Irrfärder i Odysseus kölvatten. Del 1.

Jodå, ingen tvekan om att denna gigantiska flygande biografsalong, Airbus A-330 , landat i Grekland. 240 Ton tung och med plats för 371 passagerare . 5 toaletter en tr ned samt två i kabinen. Den med embryo till flygrädsla ska fara med detta plan. Ingen flygkänsla alls.

Efter intaxning och när passagerarna väntade på att få lämna planet kom kontraorder. De hjulförsedda trapporna vilka rullats fram till planet visade sig vara 1,5 meter för korta och nådde ej upp till dörrarna… Så typiskt grekiskt. Dessa härligt struliga Greker med inbyggd administrativ katastrofaura. Då trivs man och känner verkligen att man är i Grekland. Alltnog, vi meddelades i högtalarna att allt handbagage ånyo skulle upp i lådorna samt att alla skulle sätta sig ner igen och ta på bältena. En liten truck skulle bogsera fram planet ett par hundra meter fram till högre trappor. Trucken kom, men det visade sig att densamma var för klen att dra 240 ton flygplan med innehåll.

Motorerna på planet fick omstartas och för egen maskin flyttades kärran de 200 meter som behövdes. Frågan inställer sig med full kraft;;; Hur i fridens namn ska Athen och Grekland klara att genomföra OS 2004 utan totalfiasko ??? Månne Coca-Cola i Usa ställer upp med sin administration och ror det hela i hamn??

Nåväl, bagaget kom väldigt kvickt ut till ankomsthallen och vi tog genast första bästa taxi från Kos Airport och ned till Hamnen. 6000 drakar oprutat. Efter 2 timmars väntan och lika många efterlängtade öl for vi sålunda med snabbfärja direkt till Rhodos.( 2 x7000 drakar) Vår plan var att från Rhodos under lördagen ta oss direkt med färjan Ms Rhodos till Kastelorizo. Övernattningen blev i gamla stan till priset av 6000 drakar.

Lördagsmorgonen kom och med den regn!!!! Endast dryga 16 grader varmt och en rysansvärd blåst. Grekland??? Först palaver med folk i hamnen om varifrån färjan till Kzo skulle avgå. Visade sig att det var från den kommersiella hamnen längst ut på udden. 15 min kvar till färjans avgång då vi anlände. Gå ombord ?? Nix, ni måste först hämta "boardingcard" i biljettkiosken med Dana Sea Lines emblem . Typisk biljettkiosk. Har alltid undrat över varför det alltid är så liten och trång lucka där man ordnar sina ärenden. Nu förstod vi varför. Biljettmannen hade nio greker utanför kuren samt oss två turister, men datorn hans startvägrade och därtill var mannen rent otrevlig.

2 minuter före färjans avgång fick vi till sist våra card. Alltså, hade luckan varit större, då hade vi och grekerna slitit ut mannen och hivat honom i hamnbassängen. Väl ombord fick vi genast meddelande att vind- och strömförhållandena vid Kzo voro sådana, att chanserna för att angöra ön bedömdes som fifty-fifty. Ingen passagerare lämnade dock fartyget såvitt vi kunde se. I samband med språngmarschen till fartyget hade en av Birgittas sandalremmar gått tvärt av. Nu kom givetvis vår medförda rulle järntråd väl till pass. Arne lagade sandalen så bra, att den höll alla fyra veckorna vi var ute på luff. Färden till Kzo går mest utmed den Turkiska kusten och tar per enkel resa strax under fem timmar. Vi satt på däck och i lä för att sola . Men lä gällde verkligen, ty det blåste kraftigt i lovart.

Efter ett par timmars behaglig färd började plötsligt en massa sirener att tjuta på fartyget och alla i besättningen klädde sig raskt i flytväst. Taskig prognos?? Nej, det visade sig bara vara en övning med Statens kontrollant som inspektör. Räddningsstationer bemannades etc etc. Arne erbjöd sig att som statist ikläda sig rollen som hysterisk passagerare vilken propsade på att få bagaget med sig ner i livflotten. Befälet avböjde dock med kommentaren att vår packning var orealistiskt liten och lätt för att få det hela verklighetstroget. Hade vi haft en 28-kilos pastellfärgad jätteresväska, då kanske??

