Och bäcken den porlar i bubblan på Ikaria

En bild berättar. Avsnitt 47.

Idag längtar jag efter att sitta i en bubbla på Ikaria. Det är så galet i världen just nu att jag känner för att gå in i en bubbla och fly från allt elände som Covid-19 för med sig.

Så jag förflyttar mig till en bubbla på Ikaria där jag sitter i skuggan av några platanträd. Framför mig porlar en liten bäck som är en del av "floden" Halaris som rinner ner till stranden i Nas. Det är helt tyst förutom den porlande bäcken.

Och bäcken den porlar i bubblan på Ikaria.

Men vad är det som skymtar i trädet till vänster? En sommargylling? Ja, det är en sommargylling som tittar fram! Sommargylling är en av de vackraste fåglar jag vet, och att den visar sig för mig gör mig sååå lycklig.

Och bäcken den porlar.

Men vad är det som flyger till höger om mig? En fjäril? Ja, det är en swallowtail butterfly, eller en flyga-baklänges-fjäril som jag kallar dem. Yippie! Sådana har jag bara sett på Skopelos tidigare.

Och bäcken den porlar.

Men vad är det som kommer krypande längs med bäcken? Är det en sötvattensköldpadda? Nej, det är två sötvattensköldpaddor! Hurra! De går sköldpaddssakta fram till mig och nickar med sina små huvuden, som om de hälsade på mig, sedan tassar de tillbaka till den lilla bäcken.

Och bäcken den porlar.

Men vad är det för ljud jag hör i trädet ovanför mig? En näktergal? Ja, det är en sydnäktergal som sjunger så vackert för mig! Jag tänker: sluta inte sjunga snälla sydnäktergal. Den hör mig och fortsätter sjunga, tills den störs av ett knorrande ljud, då tystnar den.

Och bäcken den porlar.

Det knorrande ljudet kommer från mig mage som talar om för mig att det är dags att äta lunch. Men, säger jag till min mage, jag vill bada innan vi äter lunch. Vilket accepteras. Så jag säger adjö till den porlande bäcken och mina nyfunna vänner och går sköldpaddssakta nedför bäcken och tar sikte på en av sötvattensjöarna. Där tar jag av mig mina kläder och dyker naken ner i det kalla vattnet.

Men vad är det för ljud jag hör ovanför sjön? Är det Näcken? Ja, det är Näcken som spelar ledmotivet till filmen Zorba på sin fiol! Tadam! Tadam! Tadam! Låter det över nejden, och jag kan inget annat göra än att börja dansa. Jag tänker: sluta inte spela kära Näck, för jag vill dansa. Näcken hör mig och fortsätter att spela, tills hen störs av ett knorrande ljud, då tystnar hen.

Näcken spelar ledmotivet till filmen Zorba på sin fiol! Tadam! Tadam! Tadam!

Det knorrande ljudet kommer återigen från mig mage som talar om för mig att det är dags att äta lunch. Denna gång är det min tur att acceptera läget. Så jag torkar mig och klär mig och säger adjö till sötvattensjön och Näcken och går sköldpaddssakta ned till Annas Fisktaverna i Nas, där jag beställer in en grekisk sallad och en iskall öl.

Men vad är det för ljud jag hör nere i gräset? Är det en ko? Ja, det är en ko som ligger i gräset och saktmodigt muar och spanar ut över havet, och Samos som anas vid horisonten. Medan jag väntar på maten och ölen tänker jag på hur obekymrad kon ser ut att vara. Som kor alltid är. De vet ingenting om någonting, de bara är, och att bara vara är ett bra sätt att vara. Om jag hade varit hindu skulle jag velat bli återfödd till en ko, hinner jag precis tänka innan maten kommer in.

Kon som ligger i gräset och saktmodigt muar och spanar ut över havet.

När jag ätit klart tackar jag för maten, och går några steg. Jag stannar till och lyssnar, och någonstans däruppe i bergen hör jag den porlande bäcken. Sedan öppnar jag dörren och kliver ut ur min bubbla, och säger:

Hejdå Bubblan, vi ses imorn.

Fler avsnitt från serien "En bild berättar" »