Irrfärder i Odysseus kölvatten. Del 3

Söndag 27 Maj

Tog på morgonen promenaden till våra fina badklippor, men det blåste så till den milda grad, att vi i stället bestämde oss för att utforska området kring Maragas Camping. Vi hade ju otaliga gånger sett bussen som i skytteltrafik forslar campare till och från hamnen i Naxos.

Vi gick längs stranden och passerade raskt nudistavdelningen. Längre fram öppnade sig en väldigt fin strand. Tog en karaff lokalt vin på en strandtaverna. En och annan stol blåste omkull av den ihärdiga vinden. Eljest vackert och lagom varmt.

Åter längs asfaltvägen och ett stopp på tillbakavägen vid Gorgona, familjetavernan. På hemvägen fann vi en lagom stor och stadig pappkartong för härbärgering av plastdunken med Ouzo vilken på måndagen skulle skickas hem till Sverige och en suktande Janérik.

Kartongen packades hemma på Hotellet. Med omsorg och värme. Till fyllning använde vi tre stycken oanvända söldukar, en DN med söndagsbilagor samt några Aftonbladet. En halv rulle stark tejp däromkring.

Vid kvällen middag på Gorgona får vi via Sms veta att det för tillfället råder snöglopp i Umeå.

Den ljumma aftonen blev än härligare efter ett sådant besked. Umeå är Umeå… Snö i slutet av Maj. I Vännäs, några mil inåt landet var det ett decimetertjockt snötäcke. Och där skulle det tempererade utomhusbadet öppna 1 juni….

Måndag 28 Maj

Till badklipporna. Visst blåser det fortfarande, men vinden verkar vara i avtagande. Efter bad och solande far vi hem till Hotellet och hämtar paketet, vilket denna dag ska skickas till Janérik.

Bussen in till Naxos och direkt till Postkontoret. Typiskt grekiskt….. man hade öppet 08.00-13.30, och där stod vi med vårt paket och slet i den låsta dörren klockan 14.00.

Alltnog, vi fick släpa på paketet hela eftermiddagen vid vår Naxospromenad. Vi inhandlade biljetter till Express (?) Skopelitis för resa till Amorgos onsdag eftermiddag. In på vårt första internetcafébesök någonsin i övärlden. Vännerna hemma hade via Sms meddelat att det visst skulle bli en stor Kalimera-fest i Stockholm till hösten, och vi voro ju så nyfikna.

Handlade ett smart-card för en timmes nätuppkoppling. Pris 1500 drakar vill vi minnas. Vi förbrukade 19 minuter av den timme vi hade till förfogande. Kortet sumpades nånstans och kom aldrig mera till användning.

I väntan på bussen hem raggade Arne upp en trevlig barnfamilj vilken just anlänt med färjan. Familjen hade för avsikt att besöka Koufonissi, men upptäckte att första färjan gick 01.30 natten mot tisdagen. Detta är ju en orimlig tid för en tvåbarnsfamilj och deras bryderi hörde A sittandes och läppja på ett glas utsökt god Kitron, Med citronskiva och is i.

Arne stack nosen fram och frågade likt Via Direkt om han kunde hjälpa till med något. Jo tack, nånstans att bo fram till onsdag eftermiddag , då Skopelitis avgår bl annat till Koufonissi. Snabb koll via mobilen, jodå, Vaggelis från Hot Prokopios befann sig i hamnen för att ragga gäster. Birgitta kvickt ut att finna Vaggelis och hans lilla buss. Vi stuvade in barnfamiljen och oss själva i bussen. Längs vägen raggade vi upp en svensk kvinnlig polis vilken även så saknade Hotell.

Arne avböjde vänligen men bestämt Vaggelis erbjudande om säsongsanställning som rumsraggare. Barnfamiljen fick rummet bredvid vårt till bra pris.

Vi tar med oss polisen till Gorgona på aftonen. Hon är en trevlig prick. Vi inviterar henne att följa med även nästa kväll då vi ska försöka hitta fram till en avlägset belägen taverna längst ut på udden nedanför några hotellområden invid berget bortom Agios Prokopios.

Tisdag 29 Maj

Vis av gårdagens erfarenhet stegar vi in på Postkontoret redan 09.00. En våldsam kö naturligtvis.. Struliga greker med än värre struliga postärenden togo riklig tid för sig väl framme vid luckan. Arne småprotesterade genom att rycka en stol och sätta sig i kön. En ny Posttjänsteman visade sig plötsligt i den tredje luckan. Han plockade med papper samt såg allmänt ointresserad ut.

Arne gick genast fram och langade in sitt paket, men mannen skakade avvärjande på huvudet. Arne åter till sin stol. Nu tog även en annan svensk en stol till kön i protest. Det tog skruv. Posttjänstemannen kom ut i lokalen och knackade A på armen samt tog A och paketet in genom den lilla dörren till insidan. A fick paketet vägt samt inhandlade och betalade även för tio frimärken till vykorten. Expresspaketet till Janérik vägde med fyllningen nu strax över fem kilo. Pris 6000 drakar. Leverans hem till dörren fredag enligt produktvillkoren. Det funkade faktiskt. Alltså; För 6000 i frakt och strax under 3000 för 3 liter Ouzo kostar hela kalaset 9000 drakar.

Med smartare packning och vanligt paket hade frakten bara kostat 3000. Så nu vet ni.

Nu har all vind försvunnit och temperaturen nalkas 30 grader. Kvällspromenaden var lyckad och vi fann efter visst hirrande den vackert belägna Tavernan belägen strax under berget vid Agios Prokopios-stranden. Vid förfrågan visade det sig att Tavernan endast hade en portion fisk kvar. Polisen tog fisk och vi nåt grillat kött. Alla skulle ha tagit kött visade det sig i efterhand. Polisen fick dålig mage på natten enligt vad vi hörde senare. Fint ställe i övrigt, men fisk ska man noga överväga som middag…Särskilt om Tavernan bara har en portion kvar.

Onsdag 30 Maj

Efter förmiddagsbad och lättlunch på Gorgona blir vi av Vaggelis på Hotellet skjutsade ner till hamnen tillsammans med trevliga barnfamiljen. Enda haken med trevliga familjen var att frun i huset arbetade inom Resebranschen och därmed sade sig aldrig sätta sin fot i ett grekiskt inrikes flygplan pg av bristande flygplansunderhåll och ålderstigna plan i samklang. Därmed må det anses helt kört att någonsin få Hustru Birgitta att flyga till Kzo.

Vid hamnen väntade Skopelitis. Vi tog hand om trevliga familjens bagage medan de gick för att ta ut pengar på Bankomaten samt inhandla färdbiljetter . Vi bokade platser åt hela gänget uppe på översta däck. Vindstilla, icke en våg på havet. Harmonierar illa med andra reseberättelser vi läst. Massor av barnfamiljer kliver av på Koufonissi liksom även trevliga familjen. Skopelitis stävar fram i bra fart. Det läses tidningar på däck och spelas spel. Alla lätt klädda i solen.

Vi äcklar Janérik o Maria med ett Sms om den förträffligt trevliga färden med Skopelitis. De reste samma resa i juni förra året med halv storm…

Vi ringde redan under gårdagen till Eleni Rooms på Amorgos och förvarnade om vår ankomst sen onsdagkväll. Eleni skulle möta vid båten. Resan med Skopelitis tog strax under 6 timmar till katapola Amorgos. Vi har tidigare varit med om 9 timmars resa med samma fartyg.

Vi erhöll rum 2, högst upp i huset och med egen jättealtan med sol hela dagen från arla morgonstund. A raggade två svenska par redan på Skopelitis med det var tyvärr kört, eftersom Eleni själv hann fylla sina lediga rum innan vi hann av fartyget. Vi skulle ha ringt Eleni från båten.

Torsdag 31 Maj

I lugnets tecken. Egentligen satt vi bara och njöt på altanen. Några vändor ned till stranden och badet hann det ändock bli. Arne nere på byn och surrade med sina vänner där . Hela dagen spegelblankt hav och totalt vindstilla. Ej heller för varmt, cirka 23-24 grader i skuggan.

Fredag 1 juni

Arne upp tidigt som vanligt. Sällan kvar i bädden efter klockan 06.00. Birgitta jagas upp strax efter sju med den aromatiska doften av nybryggt kaffe.

Tiobussen till Egiali denna dag. Under bussfärden kom Sms från Janérik att de nyss erhållit expresspaketet hem till dörren. Fantastiskt,, tre dagar för leverans dörr till dörr och med start på Naxos.

Sms inkom även från Kalimera himself. Janne och C befann sig på Leros och hade utsökt boende och utsikt. Vi har hållit virtuell kontakt med varandra under hela resan via Sms.

Bad i Egiali samt lite research av hotellkonglomeratet "Lakki" vid stranden i Egiali. Priser standard mm. Fann allt bra detta trots att kalimeraskribent totalt dömde ut stället för något år sedan. Måhända nya ägare??? .

Vid tretiden på eftermiddagen återstod ytterligare tre timmar innan bussen ånyo skulle starta för hemfärden till Katapola. Vi (A) hårdförhandlade med sysslolös taxiförare och erhöll efter ett tag acceptans för "skambudet" . Taxifärden inkl stopp för fotografering tog bara dryga 20 minuter. Halva tiden gentemot bussen. Det var helt annorlunda att ta färden med taxi. Alla dofterna av örtkryddor längs vägen,och detta parat med en fantastisk vy över land och vatten i samklang.

Överlycklig förare fick napp för återfärden så sett i det hela blev det en lönsam resa till slut. Människorna på Amorgos måste njuta av den oerhörda förmånen av att få bo på denna vidunderligt vackra ö.

