Planer smids inför resan till Fourni

Även idag satt vi mestadels inne och jobbade. Pratade lite om festen på Samos som Eva berättade om på middagen igår. Nu har sannolikheten för att vi åker hit då ökat till siffran 75 %. Hur som helst åker vi till Fourni i morgon bitti. Petros ska fixa kaffe och macka åt oss innan han kör oss till båten. Tack! Om vi ska gå på festen åker vi tillbaka till Samos på lördag eller söndag. Stannar några dagar och fortsätter sedan till Ikaria. Vi får se vad som händer.

Vi slipper åka båt från Samos stad som väl är. Inte för att vi har något emot Samos stad, utan för att det skulle ta lång tid att åka därifrån. Från Pythagorion tar det bara 50 minuter med Flying Dolphin. (Vädret är bra så det ska säkert gå finfint.)

Igår ringde vi till Toula Rooms på Fourni för att boka rum. Tyvärr hade hon inga rum åt oss. I stället får vi leta på plats, byn är liten och lätt att överskåda så det ska nog inte bli några större problem. Synd bara att vi inte kunde bo hos Toula. Vi hade sett fram emot det. Men, men…

Faktum är att inget av pensionaten vi ringt och försökt boka rum på har haft något ledigt. Nu ljög jag, hos Ann-Kristin på Rhodos fick vi napp, men inte på Zakynthos, Telendos, Samos, eller som nu, på Fourni. Men det har ju löst sig ändå. Får se hur det går senare när vi ska försöka boka på Ikaria där vi väldigt gärna vill bo på Atsachas i Armenistis. Misstänker att inte heller det kommer gå så bra. Men det är då det, nu är vi här. Tora inne tora.

Tiden går fort. Snart har vi varit här i fem nätter, det känns som två. Nu har vi varit på resa i två månader. Det är lång tid. Så lång tid i paradiset påverkar en på många sätt. Exempelvis har vi gått från att vara dagvilla till att vara veckovilla. Det mest märkbara är lugnet vi känner inom oss, ingen av oss har upplevt någon liknade förut. Ordet stress är utplånat. Finns inte.

Är det inget vi saknar är de flera som frågat. Nej, är svaret. Klart vi saknar familj och vänner, vore ju konstigt annars. Men något annat saknas inte. På kortare resor brukar jag sakna DN, men inte nu. Jag brukar sakna musik (framförallt mina dagliga besök i världens bästa skivaffär - Skivfönstret), men inte ens det tänker jag på nu (bara lite). Lyssnar ibland på min iPod där jag har nästan 4000 låtar. Vi har nästan fyra månader kvar här i paradiset, vem vet, vi kanske kommer att längta efter något vi ännu inte vet om senare under resan. (Lakrits!)

Språket förändras har vi upptäckt. (Ska ta upp hur en annan gång.) Nya ord uppfinns nästan dagligen. Det bästa hittills har Camilla kommit på: "propellera". Någon som kan gissa vad det betyder?

Att propellera eller inte propellera, det är frågan.

Den här bilden kan användas som ledtråd för ordet propellera. Kan avslöja att det inte har något alls med blommor eller bin att göra.

Som tack till oss själva för att vi jobbat så duktigt på Samos belönade vi oss denna kväll med ett glas samosvin och en öl på Gregorys bar i Pythagorion.

Mickey Olsson dricker inte mycket, faktiskt inte alls, några jordnötter blev hans belöning.

Efter belöningen gick vi till Restaurang Elia. Vi hade inte bokat. Men det var tidigt så vi trodde att det skulle vara lätt att få bord. Det var redan fullt. Precis då reste sig ett par från ett av frontborden och sa att vi kunde ta deras bord. Vilken tur! Hade vi kommit några minuter senare hade det varit kört. Eller i alla fall hade vi fått vänta länge.

Nästan alla restauranger i Pythagorion frontas av mer eller mindre enerverande inkastare. Så inte på Elia. Där skulle de behöva ha en "tyvärr-vi-har-fullt-mottagare". Jag tror inte vi har varit på en så populär taverna tidigare, i Grekland. Nytt för i år är att de tagit över baren bredvid, där gäster som väntar på bord kan ta en drink före maten. Varför är Elia så populärt? Självklart för att maten är välsmakande, riklig och mycket prisvärd. En fulländad taverna helt enkelt. Hit kommer folk från hela Samos. Inte bara turister, många greker går också hit.

Jag åt Kleftiko á la Ikaria och Camilla åt svärdfisk. Kleftikon var den näst godaste jag ätit (den godaste åt jag på Alonissos för några år sedan), Camillas svärdfisk var utan tvekan den godaste hon ätit.

Vy från våra vänners balkong i Pythagorion.

Efter middagen gick vi bort till Restaurang Faros där vi bevistade en födelsedagsfest. Runt ett långbord satt fullt med födelsedagsgäster, i mitten satt födelsedagsbarnet, ett band spelade grekisk musik och alla verkade ha väldigt trevligt.

Då dök vi upp som gubben och gumman i lådan och överraskade. Som väl var hade ingen sett oss tidigare. Kanske inte så konstigt eftersom vi hade suttit inomhus under nästan hela Pythagorionvistelsen. Skriver inte mycket mer om festen än att vi hade en mycket trevlig kväll, en kväll som för vår del slutade vid tvåtiden på morgonen.

Födelsedagsbarnet har tillsammans med sin fru ett hus i Pythagorion, man skulle kunna kalla det för ett hus med utsikt. Ni ser utsikten på bilden ovan. Inte dum eller hur. :-)

 « Föregående dag | Startsidan | Nästa dag »

Samos på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera