![]() |
#1
|
||||
|
||||
![]()
Nina (medlem i vår Facebookgrupp) är på Schinoussa och skriver därifrån. Då kom jag att tänka på mitt första besök på ön. Det var 1997, alltså samma år som jag startade Kalimera. Jag skrev om flera öar, men utelämnade Schinoussa, som vi ville behålla för oss själva. Så mycket tyckte vi om ön.
Samma år hade DN en novelltävling som jag inte kunde låta bli att ställa upp i. Då släppte jag mitt grepp om Schinoussa och skickade in en novell som handlade om en vanlig dag på ön. Till min stora förvåning vann jag tävlingen och fick 10 000 kronor i pris. Det var mycket pengar på den tiden! Så jag har mycket att tack Schinoussa för. Så här börjar novellen, som döptes till ”En dag i Schinoussas liv”: ”Att Schinoussa inte var någon ö med många turister förstod vi redan när vi klev av båten. Det var nämligen bara två som gick av, jag och Camilla. Tänk om ingen annan gått av, tänkte jag, stackars lilla ö. De som satt på båtens soldäck tittade lite konstigt på oss, så där som man gör när man tycker synd om någon. Hamnen var magnifikt vacker, en liten strand, några vitkalkade hus, två tavernor och ett fantastiskt lugn. Vi visste ingenting om ön - annat än att den var liten - innan vi bestämde oss för att åka hit. Därför var vi lite oroliga för att inte hitta någonstans att bo. I vanliga fall, på både stora och små öar, står rumsuthyrare och väntar när båtarna lägger till. Men inte på Schinoussa. Här stod bara några gummor och kacklade och en gubbe som lastade in slangar i en handmålad blå Ford. Ja, ja, vi börjar väl gå upp mot byn hann vi tänka innan slanglastaren började skrika högt: Rooms mister! Rooms! ![]() Vi hoppade in bland slangar och gummor och gav oss iväg upp mot byn i en bil som fick mig att tänka på ettor, tvåor och treor. Om Svensk Bilprovning sett bilen skulle de fått ta till en ny siffra, en sjua ungefär, skrotning på plats. Efter ett par minuter var vi framme vid bilägarens hus som låg i utkanten av byn, alltså ungefär 1 minut från centrum. Han bad oss lämna packningen och följa med upp för att se om vi gillade rummet. Vi öppnade skeptiskt dörren och kikade in, och ett underbart rum uppenbarade sig. När han öppnade dörren till balkongen häpnade vi av den otroliga utsikten, hela havet låg framför oss. Han pekade ut öarna i närheten: Iraklia, Ios, Santorini och Anafi. En åsna skrek i hagen under oss och jag rös av välbehag. Det börjar bra, sa Camilla.” Fortsättningen kommer när jag hittat resten av bilderna från den resan. |
#2
|
||||
|
||||
![]()
Klart att du vann. Vem skriver bättre och med sådan inlevelse än du, Janne!
![]() Ska bli spännande att läsa resten ![]() /Netwolf |
#3
|
||||
|
||||
![]() Härligt, jag längtar efter fortsättningen! Birgitta. |
#4
|
|||
|
|||
![]()
En av våra absoluta favoriter i den grekiska övärlden, en väldigt mysig strandbar med soft music o sköna stolar, när vi kom ett par år senare hade de bytt till plaststolar men mysigt ändå nu är det några år sedan vi var där men planen är att vi ska komma tillbaka nästa år,
|
#5
|
||||
|
||||
![]() Citat:
![]() |
#6
|
||||
|
||||
![]() |
#7
|
||||
|
||||
![]()
Samma här! Hoppas att ni kommer dit nästa år.
![]() |
![]() |
|
|