Väl framme vid Kzo kunde vi konstatera att ett långsmalt sund på cirka 2000 meter skilde ön från den Turkiska kusten vid Kac. Så fort fartyget lade sig med bredsidan mot vinden började det genast driva av ned mot klipporna vid det smala hamninloppet. Detta trots full effekt på bogpropellrarna. Efter två försök gav befälhavaren upp och meddelade kort och lakoniskt att vi nu går åter till Rhodos. Lite snopet förstås när vi bara hade 250 meter in till kajen på Kzo och såg alla husen mm. En delegation bestående av vilt mobiltelefonviftande Greker gåvo sig genast i raseri och samlad tropp mot Kaptenens brygga för att tala skepparen tillrätta. Naturligtvis helt utsiktslöst.

Väl åter på Rhodos fick vi biljettpengarna åter, och kunde på nytt via telefonen be vår trevlige rumsuthyrare hämta oss vid färjan. Denna gång fick vi ett väldigt fint rum med stor altan i samma gamla stad. Priset höjdes dock från 6 till 7000 drakar. Altantillägg?? Rummet har fyra bäddar, jättelikt gammalt brittiskt skrivbord med utsökta inläggningar i skivan. Kyl och gasol fanns även. Två nätter stannade vi. Uthyraren verkar ha hur många rum som helst till sitt förfogande både i gamla- och nya stan. Firman heter Kamiros och själv heter han Nikolas. Tel 0241-33545.

Vi lyckades denna kväll ånyo hamna i turistfällan då vi gingo in på en liten servering i gamla stan och tog varsin halvlitersöl utan att kolla priset i förväg. Två gånger 1300 drakar kostade den tabben oss. Nåt att skratta åt i efterhand, men så lagom skojigt på plats.

Enligt tidtabellen på nätet skulle det gå en ny men betydligt mindre färja till Kzo måndag morgon, men det visade sig att den ej skulle gå. Huruvida detta berodde på rodermaskinhaveri eller fel i nättidtabellen undandrog sig vår bedömning, men iväg kom färjan ej. Måndagens morgon bjöd på fint väder, varmare, men fortfarande förfärligt blåsigt. De i hamnen inblåsta färjorna och lyxkryssarna avgingo en efter en, vilket tydde på väderomslag till det bättre. Vi inhandlade färjebiljetter till Nissyros i stället för att invänta en eventuell färja till Kzo.

Avresa efter lunch till vulkanön Nissyros, för oss en helt ny och fin bekantskap. Arnes under gårdagskvällen inhandlade svarta Partisankeps av skinn kom väl till pass denna blåsiga färd. (3800 drakar) Vi ankom till Nissyros något försenade, men det tog färjan väl en dryg halvtimme att angöra den relativt oskyddade hamnen på ön. Icke mer än tiotalet turister gick av färjan. Birgitta hade via nätet spanat in öns enda hotell med swimmingpool, och dit gick vi genast efter ankomsten. Jodå, visst fanns en swimmingpool, men ej en droppe vatten i densamma. Hotellet heter Porfyris och i priset 10000 drakar ingick frukost. Lite dyrt? Visst, men det får man ta om Arne ska ha pool (Med eller utan vatten ).

Tisdagen avsattes att till fots vandra runt i byn och dess närområden. Småputtrigt vackert, föga turistglättigt och en viss trulig charm blev vårt bestående intryck. En ö för den som gillar lugnet och friden. På Nissyros fick vi också skåda en flytande vårdcentral. Man har byggt om och totalrenoverat en gammal high-speed-Dolphin samt målat densamma i rött och vitt. Vårdcentral i 45 knop… Det ni vänner. Fartyget var utrustat med 3 läkare, sköterskor, barnmorska samt undersökningsrum mm. Onlinekopplad röntgen samt Ekg-utrustning med vilken man kunde kommunicera med det stora sjukhuset på Rhodos samt Athen. Gjorde turer enligt tidtabell i Tolvöarna så att varje ö fick besök var tredje vecka ungefär. Finansieringen via EU:s mål-5B pengar (Öar) i kombination med Grekiska statsmedel.

