Lata dagar på Patmos och Samos. Del 1.

Söndagen den 9 september var det så äntligen dax för årets andra resa till vårt kära Grekland. Det började bra med en punktlig flygning med Maersk Air från Sturup med destination Samos.

Första natten skulle vi spendera i Pythagorion på hotell Pegasus dit vi anlände vid halvtio-tiden på kvällen. Det var alldeles intill hamnen så det tog inte många minuter förrän vi var på plats på taverna Polycratis där vi snabbt hittade Lenas man Thanasis som glatt bjöd på ölen till maten. Tyvärr hade han inte Fix men väl Mythos och denna resas första grekiska öl smakade ljuvligt. Det blev en kort visit i Pythagorion för vi skulle vidare till Patmos tidigt nästa morgon med en Flying Dolphin.

Väl framme i Skala på Patmos styrde vi kosan mot Hotel Skala som skulle vara vårt hem denna första vecka. Rummet vi fick var ingen höjdare vad gällde utsikten så jag frågade om det fanns nån chans att byta upp sig och nästa morgon flyttade vi in i ett rum med en balkong som svävade i ett hav av överdådigt blommande bougainvillea och med storslagen utsikt över Johannesklostret. Klostret där högt uppe förde tankarna till filmen "Rosens namn". Det var inte mindre imponerande på kvällarna när fasadbelysningen var tänd. Helt perfekt att sitta i denna miljö och sippa på sin ouzo och bara VARA!

På tisdagen lyckades vi komma med på en rundtur i kulturens tecken som leddes av Susanne som har skrivit om Patmos på Kalimera och är bofast på ön. Vi kunde tack vare denna rundtur komma in och se nunneklostret Evangelismos som inte är öppet för besökare utan förhandsbokning.

Här lever och verkar nunnan Olympos som är vida känd och anlitad för målning av fresker och ikoner. Beställningstiden för en ikon ligger på två år hos henne så det är inga problem med orderingången. Dock har hon slutat att resa runt och måla fresker i kyrkor runt om i landet. Det blir lite jobbigt att måla hängandes upp och ner i taket när man fyllt 76. Det är rofyllt och vackert där uppe och utsikten över havet är magnifik men när jag hörde att nunnorna stiger upp 03.00 varje morgon så skrinlade jag definitivt alla tankar på en eventuell framtid som nunna.

Nästa stopp var Chora och Johannesklostret som ruvar högst upp. Här uppifrån ser man en klar dag många öar som Eriks Ikaria, PO's Leros, Rasmus Kalymnos, Lipsi med flera.

Johannesklostrets skattkammare är imponerande, inte minst samlingen av ikoner. Här hittade vi en ikon med profeten Elias som vi fattade tycke för med tanke på att vi heter Eliason. Det blev startskottet på den vilda jakten efter en replika över hela ön. Men den enda vi fann var ett original handmålat med bladguld, äkthetsintyg och sigill till det facila priset av 100.000 drakar! I häftigaste laget för min smak så det blev ingen affär av.
På vägen upp till klostret mötte vi ett norskt par som såg min Kalimeratröja och sa "Kalimera, det är en mycket bra sida"!

 

 

Sista anhalten på denna kulturella resa var den omtalade Uppenbarelsegrottan där enligt sägnen Johannes nedtecknade Apokalypsen. Måste ha varit en seg gubbe som kunde ta sig ner för berget och upp igen till Chora varje dag vid 95-års ålder.

Susanne som bott på Patmos några år berättar att när hon får frågan om hur vintern är där så svarar hon; som en svensk sommar fast mindre regn. Ifjol regnade det 5 dagar på hela året! Dock ett extremt år som givetvis gick hårt åt vattenförrådet.

Efter denna förmiddag i kulturens tecken satt det bra med grekisk sallad och tsatziki följt av en smärre siesta. Vid ouzon i bougainvilleahavet noterade vi att vi fått sällskap av en turturduva som hade slagit sig ner på en böjd gren snett framför vår balkong. Trots att han sitter på bara 1,5 meters avstånd är han inte oroad av våra rörelser utan bara lägger huvet på sned och tittar på oss när vi pratar med honom. Han blir raskt döpt till Sven Dufva men det blir snart till Svenne rätt och slätt. Svenne sitter troget på plats när vi öppnar balkongdörren på morgonen och kommer lika punktligt till våra ouzostunder.

Den här gången har vi många duvfoton på rullarna och det med klostret i bakgrunden dessutom.

Det blir inte så mycket badande av för Leffe blir förkyld redan efter någon dag. Givetvis blir jag smittad efter några dagar. Typiskt, vi har inte varit förkylda på flera år.

På eftermiddagen när vi går förbi dagrummet på hotellet ser vi på TV-skärmen att något hemskt har hänt. Först trodde vi det var en trailer för en skräckfilm men inser snart att detta är på riktigt. SMS-en börjar hagla från yngste sonen och Rasmus, snart står det klart att ett fruktansvärt terrordåd har begåtts. Det är svårt att känna semesterstämning mitt i detta och det gör en ont om alla som har anhöriga som kommit i kläm för några dårars verk. Plötsligt känns den där världsfreden som man drömmer om väldigt väldigt avlägsen. Från fridfulla klosterbesök till terrordåd på en dag - snacka om ytterligheter.

Nästa dag tar vi en rejäl promenad till Meloi Beach sådär 5 km norrut. Stranden är ganska medioker men den ligger mycket vackert och fridfullt i lantliga omgivningar med tuppars galande och åsnors skrin. Tamarisker kantar stranden, dock är det är klent med lediga skuggplatser men vi hittar till sist ett litet fikonträd att kampera under. En trevlig liten taverna med god mat alldeles intill gjorde inte saken sämre.

Denna kväll fick jag äntligen den där goda citronkryddade kycklingen med potatis. Mums! Fick sån energi av denna eminenta måltid att jag lyckades skriva alla dessa (förbannade) vykort som man känner sig skyldig att skicka. Ett tidsödande arbete som kräver ett välfyllt glas bredvid.

Tack "Oh Du Okände" som uppfann ouzon, denna gudabenådade dryck! Hick!

 

Resebrevet fortsätter »





HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera