|
|
#1
2019-09-29, 16:42
|
||||
|
||||
Vår resa på södra Kreta 28/8-18/9
Efter att ha varit hemma i en o halv vecka kan det vara dags att sammanfatta intrycken.
Vår resa började i Kristinehamn på morgonen med Bus4you till Arlanda. Härliga bussar att resa med. På Arlanda träffade vi Phia(Athanasia) och Tony en stund över en öl, det var trevligt. Utbytte erfarenheter av våra Greklandsresor. Flygresan gick smidigt och på Chanias, numera mycket fina flygplats, blev vi hämtade av värden, bodde på Alenas apartments en natt, det mest speciella med det boendet var att det fanns massagefåtölj i rummet, aldrig varit med om förr! Åt god pizza på Röda cykeln. Tidigt i säng för att på morgonen ta bussen till Rethymnon för att därifrån ta buss ner till Plakias. Båda bussturernas biljetter hade vi bokat och skrivit ut hemifrån. Mycket smidigt. Väl framme i Plakias pustade vi ut på servering, jag gick till Elenis Apartment, som jag sett ut genom webben. Jajamen, det fanns studio ledig, vi fick byta till tvärs över korridoren efter de två första nätterna, men det var inga problem. Under våra åtta dagar i Plakias blåste det ganska mycket. Vi vandrar ganska mycket, vi gick upp till byn Sellia, och till byn Myrthios, gick två gånger till Souda beach och en gång till Damnoni. På vår vandring till Myrthios satt en man bredvid vägen under ett olivträd. Han kom på fötter när vi kom och började prata. Visade sig att han jobbat i Sundsvall och Göteborg, på båtar. Det är sådana möten man kommer ihåg. Bokade också en vandring genom den fina turist/resebyrån en dagsvandring till Preveli beach. En liten behändig grupp på åtta pers. inkl. guiden Petra. Biltur till Agios Nikolaus springs, sedan vandring i och omkring Kourtadiotisravinen. Så fin vandring, vi såg lammgam, ankor, orm, vattenfall och en mycket omväxlande natur, Petra var en kunnig guide. Väl framme var det gott att sätta sig på kantinan och inta lite mat o en öl. Badet var fint, Larsa passade på att även bada i floden, där det är sötvatten, ganska kallt. vandrade uppåt en bit i palmskogen, fint. Men utsikten från berget ovanför var storslagen över palmerna och flodens utlopp.Vi var glada över att vi skulle åka tillbaka till Plakias med båt, då vandringen från parkeringen ner till stranden inte var att leka med, lång, brant och stentrappor. I Plakias finns en gångbro över det lilla vattendraget mitt i byn, där såg vi stora sköldpaddor och gäss som bodde där. Även vid Souda beach finns det f.ö palmer och de obligatoriska gässen. Plakias var en positiv upplevelse. Åt gott överallt, favoriten blev Antonios, bortanför centrum mot öster, mysig familjetaverna ute på gruset, och även med havet tvärs över gatan. Vi fick också en favoritbar, också lång mot öster, på stranden. Vi gick en kväll lagom till solnedgången till de utgrävda grottorna ute på udden, och såg solen gå ner så att "draken" fick ett glödande öga, solen lyste också upp "the cliff" som om den brann. Vår värdinna Eleni var något speciellt. Vi blev bjudna på något varje dag-bakverk-vin-vindruvor-kaffe o kakor mm, inbjudna till fest, vilket vi avböjde-orkade inte den kvällen, när vi skulle åka kom hon med en flaska olivolja och örter. Förstod utifrån våra samtal att hon var en hårt arbetande kvinna, hennes dotter var också verksam och skötte städning, mycket trevlig. I Plakias badade vi några gånger på stora stranden, och våra morgondopp tog vi på "on the rocks", som låg nedanför vårt boende. När åtta nätter förflutit var det dags att resa vidare, hade bokat transfer på resebyrån, hon kom på utsatt klockslag och hämtade oss. Vi åkte till Chora Sfakia för att komma vidare till Agia Roumeli. Det blev en intressant resa då vår chaufför