Onsdag morgon inhandlades biljetter för vidare färd till Tilos. Avgång 16.30 vilket gjorde det sällsamt lämpligt att denna dag även passa på att besöka vulkanen på Nissyros. Efter lugn morgonfrukost inomhus på hotellet, ja inomhus??, Jodå, det rådde förbud mot att ta frukosten med ut till altanens stolar o bord. Varför fick vi hotellgäster aldrig något svar på… Vi packade och gjorde allt klart eftersom det på eftermiddagen kunde komma att bli snärjigt med tid inför färjans avgång.

I samband med bussarnas avgång vid hamnen anländer fem utflyktsbåtar från Kos med flera hundra vulkanbesökare. Vi hamnar visst i galen buss och erhåller en gratis tyskguidad tur upp till vulkanen. Väldigt vacker serpentinväg upp från hamnen och likaså under nedfärden till kraterplatå´n. Arne befarar att han efter färden troligen får köpa loss handtaget i bussen som Birgitta så krampaktigt håller i. I sanning en mycket märklig natur vid kratern. Svavelvätedoften fick Birgitta att bli rent nostalgisk och längta efter surströmming. En tanke framkastades av B att vi kunde ta promenaden åter till hamnen, men det fick stanna vid just en tanke efter Arnes tänkande. 13 km?? 2,5 timmar i våldsamt kuperad terräng och utan en enda ynka Taverna längs vägen ??? Nix. Veto inlades och accepterades.

Väl åter på hotellet fann vi en liten lapp fästad vid vår ryggsäck. "Attention Please" Det visade sig att vi glömt laddaren till mobilerna kvar i rummets vägguttag. Så snällt att de funnit laddaren. Tack snälla städerska. Men varför i fridens namn envisas greker med att applicera vägguttag just under dubbelsängar??

Utflyktsbåtar "en masse " fanns i hamnen. Uppenbarligen var det ett uppdämt behov efter trenne dagars oupphörligt blåsande, vilket omöjliggjort dessa små fartygs resor till ön. Nu iväg till Tilos.

Tilos är en pärla av grekisk ökultur och natur. Ön vann genast våra hjärtan. Rhodos konkreta motpol. I allt. Till och med rumsraggningen skötte man kultiverat. Ett litet hus invid hamnen bemannades med en äldre distingerad herre. Bredvid kuren fanns alla öns hotell o pensionat beskrivna med bilder och allt. När man bestämt sig då kontaktade man herrn i kuren som genast kallade till sig respektive hotellinnehavare. Så trivsamt och därtill synnerligen praktiskt.

Vi fastnade för Hotel Marina Beach, och fick då träffa Anna som driver stället. Tiotalet rum, verkligt hög standard på såväl läge som inredning. Synnerligen propert. Priset i vår överkant, 10.000 drakar, men det tog vi oprutat. Annas man hade egen taxirörelse, en av öns 3 taxibilar. Fatalt nog drev Anna i hotellets nedre regioner en keramikverkstad… Efter hårda förhandlingar mellan Arne o Birgitta enades man dock om att keramikurnor icke äro lämpliga som bagage vid månadslång öluffartur. Hotellet är beläget 800 meter från hamnen och just vid hamnbukten. Från altanen hade vi full översikt över vad som sig tilldrog i hela byn. En lagom promenad på 15 minuter in till byn stärkte aptiten. Halvvägs till byn låg ett annat hotell. Pris 9500 drakar inkl frukost. Mest tyskar befolkade detta Hotell där fria strandstolar ingick i priset.

Vår värdinna Anna kommenterade vår beundran över öns oerhörda stillhet med orden "Dagarna är längre och innehållsrikare här på Tilos än på någon annan ö" Så precis perfekt sammanfattat.

