Ny bok av Kallifatides

[pinulk]

Håller på med Theodor Kallifatides nyaste bok Herakles. Det är en roman om Herakles (Herkules) och är samtidgt en bra repetition i grekisk mytologi (som alltid rinner av mig mycket snabbt).

Rekommenderas (efter att ha läst halva boken)

[Kalimera]

Rekommenderas (efter att ha läst halva boken)

Har du läst ut den? Var den bra rakt igenom?

[pinulk]

Kanske lite slappt skriven, vilket man inte väntar sig av honom. Ett mellanverk, skulle jag säga. Men ett mellanverk av honom är ju nog högt över medlemåttan.

Åh jag har precis läst "Ett nytt land utanför mitt fönster" som jag tyckte var fantastisk - vilket vackert språk och vilka träffsäkra skildringar om invandring och kulturskillnader - jag kände igen mig i flera sammanhang.
Jag läste även "Kärleken" under min senaste greklandsresa.

Jag tycker mycket om Kallifatides och kommer med all säkerhet att läsa hans senaste bok. Tack för tipset Pinulk!

[Lissi]

Instämmer med föregående talare. Jag har tyckt om alla hans böcker.Jag älskar Kallifatides språk! Även jag kommer att läsa den senaste boken.
Lissi

[Arne]

Theodor Kalifatides "Herakles" Bonniers förlag.

Denna bok förtjäna väl en plats i ränseln inför nästa resa till arkipelagen.

När Theodor Kalifatides i litteraturen återvänder till det Grekland han så djupt känner och bryr sig om, trots en drygt trettioårig tillvaro i Sverige, blir det oftast bra och angelägna böcker.

På Greklandsresor alltsedan 1996 har jag alltid med mig hans lilla pärla från samma år, "Afrodites tårar", en personlig genomgång i hans släkts historia och personligheter (framförallt mamman) och den antika mytologin som han helt obesvärat rör sig i, i lediga återgivningar.

Så också här i denna personligt skrivna roman om en av alla tiders och myters största hjältar, Herakles.
I denna roman skildrar Kalifatides med både allvar och glimten i ögat hur Herakles växer upp i Thebe efter vad som verkar vara ett gudomligt ingripande. Modern Alkmene och fadern Amfitryon får två söner, Ifikles, begåvad, rapp i talet , men klen och den försagde, våldsamme superstarke Herakles.
När det gäller den senare sonen berättar myten om Zeus förälskelse i Alkmene, vilket förklarar hans märkliga kroppskrafter. I en av myterna håller exempelvis Herakles världen på sina axlar medan Atlas som gentjänst hämtar gudarnas gyllene äpplen.

Alla dessa myter och berättelser använder Kalifatides personligen och utvinner effekter i romanen.

Men allt detta och publikens applåder därtill skänker icke Herakles någon bestående lycka.
Han så att säga både älskas ihjäl och skapar skräck och tomrum runt sig.
De han ha sin tillit till, som exempelvis herden bergtagen, dör och lämnar honom ensam i världen.
Kalifatides återger slutet på detta lakoniskt kortfattade vis sedan Herakles tagit sitt liv efter de outhärdliga smärtorna under den mantel som Dieaneira lurar på honom
" Den verkliga elden kändes som en lättnad i förhållande till den eld som förtärde honom inifrån. Stående på hälarna betraktade han genom flammorna som omgav honom, den blomstrande dalen och längre bort det stora blåa havet.
Hade han velat göra världen till en bättre plats att leva i. Ingenting tydde på att han lyckats."

Tag och läs!!! Fängslas av de grekiska myterna, den ständiga kampen mellan gott och ont, hat och kärlek och av Theodor Kalifatides livfulla frispråkiga berättarkonst.

http://www.kalimera.nu/forums/showthread.php?t=6216

[Titti]

Jag har beställt och just fått hem "Herakles" + en medelhavsflora att medtaga till Karpathos nästa vecka! Härligt!

Titti.

[Lissi]

Var är omslagsbilden till Herakles tagen??
Jag ser bara namnet på fotografen inte var bilden är tagen. Det ser MYCKERT vackert ut och jag blir lite nyfiken .

Lissi