tillika resebyråägare berättade om sitt liv och alla de turer det inneburit att bosätta sig i Grekland, hon var ursprungligen från Tyskland. Kan verkligen rekommendera resebyrån, ligger mitt i byn nära tidigare nämnd bro. Vi köpte även våra båtbiljetter där. I Sfakia satte vi oss och sög på en öl i väntan på fina Samaria. Hon tog oss tryggt och säker till Agia Roumeli. Under tiden i Plakias hade vi bokat boende, Agia Roumeli hotel, ett ganska enkelt boende, det var dock ett stort hotell, nära stranden. Vilka bad AR bjuder på, "sammetsvatten" och klart och fint. Det stora lugnet kan man finna där. När vandrarna når ner till byn blir det mer liv på stranden och tavernor, när sedan båtarna har avgått med sina trötta passagerare råder igen stillheten. Finns många tavernor, flera minimarket och enstaka andra butiker. En morgon gick vi Samariaravinen uppåt ca. 1.5 timme och sedan ner igen. Det var stilla, såg så många rovfåglar, Iron gate utan en enda människa, vid ett ställe kände vi "Air Condition" från bergväggen då det på det stället är håligheter och vinden drar igenom, sällsamt. Något man kanske missar annars när man bara vill komma ner och hinna få ett bad..innan båten ska avgå. En dag vandrade vi upp till det förfallna turkiska fortet som ligger väl synligt ovanför AR. Uppåt gick vi från baksidan, alltså tillbaka mot ravinen och upp. Mäktig utsikt över Samariaravinens slut och de gamla husen, gamla Agia Roumeli, som ligger i dalen. Den medhavda matsäcken smakade bra där uppe. Utsikten över byn och havet däruppifrån är mäktig. Ner igen gick vi på framsidan, mot havet. Ja gick o gick, hasade, kröp och trippade i gruset och dammet är väl en bättre beskrivning. Kängorna fick en snygg rödorange färg. Hade frågat vår värdinna på hotellet, jo det går bra att gå ner den vägen...visade sig senare att även hon hade tagit inte så lyckade "genvägar" ibland. AR återvänder vi gärna till någon gång. En grej vore att gå upp Samaria, en natt på Omalosplatån och sedan gå ner igen nästa dag. En annan resa... När vi gick E4 österut en liten bit, riktning mot Loutro, hamnade vi i en liten "camping". Där stod bilar och typ Folkvagnsbussar, Tysk och Österikeregistrerade. Syntes att de boende varit där ett bra tag, de hade inhägnat sina uteplatser, hade skugga av tamariskerna. Där fanns både hundar och barn. Skulle själv inte välja att resa och bo på det sättet, men för de som gör det är det säkert en speciell upplevelse. Efter våra tre nätter i AR var det åter dags att resa med fina Samaria, nu kvällsturen "hem" till Paleochora. Landade in strax efter 19.00, gick raka vägen till vårt boende Ostria Rooms, över bageriet tvärs över sandstranden. Där blev vi mottagna av fina värdinnan Maria. Studio med stor balkong mot stranden, även en liten vinkel på balkongen där vi hängde våra blöta badkläder och handdukar. När vi installerat oss gick vi till Yannis cafenion, hälsade på Joanna och tog ett glas vin. Åt gjorde vi på en annan favorit, Christos, alltid lika gott. Handlade på hemvägen. Sov så gott den natten. På morgonen gick vi Till Notos och lade in en tvättmaskin, alldeles lagom att under tiden ta en morgonpromenad och ta ett bad. Under våra åtta dagar i Plaeochora så åt och drack vi gott, som alltid. Fick dock en till favortittaverna, som ju har legat där alla år men vi aldrig besökt. To Kyma, vid stenstranden, mycket gott, husmanskost, som hos Christos. Vi vandrade, givetvis. En dag gick vi till Gramenobeach. Vägen är under renovering så det var stenigt och dammigt. Men,den vägen kommer att bli toppen med gång o cykelbana, när den blir klar. Vid Grameno blommade strandliljorna så fint. Åt på strandtavernan där, den var bra. Var ju också givetvis