ÖVÄRLDEN | FASTLANDET | INFÖR RESAN | UNDER RESAN | ÖLUFFA |
OM GREKLAND | FORUM | E-GUIDER | BOKA HOTELL | SÖK |
070707 på Spetses |
Det här blir antingen ett kort och rörigt inlägg eller ett långt och rörigt inlägg. Den som läser får se. Jag börjar med att berätta var vi är. Vi är på Spetses. Idag är det den sjunde dagen i den sjunde månaden i det sjunde året på detta sekel. Det hade vi ingen aning om. Datum betyder lite när man är på långresa. För många andra verkar dock dagens datum vara väldigt viktig. I alla fall här i Grekland där siffran sju betyder tur. Ännu turligare när den förekommer tre gånger i ett datum: 070707. Det kan bara hända var hundrade år. En Spetsoit vi pratade med berättade om siffran, hur viktig den var, hur många som kommer till ön denna helg och hur många bröllop som ska genomföras just denna dag. Hon kände till sjutton bröllop bara på Spetses. Idag alltså. Hon gav oss svar på frågan varför det var så många som bar på kostymgarderober när de klev av båten. Det ska bli spännande att se vad som händer ikväll. Fem präster finns på Spetses, de har att göra med andra ord. Fattar inte hur de ska hinna med sjutton bröllop på en dag. Grekiska bröllop brukar ta tid. Nu ska jag berätta om idag, och om resan hit. Idag på morgonen slögick vi ner till hamnen på Hydra där vi sa adjö till bil- och mopedfriheten. I hamnen var det fler åsnor än vanligt. Det hade kommit nya varor som skulle transporteras till byn. Några frågor dök upp: Om man bor på Hydra, hur tar man körkort då? Hur många Hydrioter HAR körkort? Det får vi ta reda på nästa gång vi kommer hit. Kanske i november.
En tidig morgon på Hydra.
Vi åkte Flying Dolphin (11 €) till Spetses. Det gungade en del, vinden (som varit obefintlig i flera veckor) hade dykt upp under natten. När vi kom ungefär halvvägs gick en stor målarfärgsburk upp. Hur det gick till vet vi inte. Vit färg rann över golvet i båtens mitt där man går ombord, just där alla väskor står. Vi hade tur som lagt våra ryggsäckar på en hylla. Hur tar man upp målarfärg som hamnat på golvet på en skumpande flygbåt undrar ni säkert. Det undrade vi också tills en man med en dammsugare kom springande. Han dammsög upp färgen som det vore den naturligaste sak i världen. Därefter täcktes golvet med tidningspapper från en tidning som heter Pelagos. Tidningen satt i alla stolsryggar och innehöll reklam om Grekland. Detta nummer handlade om Skiathos, Sifnos och Hydra. Jag trampade på Banana beach på Skiathos när jag gick av. :-)
Ursäkta oskärpan, båten gungade inte i takt med kameran.
På Spetses möttes vi av två saker som inte fanns på Hydra: motorljud och (1) rumsuthyrare. Spetses sägs vara en bilfri ö, men det är en sanning med modifikation. Privatbilar är förbjudna, medan bilar i nyttotrafik (och bussar) är tillåtna. I stället för bil har alla - och det verkar som att det gäller alla - moped eller motorcykel. Det knattrar rejält i gränderna. Båttaxi finns också, liksom ett stort antal hästdroskor.
Kö till bensinstationen i Spetses stad.
Det tog fem veckor innan vi möttes av rumsuthyrare. Fem veckor! Sicken skillnad mot Kykladerna där man inte bara möts av rumsuthyrare, man angrips av dem. Vi brukar i 99 fall av 100 ignorera rumsuthyrarna och leta på egen hand. Just denna gång var nummer 100. Vi var trötta och orkade inte leta. Den enda rumsuthyrare som fanns i hamnen ställde den klassiska frågan: Rooms? Searching for rooms? Vi svarade med ett glatt YES! Han såg perplex ut. Oklart varför. Tyst blev han i alla fall. Kände att vi var tvungna att ta initiativet och ställde den lika klassiska öluffarfrågan: Where is it and what is the price? Ingen av frågorna fick något svar. Han mumlade något. Vände sig till sin kompis, pratade på grekiska, mumlade igen och tittade ut över havet. Då gick vi vidare. Vi gick mot stranden, stannade vid busshållplatsen där vi satte oss ner för att fundera. Visste inte riktigt var vi ville bo. Staden var mer utbredd än vad vi hade trott. Vi hann inte mer än sätta oss innan en liten haltande dam kom fram och frågade om vi letade efter rum. Visst sa vi, var ligger det? Damen pekade mot ett hus tvärs över gatan. Såg okej ut så jag följde med henne och tittade på de två rum som var lediga. De var lite väl små, ganska dyra och saknade både balkong och utsikt, men välmöblerade och fräscha. Jag gick tillbaka till Camilla och rapporterade. Vi velade. 45 € kändes lite väl saftigt. Vi visste sedan tidigare att boende är dyrt på Spetses och att tillgången på rum är begränsad, men ändå. Till sist sa vi ja, vi orkade helt enkelt inte leta rum denna gång. När vi installerat oss gick vi ut för att hyra moped. På första stället ville de ha 20 € för en 50 cc. Nästa ställe likaså. Och nästa. Och nästa. Vi misstänkte en kartellbildning. 20 € för en vanlig 50 cc moped är mycket. För att inte säga väldigt mycket. Inte nog med det. Jag frågade en uthyrare om det blev billigare om vi hyrde flera dagar. Inte. Samma pris oavsett hur länge man hyrde. Hos henne fick man inte ens hyra för en eller två dagar, tre dagar var minimum. Det har vi aldrig varit med om tidigare. Mittemot tredagarsuthyraren fanns ännu en uthyrare. Vi frågade om priset. 15 €. Vilken kille! Vi sa att vi skulle återkomma under kvällen. Välkomna tillbaka sa han. |
Dagen ägnade vi åt att strosa runt i Spetses stad. Käkade lunch, och strosade sedan vidare. I en gränd pågick potatisplockning för fulla muggar.
Potatisplockning i Spetses stad.
Och vi såg en skylt som vi log åt. Man undrar varför den satt där?
Klockan sju gick vi tillbaka till mopeduthyraren igen. Han bad om att se mitt körkort. Det gäller inte för moped sa han. Det gör det visst sa jag. I Sverige. Okej då sa han och bad mig fylla att i kontraktet. Kändes inte seriöst tyckte jag. Men jag skrev ändå. När det bara var min signatur kvar bad han mig läsa igenom avtalet. Jag har läst tusentals mopedavtal sa jag, jag kan dem utantill. Du har inte läst detta, sa han. Jag läste. Han hade rätt, jag hade inte läst något som hans kontrakt. Skrev jag under hans kontrakt var jag i princip rättslös. Inga försäkringar gällde. Jag ger mig den på att han skulle göra mig ansvarig om hans kylskåp gick sönder. Jag kände i magen att detta inte var rätt. Frågade om priset igen för säkerhets skull. Svaret var 20 €. Trots att han sagt 15 € tidigare. Det och att avtalet inte kändes okej gjorde att jag inte skrev på. Jag sa att ett sådant avtal kan ingen skriva under och vi gick vår väg. Kvällen ägnades åt grändstrosande. Extremt mycket folk. Nästan som en lördagseftermiddag på Drottninggatan i Stockholm. Sista båten kom vid tiotiden, en katamaran fylld av nya besökare. Hur många får här plats undrade vi. Skänkte en tacksam tanke till rumsguden att vi hade rum. Innan vi gick hem tog vi några nattbilder. När jag skulle ta en bild över den lilla hamnen kände jag att något kröp på benen. Trodde det var en katt men det kändes som något annat. Jag fortsatte att fota, precis som krypandet gjorde. Camilla frågade om det var något som störde mig. Jag svarade ja och gjorde en åsnekick med högerbenet. Kanske var det den där sa Camilla med lite skratt i rösten och pekar på en monstruös kackerlacka. Den var det!
Bild inspirerad av en smygkrypande kackerlacka.
På vägen hem köpte vi DN för första gången under resan. Borde inte ha gjort det. Bajen hade förlorat mot Helsingborg stod det att läsa. (Kan det stämma?) Trötta la vi oss för att läsa. Camilla hade problem med sin läslampa. Hon vickade lite på den, då small det till ordentligt och rummet blev svart. Jag skrek: hur gick det! Det gick bra sa hon, jag blev bara rädd. Ingen ström. Ingen AC. Tände en ficklampa. Sladden till lampan var helt av. Vad göra? Jag väckte värdparet och berättade att det skett en bombom i vårt rum. Mannen i huset kom sömndrucken in med en skruvmejsel och en rulle tejp. Han började tejpa ledningarna så att vi inte skulle drabbas av Don King-frisyrer under natten. Jag tyckte att han såg rolig ut där han satt och tejpade, så jag tog en bild. Det skulle jag inte ha gjort. Han trodde att kamerablixten var en ny bombom och skrek till! När jag bett om ursäkt och han hade tejpat klart tog vi det säkra före det osäkra och släckte lampan och sa godnatt.
En nanosekund senare såg han inte lika koncentrerad ut.
« Föregående dag | Startsidan | Nästa dag »
|
HEM |
OM KALIMERA |
STÖD KALIMERA |
COOKIES |
SÖK |
E-GUIDER |
BOKA HOTELL |
ENGLISH |
© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera |