Irrfärder i Odysseus kölvatten. Del 4

Astypalea

Söndag 3 juni.

Anländer ånyo till Astypalaia och hälsas åter välkommen. Denna gång av Pelikanen Jannis, vilken är nere i hamnområdet. Vi tar in på Hotel Paradissos, centralt beläget och det första Hotell man möter vid ankomsten till denna ö. Vi ska här bo fram till tisdag morgon då färjan som ska ta oss tillbaka till Kos avgår.

Vi tog bussen- öns enda för övrigt- upp till Chora med sitt Kastell. Inte särskilt långt att gå upp, men jobbigt. Höjdskillnanden torde ligga på 350 meter sett från hamnen. Efter traditionsenligt besök på tavernan med den utsökta altanen, den där det alltid blåser skönt, återvände vi till hamnen några timmar senare. Vi tog promenaden ner. Icke så jobbigt men med vackra vyer man bara ej vill missa när man är på ön. Värmen hög nu. Dryga 30 grader. Vi gör som grekerna och tar siesta ett par timmar för att sova igen de timmar vi missade i morse.

Många segelbåtar anländer under eftermiddagen. Ön är populär bland seglarna. Affärerna och Tavernorna stängde tidigt denna dag. Kanske för att det är pingst ?.

Måndag 4 juni.

Idag har vi tagit skolbussen till Livadia-stranden. Inalles var vi fyra turister vilka delade på den dryga två kilometer långa stranden. Endast två tavernor var öppna. Livadiastranden är grovkornig, ja rent stenig, så här bör man ha badskor eller sandaler även i vattnet. Vid pass lunchtid började det blåsa, och det riktigt rejält.

Vinden övergår i styv kuling och allt löst plockas in längs strandpromenaden. Vi vänder åter med bussen och mellanlandar ånyo i Chora för en pava retsina på den vackra altanen. Väl åter till hotellet var det dags för att natta sig eftersom färjan skulle avgå relativt tidigt morgonen därpå. Dock kommo vi att dröja oss kvar länge på hotellets balkong för att ännu en gång beundra den fantastiska vyn med den fasadbelysta borgen högt över oss.

Kos

Tisdag 5 juni.

Färjan kom exakt på tidtabell och förde oss via Kalymnos till Kos. Nu var det än häftigare vind. I byarna stormstyrka . Tog tid att angöra Kalymnos. Rekordsnabb visit vid kajen där. Så fort de fåtaliga resenärerna hunnit av och på gick färjan vidare.

Väl framme vid Kos tog det dryga halvtimmen innan vi äntligen kunde angöra hamnen.

Men där var det stopp. Alla färjor hade nu startförbud enär det blåste över 8 på Beaufort-skalan. (24 m/s). Alla utflyktsbåtarna som skulle till Turkiet låg kvar i hamn i dubbla rader liksom även alla reguljära färjor. På hamnfiket hade man rullat ned de stora vindskydden så vi kunde sätta oss någorlunda i lä och tömma en lägel av öns lokala vin. Anmärkningsvärt låga priser vid hamnfiket. Via mobilen tog vi så kontakt med Hotel Galaxy, ett ställe vi funnit via länk från Kalimera. Den länken till en dansk hemsida tackar vi för så mycket.

Jodå, Galaxys ägare hälsade oss välkomna och hade bra rum lediga. I och med detta togo vi genast en taxi för 1000 drakar direkt Galaxy från hamnfiket. Såväl hotellets innehavare som hotellet höll prima klass. Eftersom vi sagt att vi funnit Hotellet via Internet och den danska hemsidan fingo vi samma pris som där var angivet,, 7000 drakar per natt och då ingick en prima frukost i priset. Ett fynd. Hotellet har även internetservice via en burk i foajén. Hotellet är beläget i ett lugnt hotellområde med främst skandinaviska charterturister som gäster.

Det var väl sådär 20-25 minuters promenad till centrum och buss-stationen. Tavernorna i området, liksom butikerna, hade en låg profil och några inkastare såg vi ej röken av.

Vi erkände genast för varandra att den bild av Kos vi målat upp i förväg nu smulas sönder för var timme som går. Det är ju riktigt trevligt här. Inte så dyrt, om man då visserligen undantager strandpromenaden, men vad ska man där att göra som öluffare?? Den diskussion om partyöar vilken ofta förs på Kalimera , och där Kos utmålas som just en dylik ö, den ska nog tas med en nypa salt.

