En knasig dröm & en galen vandring i oväder

I natt hade jag en mycket konstig dröm. Jag var i Grekland, oklart var. Var Camilla höll hus minns jag inte, hon fanns med i periferin, men jag kan inte säga exakt var. Av någon diffus anledning sov jag utomhus. På en parkbänk. Bredvid mig hade jag våra två dagryggsäckar. Den ena innehöll kläder av någon anledning, i den andra fanns våra värdesaker: pengar, pass, kameror, körkort, biljetter, VISA-kort, dator osv.

Jag vaknade av att en jättelik kanin buffade på mig. Jag blev inte ett dugg förvånad av att se en kanin stor som en irländsk varghund. Ön vi var på var känd för sina många kaniner i kolossalformat. Kaninen nafsar på en av ryggsäckarna. Den ser snäll och hungrig ut. Jag säger (!) åt honom att han gärna kan ta en av ryggsäckarna. Kaninen väljer ryggsäcken med alla värdesaker och lufsar lyckligt iväg. Jag somnar om.

När jag vaknar igen är jag förtvivlad. Ryggsäcken med alla värdesaker är borta. Sedan erinrar jag mig att jag gav bort den till en kanin. Skit också tänker jag. Varför gav jag inte bort den med kläder i istället! Jag får panik. Måste vi åka hem nu? Och hur?

Efter en stunds förvirring går jag iväg till en annan parkbänk där andra turister sitter och sover. Jag frågar om råd. Gå in i skogen (skogen!) och leta, där brukar kaninerna vara på dagarna, får jag till svar. Jag går dit, iklädd stor tung hjälm och skyddsskor. Hjälmen är så kolossal att jag knappt kan röra mig. När jag når fram till skogen vaknar jag. Med ett leende. Det var bara en dröm. Tack! Vi kan fortsätta resan!

Nu över till verkligheten.

Express Skopelitis skulle gå till Donoussa igår kväll. Skopelitis motto är att det inte finns något dåligt väder, det finns bara dåliga spypåsar. Jag har aldrig tidigare hört talas om att Skopelitis hoppar över en ö. Båten går i alla väder. Men igår hände det.

Inte nog med det (1). Idag på morgonen när Camilla gick till bagaren (det är alltid Camilla som går till bagaren, jag jobbar och hon köper bröd) låg Skopelitis fortfarande i hamn. Den skulle egentligen ha gått till Koufonissi, Schinoussa, Iraklia och Naxos klockan 07.00. Det är första gången vi varit med om att Skopelitis inte lämnat hamn.

Inte nog med det (2). Blue Star Paros låg också i hamn. Något som förvånar ännu mer än att Skopelitis ligger kvar. Blue Star Paros är en stor färja som brukar gå punkligt oavsett väder. Blue Star Paros ska inte ens vara här, den skulle ha gått från Egiali till Astypalea i natt. Men nu ligger den här i Katapola och väntar på bättre väder. Väntar gör också alla de som skulle ha åkt härifrån. Säkert är det några av dem som har flyg att passa, antingen på Santorini eller i Aten. Stackars dom!

Det måste gå ruggigt stora vågor ute på havet när båtar som Blue Star Paros och Express Skopelitis ställer in. Och det är inte de enda båtarna som ligger stilla. Jag antar att liknande scener utspelar sig på många andra öar, vädret är inte stormigt bara på Amorgos.

Så vad har vi gjort en blåsig dag som denna? Vi har vandrat! Kan tyckas tokigt att vandra när stormen viner. Men vi är lite tokiga. Vi började med att gå till bagaren och köpa ost- och spenatpajer, sedan körde vi moped till den obebodda byn Asfondilitis varifrån vi gjorde ett tappert försök att ta oss ner till Chalara som ligger vid kusten på östra Amorgos. Vi har försökt ta oss ner dit vid flera tillfällen utan att lyckas. Hur kunde vi tro att det skulle gå bättre idag? Tja, säg det.

Chalara på Amorgos.

Här kommer en kort beskrivning från dagens vandring: Storm i byarna. Svårgådd stig. Svårforcerade tistelmattor (jag fick sju stickor i ena handen). Får som sket ner sig av rädsla (och stigen vi försökte gå på).

Vi nådde inte heller denna gång ner till havet. Goda pajer till lunch. Jobbig vandring upp igen. Elaka moln. Gå-vilse-varning. Sista-färden-varning. Glad-i-hågen-lycka när vi såg att mopeden inte blåst omkull (hade parkerat på en "kyrkogård").

Att gå uppför i den starka vinden var inte lätt.

Under vandringen tog vi en bild som passade med den konstiga drömmen jag hade i natt. Kaninen hann tyvärr smita innan Camilla fick upp kameran. :-)

När vi kom hem körde vi till Xilokeratidi och pustade ut med några parti tavli.

På kvällen åt vi inomhus (på The Corner) för första gången sedan vi var på Lefkas i början av juni. Iklädda alla varma kläder vi har med oss. Ändå småfrös vi. Vi käkade het bönsoppa och mustig kycklingspagetti. Satt perfekt.

 « Föregående dag | Startsidan | Nästa dag »

Amorgos på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera