Skiathos - vår grekiska pärla

En dyster dag i januari slog jag upp Vingkatalogen och hamnade direkt på Skiathos sida. Ödet, destiny eller karma, who knows, jag blev förälskad direkt! Efter ett telefonsamtal och 1 000:- i boka tidigt rabatt, ansåg jag att lyckan var gjord för det närmaste halvåret. Nu gällde det bara att övertyga pojkvännen om hur kul allting i livet var och varför inte slå till med en förlovning och allt när vi ändå var där på vår 1 års dag!

Lyckan står den djärve bi som man säger och den 3/6 lyfte planet från Arlanda. Allt gick bra tills vi skulle landa. Pojkvännen hade satt sig vid fönstret och fick en chock när vi skulle in för landning på denna lilla ö. Vi formligen svävade ca 10 meter ovanför segelbåtarna och den lokala fiskeflottan, för att inte tala om alla pittoreska små vitkalkade hus som hade vänligheten att visa upp sitt innanmäte på ett avstånd som var skämmande kort! Pojkvännens kraftfulla uttryck såsom VI STÖRTAR I HAVET! och HERRE GUD! varvades med mina egna FLYTTA PÅ DIG, JAG SER JU INGET! Och VAD HÄFTIGT, FAN ATT FILMEN ÄR SLUT I KAMERAN.

Lyckligt nere på marken går vi igenom Skiathos Internationella Flygplats, lika stor som vårt Konsum, för att stå i kö och vänta på bussen till hotellet. Resväskorna skulle dock av någon oklar anledning inte åka med bussen utan lastades på en liten pickup för egen transport. Vadan detta, undrade vi? När bussen kommer är jag glad att jag har ett förflutet som utlandssvensk i en karg bergstrakt i Saudi Arabien bakom mig. Pojkvännen och resten av mina medresenärer förfasar sig över denna relik från Hedenhös tid medan jag glatt konstaterar att "då skulle ni ha sett i Saudi!"

Efter 5 minuter är vi faktiskt redan framme vid "BACKEN" upp till hotellet. Nu förstår alla varför en liten pickup fick ta väskorna på flaket och vi får gå. Låt oss lämna denna 90 gradiga Helvetesbacke därhän. Drypade av svett frågar jag ägarinnan till hotellet om alternativa gångvägar ner till stan vilket det lyckligtvis fanns på baksidan. Högt upp ligger hotellet och högt upp bor vi. Tre trapport senare ramlar vi in i ett litet rum med balkong ut mot hamnen. Underbart! DÅ hörs ett helvetesvrål och Premiair dundrar in för landning framför våra ögon. Jag tyckte väl att det var lite nära till hotellet från flygplatsen…… Nåväl, efter att ha bevittnat ca 7 inflygningar till under denna eftermiddag var man rätt härdad till slut och resten av veckan löpte rätt OK utan alltför mycket flyg.

Dag ett börjar med avtåg till stadens strand. Att säga att stränderna är breda på Skiathos är en överdrift och man fick gå varligt fram mellan kreti och pleti, men ett dopp i havet uppväger allt. Tyvärr var denna strand lite nedskräpad då den ligger så nära staden. Dag två tar vi istället Hedenhösbussen med glatt färgade Wunderbaum hängande i taket till nästa strand, Vromolimnos. På denna kuperade ö låter 300 meter till stranden från hållplatsen inte så långt men vi fick oss ett träningspass som skulle göra Gunde grön av avund. Väl framkomna gråter vi nästan av lycka, detta är paradiset på jorden! Klart vatten, vit sand och Gunn´s och hennes mans Taverna gör dagen komplett. Hit återvände vi nästan dagligen.

Eftermiddagen avslutas alltid på "fästningen" med en drink eller ett glas vin. Denna oas ligger på en liten utbuktning precis vid hamnen men en vidunderlig utsikt över hela den grekiska skärgården och Skiathos kullar. Kvällarna förflöt relativt lugnt då man oftast var helt slut efter all motion man fått back up och backe ner. Men en kväll kom vi i alla fall iväg till det beryktade Banana Bar. Natten blev yngre och yngre men dessvärre inte vi……
Efter att ha dansat Pulp Fiction dansen på detta minimala dansgolv, tjattrat med tokiga australiensare som seglat världen runt och svept diverse neonfärgade drinkar inser man att man är närmare döden än någonsin förut.

Morgonen därpå inleds på balkongen i 30 gradig hetta med ljummen champagne och melonbitar försedda med tandpetare. Glada grannar ställer upp och fotograferar när pojkvännen kämpar med att få på förlovningsringen på ett uppsvällt bakrusfinger och champagnen rinner ner i våra strupar likt nektar. Pusskalas utbryter innan vi styr kosan mot badbussen igen.

Förlovnings kvällen skulle förevigas på Restaurang Windmill, ätandes à la Carte och inmundigas fint vin. Bordsbeställning var ett måste och efter att ha klättrat 500 trappsteg lodrätt för att ordna detta på framsidan av restaurangen, insåg vi att det fanns en kortare trappan upp på baksidan som dessutom låg 25 meter från vårt hotell! Vi var väldigt glada åt denna upptäck om man säger så, för framsidan ger man sig bara på en gång om man inte vill ha ljumskbråck.

Vilket fall som helst så hamnade vi på den lilla pittoreska balkongen som satt fast på väderkvarnens vägg ca 3 meter över marken. ALLA som förlovar eller gifter sig brukar inta en högtidsmåltid på denna balkong hade vi hört. Efter att ha gått igenom köket, klättrat upp för en minimal trappa och krängt oss ut genom en fönsteröppning från kvarnens innanmäte kunde vi äntligen slå oss ner vid vårt bord. Då hjärtat har lugnat sig och vi inte längre trodde att balkongen skulle rasa, trots sitt olycksbådande knakande, kunde vi njuta i fulla drag av otroligt god mat och vidunderlig utsikt som överallt annars på denna härliga ö.

Resten av semestern avlöpte perfekt och det var med en tår i ögonvrån som vi stod och trängdes på "Konsum flygplatsen" när det var dags för hemfärd igen. Minnena är många och fotoalbumet blev tjockt för att inte tala om vad vi är efter all saganaki cheese m.m. Simkort är inhandlat och gymkortet likaså för att komma i badkläderna tills nästa sommar och nästa Greklands resa. Väl mött där!

Sara Johannesson & Micke Jonsson, Sundyberg

Skiathos på Kalimera »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera