Den söta åsnan på Schinoussa

En bild berättar. Avsnitt 61.

Ett år när vi var på Schinoussa bodde vi på Pension Galini som ligger lite utanför Chora. När vi vaknade första morgonen, och öppnade dörren, möttes vi av en jättesöt åsna som pockade på vår uppmärksamhet. Vi gav honom lite att äta och då blev han jätteglad.

Första mötet med den söta åsnan.

Morgon efter vaknade jag jättetidigt och såg att solen var på väg upp. Jag smygkikade ut genom fönstret, och nog stod vår kära åsna där och väntade. Jag samlade ihop vad vi hade i form av åsnemat och gick ut och matade honom. Än en gång blev han jätteglad.

Sol- och åsneuppgång andra morgonen på Schinoussa.

Den glada, söta, glupska åsnan matas av den trötta Janne.

Så där höll det på varje morgon och sedermera även på kvällen. Han fick bröd, kex, gräs samt äpplen och päron. Han gillade äpplen bäst. Om vi inte gav honom något att äta skrek han, mest på mig. Oklart varför. Vi behövde ingen väckarklocka eftersom vi hade en åsneklocka.

Om vi inte vaknat när åsnan var hungrig skrek han. Vi vaknade, jag lovar!

Sista dagen på Schinoussa började som vanligt med att vi matade åsnan. Efter frukost började en galen jakt på biljetter till Express Skopelitis, som skulle ta oss till Koufonissi. Det gick inget vidare med biljetterna, så vi gav oss ut på vandring. Vi hamnade till sist i hamnen där det var lugnt och rofyllt. Från en segelbåt som låg på svaj spelades opera. Vi satte oss på kajen och njöt av vacker musik och meditativa omgivningar. En av tavernorna i hamnen hade öppet, utbudet var dock inte det bästa: grekisk sallad eller omelett. Vi tog båda. :-)

Den sista morgonen såg sötnosen arg ut, som om han visste att vi skulle åka vidare.

Några biljetter lyckades vi aldrig köpa så vi gick hem igen, med en stor påse äpplen som vi hade köpt på vägen hem. Vi tvekade om vi skulle stanna på Schinoussa eller åka vidare. Vi hade förälskat oss i den söta åsnan och ville inte lämna honom. Vem skulle nu ta hand om honom? Vi bestämde oss för att nästa gäster i vårt rum säkert skulle ta över ansvaret.

Sista måltiden blev en stor påse äpplen. Det var ett känslosamt avsked.

Han fick den stora påsen med äpplen och såg mer än nöjd ut. Vi sa ett ledsamt farväl och åkte ner till hamnen. Vi lyckades ta oss till Koufonissi trots att vi inte lyckades köpa biljetter. Det löste sig på ett typiskt grekiskt sätt. Men det är en annan historia.

Läs om den kärvänliga och glupska åsnan på Amorgos här »

Fler avsnitt från serien "En grekisk bild berättar" »

LÄS MER OM SCHINOUSSA

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera