplevd denne enorme hukommelsen for ansikter flere ganger, men en var spesiell.
Første gangen på Rhodos var i -74. Da ble jeg kjent med en gjeng ungdommer og noen av dem ble kalt ut pga Kypros-krisen. Flyet hjem gikk ikke da det skulle og ja, det skjedde mye. For tre år siden kom min mann og jeg ruslende en kveld i en stille gate i Rhodos by. Utenfor et hus satt det noen mennesker og da vi passerte ropte noen navnet mitt. Jeg snudde meg rundt og imot meg kommer det en mann på min egen alder smilende og spør om jeg er meg. Det var en av de unge guttene jeg traff i -74. Til tross for at jeg har vært der nede flere ganger etter-74 har vi aldri møttes. Han er gift med en svensk kvinne og har bodd i Sverige hele sitt voksne liv. Og var som meg, på ferie i 2003. Rare greier.
|
 |
|
|
Linjär visning