Via en trivsam Taverna med italienskt stuk fick vi redan första kvällen tips från kyparen. Han föreslog att vi skulle ta lokalbussen upp till byn Kefalos, cirka 45 km från stan och bortom Aerodroman. Några kilometer hitom byn ligger Paradisso Beach med solstolar så långt ögat når längs strandlinjen. Men dit hade vi icke tänkt oss. Däremot lockar oss byn som ska vara väldigt högt och vackert belägen. Vi avser ta oss dit nästföljande morgon.

Väl hemma på Hotellet nås vi via SMS av det tragiska beskedet från vännerna Sundell´s att deras lille Daniel avlidit samma dygn han föddes. Arne genast ut och inhandlade ett vackert ljus infattat i kristallglas. Vi meddelade vännerna Sundell att ljuset ska få vara tänt var afton från denna kväll och 21 dagar framöver. En familjetradition vi har. Händelsen tar hårt även på oss båda eftersom vi ända sedan i vintras engagerat oss och glädits tillsammans med Fam Sundells inför tillökningen till sommaren. Här i Umeå bor vi bara några hundra meter från varandra och umgås ofta.

Kvällens tavernabesök blev dämpat, men den lilla ljuslågan höll sig flämtande brinnande den hårda vinden till trots. Kyparen undrade om det var fel på maten, men när vi förklarade hur det var, då gick han iväg och bröt några vackra röda blommor och lade intill ljuset på vårt bord. En vacker grekisk gest som värmde.

Onsdag 6 juni.

Åker med lokala bussen till Kefalos. En by i bergen ovanför alla beacherna. En samtidigt gammal och ny by. Hus från sen medeltid blandas med nyproducerade hus i en ändå pietetsfull miljö. Vi vandrar runt och träffar omsider en energisk bagare vilken försöker sälja bröd och kakor till turisterna från sitt lilla bageri. Nja, kakor?? Du har inte en kall öl? Jodå, tvenne stolar, samt rangligt bord tas fram och riggas på den lutande trottoaren. Vips en uteservering. Ölen av Amstelburkmodell fick drickas direkt från burken enär glas ej stodo att uppbringa.

Återresan klockan 17.00 i till brädden fylld lokalbuss. Kvällen på Taverna och därefter hem till Hotellet för en lättgrogg på vår altan. Fullmåne i afton. Området är väldigt stillsamt även på kvällen. Vi ser från altanen en liten parkanläggning på andra sidan gatan. Detta måste vara Tavernapersonalens "Kvällsdagis". Stommen i det hela är några kvinnor vilka verkar ha hand om ruljansen. Föräldrar kommer med bil och lämnar in sina telningar i parken. Alla barnen har skojigt och sysselsätter varandra på ett trevligt sätt. De större tar hand om de mindre barnen. Man cyklar, jagar hundar och smaskar på glass. Det enda vi sätter ett frågetecken för är ;; Ska icke små barn sova så här dags ?? Klocka nalkas ändå tiosnåret på kvällen.

Torsdag 7 juni.

Frukost serveras från klockan 07.30 står det på en skylt i receptionen. Dock får Arne alltid sin frukost redan före sju när han släntrar ned till Hotellets charmanta uteservering var morgon för att lyssna på morgonekot i morgonsolen. Första morgonen frågade "Batman" dvs hotellägaren om frun också skulle ha frukost samtidigt. Nix, hon sover. Jaja,svarade Batman, hon har kanske semester?? Den pilen visste var den tog….

Denna dag ska vi fara till Turkiet på dagstur. Närmare bestämt Bodrum. Det är cirka en timmes färd från Kos. Utflykten kostar för två 13000 drakar samt 4000 i skatt?? Prisvärd utflykt. Då vi kvällen innan köpte biljetter på travel agency meddelades vi att en guide skulle möta upp en timme innan fartygets avgång 09.00. Icke kom det nån guide. Vi klev ändå på vinst och förlust in i Tullhuset och fick visa våra pass samt färdbiljetterna. Ingen tog någon notis om att vår båt hade annat namn än den vi fick resa med, liksom annan avgångstid. Men iväg kom vi.

Vi växlar till oss turkiska Lira för 10000 drakar och erhåller 25 miljoner Tkl. Strosar runt i gränderna samt beundrar det helt intakta Citadellet i Bodrums hamn. Vi insuper såväl den turkiska atmosfären som den lokala rakin vilken smakar ungefär som Ouzo.

