Hello my friend Prosopagnosi på Ios

En bild berättar. Avsnitt 22.

En bild säger mer än tusen ord sägs det, men det stämmer inte alltid. En bild kan säga mycket, men inte hela historien. I den här serien ska jag lägga ut bilder som kanske inte säger så mycket vid en första anblick, men som har en intressant historia att berätta.

Jag läste en bok som handlar om människor som saknar ansiktsminne, de minns inte hur folk ser ut efter bara en kort stund. Prosopagnosi är ett grekiskt ord som kommer från ordet "prosopon" (ansikte) och "agnosia" (okunnighet). På svenska säger vi ansiktsblindhet, och det är en diagnos på en dålig förmåga att känna igen mänskliga ansikten.

Det är lite lustigt att ordet Prosopagnosi kommer från grekiskan, för är det något som greker är superduktiga på så är att känna igen ansikten. Hur ofta händer det inte att man återkommer till en taverna efter flera år och kyparen hälsar en välkommen som om man vore bästa polaren: Kalispera my friend and welcome back. You where here three years ago. Där står man med tappad haka och 1 minut senare sitter man på tavernan och har redan beställt en öl. Trots att det inte alls var dit man tänkt gå. Hur kan greker var så duktiga på att komma ihåg ansikten? De möter ju många tusen turister varje år.

Det "värsta" jag varit med om var en kille som stoppade mig på Naxos för några år sedan. Jag visste inte vem han var, men han visste mycket väl vem jag var. Det var ju jag som hade köpt det där stora schackspelet i hans affär åtta år tidigare. Jag skojar inte, det hade gått åtta år sedan jag köpte det där stora schackspelet. Jag hade en vag aning om honom och när jag kom hem kollade jag mina bilder, och visst tusan var det han! Vi hade kallat honom för schackmannen mindes jag. Till saken hör att jag handlade schackspelet i hans affär i Parikia på Paros, han stoppade mig utanför sin nya affär åtta år senare - på Naxos! Duktigt gjort.

Så extremt ansiktsminne har jag inte varit med om vare sig innan eller efter. Ibland undrar jag om de tränar på att minnas ansikten, speciellt folk som arbetar på tavernor och i affärer. Klart man blir smickrad och sätter sig ner eller kanske handlar något. Eller sitter det i generna?

På tal om namnet på schackspelsförsäljaren - schackmannen - kom jag tänka på en annan sak. Något vi diskuterade för länge sedan, det måste ha varit väldigt länge sedan för jag hittar inte tråden i vare sig det nya eller gamla forumet, så jag tar upp den igen. Det handlar om vilka namn man ger folk när man inte vet vad personerna i fråga heter. Jag vet inte hur det är med er, men jag ger alltid folk som jag - ännu - inte känner ett tillfälligt namn som speglar deras karaktär. Ibland (ofta) får man aldrig veta deras riktiga namn och då blir dessa tillfälliga namn permanenta.

Det kan gå till så här:

Du är ute på någon taverna på kvällen och bredvid dig sitter en kille som dricker vin med sugrör. Ganska ovanligt. Nästa dag är du på utflykt med mopeden och när du ska äta lunch kommer den där killen också dit. Och vad säger du då till ditt lunchsällskap? Jo: - Titta där kommer sugrörsmannen!

Och han har därmed fått ett namn. Han är någon, men du vet egentligen inte vem. Kanske lär du känna honom och då får du veta hans riktiga namn. Men till dess får han heta sugrörsmannen.

Hello my friend. Mike och Sofia utanför Pizzeria Vesuvio i Chora på Ios.

När jag var på Ios sex månader 1986 skrev jag dagbok varje dag. Jag skrev även ner namnen på personerna som jag träffade. Jag mötte dem på en taverna som jag åt på VARJE dag i nästan fyra månader! Många av personerna lärde jag senare känna och jag fick veta deras riktiga namn. Men deras tillfälliga namn är bra mycket roligare.

Här är alla namnen på tavernan som jag åt på varje dag.

Backbäraren
Baklängan
Bankmannen
Bankväxlaren
Beppe
Bomben
Bombtjejen
Brevbäraren
Busschauffören
Dancing Machine
Den deprimerade bouzoukispelaren
Den snacksalige
Discjockeyn
Diskmaskinslagaren
Froggen
Gammgubbsansiktet
Grektjejen
Greta Grekbo
Harrison Ford
Hello my friend (se bild ovan)
Hotet
Hukmannen
Hönan
It´s crazy
Kanadensiskan
Kavajen
Klocktjuven
Kärringen
Liket
Majskolvarna
Mannen utan namn
Metaxamannen
Mikes Kusse
Min flintskallige kompis
Modellen
Muraren
Målaren
Mössan
Nyfiken gul
Pappa greks son
Pappa greks sons lillebror
Parks
PKK
PKK-frugan
PLO
Postgubben
PW
Saravakos
Seriefiguren
Siwertsson
Skojiga familjen
Skorna
Skotska damen
Slaktaren
Sovgubben
Stellan Bengtsson
Sten
Stålhättan
Surgubben
Surgubbens fru
Svenskgreken
Talking Heads
Tjuren
Why-not-gubben
Ö-ägaren

På bilden ovan ser ni Mike och Sofia på Pizzeria Vesuvio i Chora på Ios. Det var där jag åt varje dag i fyra månader. Mike var en mycket duktig kock och han lagade otroligt goda pizzor, och mycket god grekisk mat. Mike och Sofia var en av anledningarna till att jag trivdes så bra på Ios den sommaren. Jag har sedan dess träffat dem flera gånger.

I början sa alltid Mike "Hello my friend" till mig, och därför kallade jag honom "Hello my friend". Sedan när vi lärt känna varandra sa han "Hello Jannis" och jag sa "Hello Mike". Många av personerna med lustiga namn ovan lärde jag sedermera känna och då fick de heta sina riktiga namn.

Fler avsnitt från serien "En bild berättar" »