Kentarchos (Kallitsos) på Serifos

Det är inte sällan man hör uttrycket "det genuina Grekland". Men vad betyder det egentligen? Tja, det beror på vem man frågar. Frågar ni mig kan det betyda många olika saker. Det kan till exempel betyda att en by eller strand inte är superexploaterad eller att massturismen lyser med sin frånvaro. Ingetdera saknar jag.

Men vad är det genuina Grekland egentligen? Svartklädda gummor som sitter och broderar utanför sina små slitna hus? Åsnegubbar med tillhörande åsnor som skiljer agnarna från vetet? Eller är det stränder där man inte kan hyra solstolar eller parasoll, där närmsta taverna ligger fyra kilometer bort, och dit inga vägar bär? Jag listan kan göras lång.

Eller kan det genuina Grekland vara en by dit inga vägar går? Där det bara finns en enda gata? Där det varken finns tavernor eller rum att hyra? Där man möter fler katter än människor. Där det finns fler ruinerade hus än nybyggda hus? Där tiden VERKLIGEN har stått still. Där man möter greker som inte kan engelska, men som ändå gör att man får minnen för livet, och där man bjuder på det lilla man har? Plus en hel del annat.

Om det är det sistnämnda du tycker är det genuina Grekland så kommer du att älska denna by på Serifos. Välkommen till Kentarchos på Serifos, som är en av tiotusentals genuina byar i Grekland.

Kentarchos ligger cirka 8 kilometer norr om Livadi och cirka 5 kilometer öster om Galini. Om du kommer från Galini passerar du klostret Moni Taxiarchon, som är Serifos största sevärdhet.

Kentarchos, eller Kallitsos som byn också kallas.

Kentarchos, eller Kallitsos som byn också kallas, ligger vid kanten av en vacker dalgång ovanför en grönskande bäckravin som leder ner till havet. Stentrappan som leder ner till den helt bilfria byn är dold bakom några träd. Som om de boende vill ha byn för sig själva.

Kentarchos är en bilfri by och detta är enda "vägen" in till byn.

En tes som inte stämmer för när man strosar runt i gränderna möts man av nyfikna och glatt hälsande bybor. Om man följer huvudgränden som går tvärs igenom byn, från början till slut, har det gått cirka 3 minuter. Större än så är inte Kentarchos.

Den bilfria vägen som leder ner till Kentarchos.

Kentarchos är en gammal by och mycket vackert sliten, de vitkalkade husen längs de smala gränderna är slitna, det märks tydligt att det inte är utsidan som räknas. Trots vägen ovanför är det otroligt tyst i byn, vid kyrkan kan man njuta av denna tystnad och blicka ut över bäckravinen och havet nedanför. Det är som att meditera.

Här är några bilder som visar hur gammal och vackert sliten Kentarchos är.

Del av den smala lilla huvudgatan.

Kentarchos är en mix av gammal och nytt. Mest gammalt.

Bångstyrigt grekiskt och nästan som en konstinstallation.

Ruin från ett av flera gamla hus. Tänk om de kunde berätta.

Här kan man sitta länge och fundera över svunna tider.

Det är som att gå runt i ett levande folkmuseum.

Smile Serifos står det på ett av de gamla husen. Och visst ler man.

Kentarchos beach som ligger nedanför byn.

Någon taverna finns inte, inte heller några övernattningsmöjligheter. Synd för här skulle åtminstone jag gärna stanna några nätter. Kentarchos ger sannerligen begreppet "gå ner i varv" ett ansikte. Det sägs finnas en grav från romartiden någonstans i byn där en betydelsefull fältherre är begravd. Några andra sevärdheter finns inte, såvida man inte kommer hit i september då byborna förbereder årets vinskörd.

När jag var här en gång i september mötte jag Georgios. Han hade precis plockat årets vindruvor och skulle förbereda dem för jäsning. Han berättade hur processen gick till, från plockning av druvorna, via stampandet med fötterna och ända fram till det färdiga vinet. Inga kemikalier, sa han säkert tio gånger. Det var han noga med. Han bjöd på egenplockade oliver och sitt egna vin. Har du vägarna förbi i september kanske även du har turen att smaka på vinet du också.

Vinprovning i Kentarchos.

LÄS MER OM SERIFOS