Express Skopelitis från Koufonissi till Amorgos

Så var det dags att lämna Koufonissi för denna gång. Det blev bara två nätter, men vi var inte här för att semestra utan för att fotografera. Hade vi vetat vad som skulle hända under dagen hade vi stannat några nätter till. Jag kommer till det snart.

När vi vaknade märkte vi att det hade börjat blåsa upp. Lite oro spred sig i våra hjärnor eftersom vi skulle åka med Express Skopelitis till Amorgos. Vi tröstade oss med att båten inte skulle gå via Donoussa, så den sträckan skulle vi i alla fall slippa om vädret höll i sig.

I väntan på båten till Amorgos tog vi det ganska lugnt. Strosade runt i byn, pratade med lite folk, tog fler bilder och köpte båtbiljetter. Lunchen åt vi på Finikas Taverna. Koufonissi har sannerligen förändrats. För några år sedan var det otänkbart att se folk som körde jetski på Koufonissi, men så är det inte längre. Jag vet inte hur många gånger vi har ätit lunch på Finikas Taverna, däremot vet jag att vi varje gång har varit mycket nöjda, och varje gång har lunchen dragit ut på tiden. Underbart ställe.

Efter lunchen gick vi hem och hämtade packningen och släpade oss bort till hamnfiket. Där satte vi oss och pratade med ett svenskt par som vi träffat tidigare under våra resor. De skulle stanna på Koufonissi.

Det hade börjat blåsa upp ännu mer. Enligt uppgift blåste det 8 beufort, och blåser det så mycket brukar båtarna ställas in, men inte Express Skopelitis inte. När vi satt där på fiket fick vi höra att Express Skopelitis hade ändrat rutten och skulle trots allt gå via Donoussa. Besvikelsens slöja drogs ned för våra ansikten.

Vi som hade planerat resan från Koufonissi noga, bara för att slippa åka via Donoussa och Egiali. Planen sprack på grund av en religiös högtid på Donoussa. Express Skopelitis la om sin rutt så att folk från Naxos skulle kunna ta sig dit för att vara med och fira. Suck.

Express Skopelitis lägger till i hamnen på Koufonissi.

När vi såg folk gå av båten tyckte vi att alla såg helt normala ut, som att de inte alls hade varit med om en jobbig båtresa, så vi bestämde oss för att åka med, trots extraturen till Donoussa.

Det var ett dumt beslut. I stället för en timmes relativt lugn båtresa till Katapola på Amorgos serverades vi en gungande, skumpande, djupdykande vatten-slår-över-hela-båten-skräckresa till Donoussa.

Genomskinliga spypåsar delades ut - med ett leende - till alla ombord.

Resan började hyfsat lugnt, och vi satt ute till en början, men gick in efter några minuter. När vi satt oss ner kom en ur personalen och delade ut spypåsar. Inte sådana där små som man får på flygplan, på Skopelitis vet man av erfarenhet att sådana påsar inte hjälper, här delar man ut soppåsar. Inte bara det, de delade ut genomskinliga soppåsar! Ser inte trevliga ut när de är använda och den som använt påsen inte har ork att göra sig av med den. Ni förstår säkert hur det stank ombord.

Kräks och cigarrettrök är ingen bra kombination, speciellt inte ombord på en båt som översköljs med vatten av varje våg. Jisses vad det gungade. Jag kände mig ganska okej, och drevs av min nyfikenhet ut på däck. Det var ingen vacker syn. En enda bild lyckades jag ta innan jag snubblade ner i byssan igen.

Hela havet stormar mellan Koufonissi och Donoussa.

Vi klarade oss från sjösjuka, men inte från båten-kommer-att-gå-under-känslan. Vi har åkt med Express Skopelitis många gånger, ibland har det gungat rejält, men det vi upplevde denna dag har vi aldrig varit med om. Många mådde dåligt, en del så pass mycket att de gick av på Donoussa i stället för att fortsätta till Amorgos. Det blev mycket folk på den där religiösa festen.

Camilla ville att vi skulle gå av på Donoussa. Men jag lyckades övertyga henne om att det skulle bli en lugnare resa när vi åkte med vågorna i stället för mot dem. Som väl var fick jag rätt. Resan mellan Donoussa och Katapola var hur lugn som helst, om man jämför med vad vi var med om innan. Camilla till och med sov en liten stund.

På väg till Katapola var båten nästan tom på folk. De flesta gick av på Donoussa.

Gissa om det var med lätta ben vi klev av i Katapola. Där väntade Eleni från Eleni Rooms på oss. Trevligt. Ännu trevligare var att inkfish också väntade där. Hon välkomnade oss med fyra stockar färskt snus till mig och tre burkar saltlakrits till Camilla. Gissa om det satt gott efter mer än 100 dagar på resande fot. Vi blev båda glada som barn. Fast på olika sätt. Tack inkfish!

 « Föregående dag | Startsidan | Nästa dag »

Koufonissi på Kalimera »