In på en liten restaurang vid en bakgata för två "Efes" det goda turkiska ölet i halvliters glasflaskor. Den nyfikne kyparen frågar på knagglig turistengelska var vi kommer från.

Arne svarar på klockren turkiska "Diyarbakir, Ben Turk um" (Diyarbakir, jag är turk) Diyarbakir är en miljonstad i det inre av Turkiets sydöstra del, nära den Syriska gränsen.

Kyparen tappar först hakan, men sedan brister han ut i skratt och omfamnar Arne. Inte kunde han veta att A läst turkiska i 3 ½ år hemma i Umeå på aftonskolan. Sen får vi inte vara i fred alls eftersom hela personalen på serveringen ska ut och prata med A.

Trevligt att åter få komma till Turkiet och finna turkarna lika vänliga och nyfiket trevliga som senast vi var i landet 1997.

Det är klös i den turkiska hamnpolisen. De är beväpnade med 7,62 mm kulsprutepistoler av turkisk tillverkning. På hamnpolisens fartyg sitter en otäck 15,2 mm kulspruta av sydafrikanskt ursprung. Så visst skiljer det länderna emellan. På den turkiska karta vi inhandlade 1997 finns det ett antal öar längs kusten vilka äro helt vitmarkerade och med texten "Av Grekland annekterat Turkiskt territorium" (merparten av tolvöarna).

Fredag 8 juni.

Sista dagen på vår greklandsvistelse denna resa. Hade planer på att ta buss eller taxi till en bergsby på Kos. Zia heter byn. Vi skippade dock detta eftersom vi var eftertrötta sedan turkietresan. Vi tog det lugnt mest hela dagen och vilade upp oss inför det hårda dygn som väntade. Halv elva på kvällen ska vi ta taxi till flygplatsen. Klockan ett på natten ska planet avgå, men det kan bli förseningar. Vid 04.00 Arlanda och sedan klockan 11 på förmiddagen flyget hem till Umeå.

Vi strosade runt i centrala Kos och shoppade lite bråte inför hemfärden. Ska vi summera Kos, ja det var en positiv överraskning, icke tu tal om det. Dock ska man då hålla i minnet att vi besökte ön i försäsong. Kanhända bilden blivit en annan i juli ?.

Men, vi trivs nog ändå allra bäst på småöar, där man känner hela byn bara efter ett par dagar, och där man kan handla i market på krita därest plånboken glömts kvar på rummet. Samma att man inte behöver lämna passet som pant för Hotellhyran under vistelsen.

När det går utmärkt att växla en Tiotusing på market bara för att vi ska åka med bussen och behöver växel för biljetterna. När tavernans kypare sätter sig ner vid bordet för att med oss gäster diskutera vad man denna afton i köket haver att erbjuda, i stället för en meny som ej stämmer alls. Ön där lokalbefolkningen vid torgcantinan över en kanna lokalt vin vill diskutera Svensk välfärdspolitik med oss. Då trivs vi allra bäst. Charmen med Grekland är förvisso det behagliga klimatet, men framförallt de gästvänliga och pratglada innevånarna.

Hemresan gick bra dock var flyget från Kos strax under timmen försenat, men det hade vi ju kalkylerat med. Hemma i Umeå lördag vid lunchtid.

Nu har vi att jobba hela sommaren fram till den 12 September. Men vad gör väl det. Vi har ju alla helgerna ute vid vår stuga på Norrbyskär, en liten ö med 80-talet sommargäster och ett större antal turister om 55-60 tusen per säsong. Därtill en liten färja . Tavernor finns inga, men ett Wärdshus där den kalla Amsteln betingar ett pris runt 50 Kr…….

Höstens resa blir den 15-29 September. Flygstolar Arlanda- Santorini är bokade.

I planeringen återfinnes Sikinos, Sifnos, Serifnos Naxos samt Santorini. På Santorinis Caldera ska vi nog lyckas återta rekordet på dyraste ölen i övärlden, det vi tappade med 100 drakar härförliden.

Ja, detta var Arne och Birgittas irrfärder våren 2001 under en månadslång luffartur. Odysseus hade tio år på sig för sina irrfärder. Vi hade gärna velat ha sammalunda.

Umeå i Augusti 2001

Arne och Birgitta

Astypalea på Kalimera » | Kos på Kalimera »

Börja om »