till Anidribeach, tyvärr blåste det ganska hårt första gången. Men andra gången var det hur fint som helst. Vi köpte en vandring genom en byrå. Blev körda upp till Spaniakos, tur det , dit hade vi aldrig hittat eller kunna ta oss. Därifrån gick vi med hjälp av GPS koordinater och utskriven vägbeskrivning, först Mot Azogires. Det var en fin, och ibland lite snårig vandring, med storslagen utsikt ner mot Paleochora långt där nere. I Azogires pausade vi vid klostret. Efter det fick vi lite problem, vårens oväder har ju ställt till det lite överallt, även här. Kom fel och började misströsta om att komma upp på rätt stig igen, men till slut var vi på rätt bana. Vandringen till Anidri längs en bergskam och över öppna marker var lättgådd. Väl där lunchade vi på To Scolio, så gott med den typiska utsikten ner i dalen mot havet. Sen skulle vi fortsätta med hjälp av beskrivningen ner till Paleochora på en gammal åsnestig. Ja, vi hittade rätt, slutet av den vandringen var nog den jobbigaste under hela vår resa. Brant ner, rullgrus där det enbart går att titta på sina egna fötter. Många pauser för att kolla utsikten blev det. Vi kom till slut ner på fast mark. Nästa gång gick vi vägen upp till Anidri och därefter ner genom ravinen till stranden. Fick en mycket fin dag på min favoritstrand. Som alltid hade vi fina dagar i Paleochora. Men har aldrig varit med om så många strömavbrott där som denna gång, vet inte hur många det var. Även här blåste det mycket, det som var speciellt med blåsten under våra veckor på sydkusten var att den aldrig riktigt upphörde. Då vi bodde över bageriet och satt på balkongen på kvällarna kände vi vid ca. 22.30 tiden den goda doften av nygräddat bröd. Hade varje morgon färskt, gott bröd. Vi hade under resan en ständig följeslagare, månen, som blev fullare och fullare, till att kulminera i Paleochora där han blev helt full, alla dessa månkvällar över havet! Även dessa dager hade ett slut, med hjälp av bussen kom vi till Chania. Har alltid tyckt det varit svårt att hitta bra boende i Chania, en stad vi tycker mycket om. Denna gång lyckades vi, The Joy hotel! Nära busstationen, gammal fint renoverad byggnad, med fina rum, och härlig dusch. Sköna sängar, fräscht och snyggt. Åt vår sista kväll ute vid Koum Kapi, på ett litet ställe, mysigt. Tog en frukost ute vid Nea Chora, alldeles för stor..kul att sitta och studera morgonlivet där. I Chania vandrade vi runt, var i stadsparken, på Arkeologiska museet, hamnade också på Greek National Football Museum, strax bakom saluhallen i riktning mot "turkkvarteren". Där var det en mycket entusiastisk ung kille som var som ett levande lexikon. Kul. Sista lunchen tog vi på Röda Cykeln, slöt liksom cirkeln på det viset  Sen var det bussen ut till den nu fina flygplatsen. Sammanfattningsvis så vandrade vi drygt 25 mil, badade i stort sett varje dag. Givetvis avslutning på balkongen varje kväll med obligatorisk Yatzy och ouzo, gissa vem som vann!
Senast redigerad av ramses den 2019-09-29 klockan 16:52. 
|
|
#5
2019-09-30, 14:43
|
||||
|
||||
|
Sv: Vår resa på södra Kreta 28/8-18/9
Tack snälla för den omfattande rapporten från er Kreta-resa.
 Kände verkligen att jag var med och det kändes som ”mitt Kreta”. Alla dessa underbara möten! Vi har aldrig bott i Agia Roumeli men skulle gärna vilja göra det. Jag kan nästan känna den där känslan av tystnad när de flesta vandrarna har rest vidare. Måste vara fantastiskt. Och få tillfälle att vandra i ett folktomt Samaria skulle jag verkligen vilja göra. Vem vann Yatzyn?
|
|
#7
2019-09-30, 17:14
|
||||
|
||||
|
Sv: Vår resa på södra Kreta 28/8-18/9
Janne, Agia Roumeli är verkligen en pärla, säger jag som bara bott där vid två tillfällen.
