![]() |
#1
|
||||
|
||||
![]()
Nästa stora musikminne är ”God Save The Queen” med Sex Pistols. Nu har vi alltså hoppat fram i tiden, men jag kommer att återvända till fler minnen från 1960-talet.
1977 åkte jag på min första tågluff. (Det skulle senare bli fyra tågluffar, varav minst två av dem finns med på min musikminneslista.) Jag reste med två extremt långhåriga musikintresserade vänner. Eftersom vi alla tre gillade musik började vi med att åka till London, som då kännetecknades av två saker: Drottning Elizabeths 25-årsfirande på tronen, och att Sex Pistols släppte sin singel ”God Save The Queen”. Tänk vilket sammanträffande. ![]() En stor del av vår tid i London tillbringade vi på Wimpys (hamburgerrestauranger fanns inte vår lilla stad på den tiden), på olika pubar (fanns inte heller) och i en mängd skivaffärer. Överallt spelades ”God Save The Queen”, och vi älskade den. En av mina extremt långhåriga vänner köpte en singel. Han var den enda som hade råd. Vi åkte över till fastlandet igen, och tog tåget till Paris. Våra stora samtalsämnen var punk och Sex Pistols. Vi var fascinerade av punkarna och deras slagkraftiga musik, deras stil och utseende. Hur vågar de sätta in säkerhetsnålar i kinderna? Hur får de håret att spreta åt alla håll? Vi stannade inte länge i Paris, dock tillräckligt länge för att inhandla säkerhetsnålar och kedjor. Nästa mål var Nice på Rivieran. När vi kommit en bit på resan gick jag in på toaletten och trixade med mitt hår så att det spretade åt (nästan) alla håll. Inte som en riktig punkare, mer som en punkare från Karskrona (där det på denna tid inte fanns några punkare, men ändå). Vi hade hört att man skulle använda sockervatten för att få till den där riktiga punkfrisyren. Nu fick det duga med jättemycket tvål, och vatten. ![]() Jag som punkare. Sen trädde jag en kedja mellan två säkerhetsnålar, och satte fast den ena säkerhetsnålen i ett öra, och den andra i en kind. Nu började jag verkligen se ut som en punkare. Men om man tittade väldigt noga kunde man se att säkerhetsnålarna inte var hudgenomstuckna, de bara satt där och såg lite ängsliga ut. En riktig punkare trädde ju säkerhetsnålarna genom huden. Men det vågade inte jag. När jag kom tillbaka till kupén fick mina extremt långhåriga vänner sig ett gott skratt. De kunde inte fixa till sina frisyrer på grund av längden på håret. Annars hade de hakat på. Så jag var den enda punkaren av oss tre. Hur som helst så plockade vi fram singeln ”God Save The Queen” och fortsätter prata om punken. Någon sticker in huvudet i kupén och tittar storögt på oss, och frågar på franskengelska: är ni Sex Pistols?!?! Ja, svarar en av mina extremt långhåriga vänner, som inte alls såg ut som en punkare, det är vi. Han frågade om han kunde få en autograf, och visst kunde han det. Eftersom jag var den ende som någorlunda såg ut som en punkare var det jag som fick skriva autografen. Självklart skrev jag Johnny Rottens autograf. Det var ganska enkelt eftersom det nästan var som att skriva Janne Eklund. En stund efter att han nöjd och glad lämnat kupén dök det upp fler och fler beundrare som ville ha min autograf. Till sist var det kö till kupén, och jag skrev, och jag skrev, och jag skrev. Det var mina femton minuter i rampljuset. Så kan de gå när säkerhetsnålen är på. När vi åkte hem igen hoppade en av mina extremt långhåriga vänner av i Köpenhamn. Sex Pistols skulle nämligen spela där kvällen efter. Han sov i en trappuppgång, och han såg konserten, och jag ångrar att inte jag också hoppade av i Köpenhamn, för gruppen fanns bara en kort tid, och det hade varit något att säga att jag har sett Sex Pistols, och har varit en i bandet. Vad tycker jag om ”God Save The Queen” idag? Kort och gott: jag älskar den! Så klart. Nästa skiva i serien Mina Musikminnen går vi tillbaka i tiden. Då ska jag berätta om en sockersöt låt som jag drack sockerdricka till, och som gjorde att jag förstod att det var skillnad mellan arbetarklass och överklass. |
#2
|
||||
|
||||
![]()
Hahaha, tänk att du var en rockstar en gg i tiden!
![]() ![]() ![]() |
#3
|
||||
|
||||
![]()
Där ser man. Folk tror vad som helst!
![]() / Anne ![]() |
#4
|
|||
|
|||
![]()
Kanonlåt! Den och Anarchy in the UK gör ju bara dom Never Mind The Bollocks till ett mästerverk!
|
#5
|
||||
|
||||
![]()
Vilket kul minne!!
![]() ![]() Själv så köpte jag LP:n "Never mind the bul....". Lånade ut den en tid därefter till någon, som efter vanligheten, inte lämnade tillbaka den ![]() Senare köpte jag även "No fun" på singel, som var ett litet mästerverk. (tyckte jag iaf då). //Conny ![]() |
#6
|
||||
|
||||
![]()
Ja, men bara i 15 minuter. Men, alltid något.
![]() |
#7
|
||||
|
||||
![]()
I alla fall gjorde fransmännen det. Det hade nog inte så stor koll.
![]() |
#8
|
||||
|
||||
![]() Citat:
![]() |
#9
|
||||
|
||||
![]() Citat:
![]() |
#10
|
||||
|
||||
![]() Citat:
Lyssnar fortfarande på Stooges då och då. Riktigt rå rock. ![]() /Netwolf |
#11
|
|||
|
|||
![]()
Jag tycker Stooges version är bättre (men lika punkig, dvs klart före sin tid).
|
#12
|
||||
|
||||
![]()
Jag var besatt av plattan Raw Power som kom 1973. Vilket ös!
|
#13
|
|||
|
|||
![]()
En klassiker, definitivt!
|
#14
|
|||
|
|||
![]()
Jag har MÅNGA trådar i mitt annars gedigna musikintresse men punken gick mig förbi som någonting jag INTE hade lust att ta i. Jag kunde acceptera vissa låtar men det fick räcka. Att det fanns sådant som sedan mynnade ut i diverse varianter av s.k. "depprock" var en annan sak men för både punken och den mest extrema varianten av depprocken, kläderna, råheten, "hatet" osv. så tog jag tydligt avstånd men utan att uttrycka mig (bara höll det inom mig). Jag kunde ta mig till sådant som t.ex Killing Joke, The Mission, Chameleons, YThe Damned (inte den tidiga eran av dem), The Cult m.fl. men detta anser jag inte tillhör punken, den "riktiga" delen som ni andra gillar.
/ Hasse |
![]() |
|
|