Vi tog en promenadtur på torsdagens förmiddag. In till byn, Livadia. Ska vi säga att det fanns tiotalet tavernor, några caféer samt några butiker. Icke mycket mer. Jo förresten, vi hittade sista dagen ett litet hotell med Pool mitt inne i byn på en sidogata. Vi funderade på att ta taxi eller öns buss upp till "Mikrochorio" dvs gamla byn, belägen uppe i bergen. Ja, man ser den övergivna byn från vårt hotell. Byn övergavs helt strax efter andra Världskriget då ön ånyo kom under Grekisk jurisdiktion. Innevånarna flyttade då ner till Livadia och byggde en ny by därstädes. Taken tog man med sig från gamla byn, så den lär ska stå taklös numera.

Annan attraktion. Man har helt nyligen funnit en Mammut uppe i bergen. Jodå, en riktig Mammut. Utgrävningar pågår. Trodde bara man kunde finna Mammutar i Sibirien. På Ryska museét i Leningrad finns uppstoppad den Mammut man fann i djupfryst skick runt förra sekelskiftet. En slags mini-elefant.

För var timme som går trivs vi bara mer och mer och mer på Tilos. Ön passar oss båda som handen i handsken. Värmen har nu verkligen återkommit och man förvarnar om värmebölja inför helgen. Kanske Tilos är en sådan här ö man skulle hålla för sig själv?? Nej nej, vid samtal med öbefolkningen visar det sig att utan turister så dör ön. Man är så glada för varje turist som sig hit söker. Och så är det ju. Ett snart utfiskat hav parat med usla vattenförhållanden för jordbruk, vad återstår då annat än att söka sig ett bättre liv någon annan stans?? Men turismen är faktiskt räddningen. Som en öbo så härligt beskrev densamma som "Fabriker utan skorstenar" (Hotellen alltså).

Fredagen den 18 Maj. Arne fyller år. Får i födelsedagspresent bära den rysliga Partisankepsen på hjässan hela dagen. Inför detta offer av Birgitta bjöds hon en finare middag i aftonens svalka. Vi försöker hämta ut lite mer Drakar på öns enda turistbyrå/biljettkontor/visaagentur. Nja, visst kan ni få ut pengar, men kassainflödet har varit knackigt, så limiten för dagen är 75000 drakar.

Så småputtrigt och trivsamt är det på Tilos. Och,," återkom klockan 14.00, för jag har bara computern uppkopplad mellan 14 och 15 var dag pg av de knackiga telefonkablarna till och från ön……"

När vi frågade om bussens tidtabell så blev svaret, "Gå ner till cafét vid torget och fråga efter Paulos, chauffören, det är han som bestämmer.Men vadå, vi har ju ingen brådska. Fortfarande är det dryga tre veckor kvar av vår öluffartur.

En liten resumé över första öluffarveckan nu:
Vi har rest Kos och tvärs... Kos -Rhodos- nästan Kastellorizo- Rhodos-Nissyros-Tilos. Avverkat mycket under denna första veckan trots att så många färjor varit inblåsta. Vädret har varit regn, storm, blåst, kallt, vindstilla, varmt, soligt i en enda salig röra.

Söldukar hava vi - till Arnes förtjusning bara råkat på vid två tillfällen hittills. Man verkar överlag gå över till att lägga en kraftig mjuk genomskinlig plastduk över den fina vita tygduken. Fina läckra elledningar har vi fotat.

Den Grekiska byråkratin är sig lik från förra året, ja kanske än värre. Nyordningen med att passagerarnamnen ovillkorligen ska skrivas in på färjebiljetten och boardingkortet är nog bra, dock kanske icke så välbetänkt med tanke på grekiska datorers säregna förmåga att sluta fungera i samband med fartygs avgång. Nu ämna vi göra ett nytt försök att nå Kastellorizo.

På söndag har vi ånyo bokat färjebiljetter till Rhodos. Förhoppningsvis ska det gå en mindre färja till Kzo måndag förmiddag.

Resebrevet fortsätter »

Nisyros på Kalimera » | Tilos på Kalimera » | Rhodos på Kalimera »