Väl hemma i hamnen fick vi uppleva Grekisk förhandlingsomgång mellan en skeppare på ett lastfartyg (med cementlast) och hamnpolisen assisterad av skeppsfourneraren.

Saker kallades vid sina rätta namn och vi väntade bara på att en eller annan revolver skulle dyka upp som förstärkningsargument. Orsaken till trätan var att en större färja med Greker från Kreta skulle anlöpa hamnen och behövde då temporärt utrymmet där lastbåten låg vid kajen.Efter ett tag och med benäget bistånd av cementfabrikens ägare, löstes konflikten till slut utan blodspillan.

Vi vandrade längs bukten och Birgitta fick håret klippt hos frissan Lola med salong alldeles intill "Le grand Bleu". Tretton minuter tog klippningen, men så blev resultatet därefter.

På kvällens Tavernabesök träffade vi en annan svensk familj i medelåldern. De hade redan innan gissat att vi var just Arne och Birgitta på Kalimera. De använde utskrifter från Kalimera som resehandbok både vid planeringen och genomförandet.

De hade blivit lovade rum på Eleni Rooms nästkommande dag, men idag var det fullt. De hade för en natt flyttat in i det besynnerliga "Hotellet" längs stranden efter Eleni Rooms , men innan den lilla kyrkan vid fiskarhustruns staty på udden. Såväl interiör som exteriör var visst tämligen medioker.

Kvällen avslutades som vanligt med att vi bara satt och njöt av utsikten över den spegelblanka hamnbukten och det enastående vackra färgsceneriet i solnedgången. Kan Grekland för våra ögon bli än vackrare?? Tror icke det.

Lördag 2 juni

En vecka kvar till hemfärden från Kos Aerodroma. Sista dagen med den utsikt vi så förälskat oss i. Det blev en mycket lång frukost.

Denna dag for vi med bussen upp till Chora, byn där serpentinen från Katapola slutar och där helikopterplattan finns. Direkt från bussen när den stannade och fram till den lilla serveringen. Jodå, i år hade man den av tavernaägarens Hustru egentillverkade citronlikören. I styrka och smak särklassig.

Tyvärr detta år även i pris också. 1200 drakar per glas kostade gudadrycken, och det var exakt det dubbla sedan förra gången i September 2000. Det här gällde hela Chora tyvärr. Trist i dubbel bemärkelse eftersom vi ej riktigt kunde komma att trivas när det var så uppenbart att alla näringsidkarna gaddat sig samman och satt prisagendan.

Handelsmannen i market, den lilla vid bussvändplanen, ville ha 475 drakar för burkölen i ljummet skick… Exempellöst dyrt. Vi gav på Tilos samma pris för halvlitersglaset på tavernorna där.

Och väl att märka, vi är nu bara ett par dagar in i juni… Vad blir priset i högsäsong??? Serveringen med den härliga takaltanen och där gamla Singer-symaskinsunderreden var bordsben, serverade endast vin i glas, karaff lokalt vin sade man sig ej hört talas om…. Varningslampan blinkar då. Retsina fanns ej på menýn och ölen var de små men till samma pris som vi brukar ge för de stora.

Turligt nog frågar vi - visa av erfarenheterna från Rhodos- numera alltid efter prislistan innan beställning göres.

Men, kanske fanns en förklaring ändå. När vi ner till hamnen i Katapola återvände med bussen låg det ett antal kryssningsfartyg på redden samt vid kajen. Området sjöd av liv och energi. Det var pingsten och flera kryssare från Kreta kommer uppenbarligen hit till ön då för att grekerna ska kunna ha en stor fest.

Vi nattade tidigt eftersom färjan vilken skulle föra oss åter till Astypalaia hade 04.00 som ordinarie avgångstid. Efter en skön sömn tjöt väckaren vid pass 03.20 då A gick upp och brassade kaffe. Vi blev sen kvar på altanen eftersom vi ju på långt håll kunde se när färjan skulle anlöpa Katapola.

Färjan kom nära en timme försenad. Hade varit bra att veta i förväg enär vi då kunnat sova ytterligare en timme.

Resumé Vecka 3

Naxos och Amorgos har vi förälskat oss i. Kanhända för att vi har fått grekiska vänner på dessa öar. Men, kanske också för att vi har fått förmånen att berikas av dessa öars naturscenerier på ett helt annat sätt än när det gäller andra öar. Vi kunna aldrig se oss mätta på dessa öars solupp- respektive nedgångar.

Vi mättas aldrig av öarnas enastående skiftningar i naturen, liksom det bedövande vackra ljuset. Vi inmundigar doften av kryddor, blir vänner med djuren, och upplever oss fått förmånen att vara medlevare i den grekiska vardagen på dessa öar.

Resebrevet fortsätter »

Naxos på Kalimera » | Amorgos på Kalimera »