När Samaria-vandrarna har lämnat byn infinner sig ett lugn och man känner en harmoni. Invånarna är vänliga och trevliga mot oss övernattare. Mornarna är tysta och lugna och gubbfiket öppnar tidigt, om dom ens stänger. Samariavandrarna är inte störande på något sätt. Dom piggar upp den dåsiga tillvaron. En hel del "vanliga" vandrare, hikers, har stället som bas och gör dagsturer. Janne, jag tror du skulle trivas i Agia Roumeli! Birgitta.
|
|
#8
2019-09-30, 20:23
|
|||
|
|||
|
Sv: Vår resa på södra Kreta 28/8-18/9
Vi bodde 3 nätter i Agia Roumeli för 14 år sedan. Hade då vandrat ner för Samariaravinen med full packning. Idiotiskt kan man tycka idag, men man var ju 14 år yngre. Hade i alla fall en fruktansvärd träningsvärk dagen efter. Firade Stickans 50-årsdag på taverna Samaria, tror jag den hette. Åt och drack gott, blev bjudna på en flaska vin som födelsedagspresent. Betalade med kort - och jag skäms fortfarande - det drogs aldrig från kontot. Något måste ha gått helt fel. Oj, så många minnen som dyker upp när man tänker tillbaka. Vi åkte sedan båt till Sougia, en underbar liten by. Därifrån vandrade vi, fortfarande med full packning till Chora Sfakia. Sista biten innan man kom upp till vägen ner mot byn var en mardröm. Smalt, brant, rullgrus, å fy fabian vad rädd jag var. Men som alla kan förstå, så överlevde vi.
Kerstin
|
|
#10
2019-10-01, 13:36
|
||||
|
||||
|
Sv: Vår resa på södra Kreta 28/8-18/9
Citat:
Citat:
Citat:
 Hur orkade ni gå med all packning, tycker det är ganska jobbigt utan packning.
|
|
#11
2019-10-01, 15:46
|
|||
|
|||
|
Sv: Vår resa på södra Kreta 28/8-18/9
Citat:
Det undrar jag också. Med stor rygga på ryggen och liten på magen borde vi ha blivit stoppade av någon vettig person innan vi började gå. Men vi var väl mer vältränade än nu. Kerstin
|
|
#12
2019-10-02, 13:13
|
||||
|
||||
|
Sv: Vår resa på södra Kreta 28/8-18/9
Citat:
Vi gjorde också något vansinnigt en gång: vi gick upp och ner samma dag, men då hade vi bara en liten ryggsäck, men det var förstås ändå väldigt jobbigt. Läs om vår upp-och-ner-vandring här.
|
|
#14
2019-10-04, 13:37
|
||||
|
||||
|
Sv: Vår resa på södra Kreta 28/8-18/9
Citat:
|
|
#16
2019-10-05, 08:14
|
||||
|
||||
|
Sv: Vår resa på södra Kreta 28/8-18/9
Tack för en livfull rapport från ett härligt Kreta. Samaria har jag drömt om i många år, men det kanske stannar vid en dröm, då orken tryter numer.
Att vandra med fullpackning där låter ju inte så klokt, men är man ung och vältränad funkar det ju. Närmaste jag kommit är när vi besökte "Mamma Mia kyrkan" på Skopelos. Av någon anledning tog jag med mig ALL packning från bilen med mig upp, t ex en massa böcker, cyklop, badkläder och dessutom flera tunga blöta handdukar i min rygga (vrf bär just JAG allt?). Väl uppe, kändes det ganska dumt...  /Netwolf
|
|
#18
2019-10-06, 14:12
|
||||
|
||||
|
Sv: Vår resa på södra Kreta 28/8-18/9
Citat:
|
 |
|
|
Linjär visning
