Tre veckor på Anafi

Suck, mina skattepengar har bidragit till att en väg byggts tvärs över ön med ett otal avstickare, alla vill ju ha sin lilla vägstump även om den inte leder någonstans.

Den ännu oasfalterade vägen går som ett sår efter en rakkniv längs öns runda kullar och mopeder finns nu att hyra i hamnen och i Chora. Där förut den absoluta tystnaden rådde susar fjuniga tonårspojkar fram med motor och försöker spela melodier med gashandtag och tuta eller bara orytmiskt låta så de är säkra på att de verkligen existerar.

Vid mina tidigare besök träffade man bara naturälskande människor längs stigarna när man kommit en bit från byn eller hamnen före badbåtarna börjar att gå någon vecka in i maj. Nu promenerar eleganta italienskor i sina fina baddräkter som troligen inte tål vatten och poserar här o där för ett semesterfoto på Roukounas stranden. Till glädje för de som störts av "Robinssonlivet" är den östra delen av stranden förbjuden för "Nuddism"(står så) och tält, byggnader av bambu är förbjudna längs hela stranden.

Vid en tidig morgonpromenad på stranden såg jag ett bågformat spår ca en meter brett från havet och åter. En havssköldpadda hade varit uppe och lagt ägg, om ca 30 år är barnen könsmogna, kanske någon av dem överlever och återvänder till sin födelsestrand. Men det tror jag väl innerst inne inte, dör de inte i trålarna skräms de iväg av alla kommande vattenskotrar, vattenskidåkare eller snabba motorbåtar.

 

 

Anafi var enligt grekerna jag träffat här den sista oexploaterade ön med färjeförbindelse. Många har gjort stora ansträngningar för att skydda den på olika sätt, fridlysningar, kulturarv, ekoturism. Man har försökt driva frågan lokalt och via Grekiska regeringen, Eu och FN men allt har misslyckats. En klok grek sa när jag frågade honom om han sett sköldpaddsspåren: Nej och ju mindre jag sett desto mindre kan jag förstöra.

Mitt Anafiråd till den som vill använda sin kropp, koppla av sin hjärna och finna njutning för alla sinnen. Bo i Chora, gå upp med solen, ta med matsäck och gå längs stigarna bort mot den gigantiska klippan och stanna på någon av stränderna under dagshettan. Kanske det är ont om skugga, men glöm då ditt nordiska kynne och bli närgången på grekiskt vis, räkna avstånd i dm istället för meter.

Det bästa i Grekland är före kl 10.30 och efter 16.30 däremellan är det bara att hitta ett ställe att sova så man orkar med tidiga morgnar och sena kvällar !!! Kanske träffar du då tättintill någon som tillbringat sommaren här i åratal, goa människor som inviterar avslappnade medmänniskor till både det ena och andra. Skulle någon snäsa så flytta en bit bort, det är bara någon stackare som inte har kunnat släppa sin stadsstress ännu, för alla återfallsgreker här vet ju att skuggan är allas nödvändighet o rättighet.

En bit god mat och vatten hittar du vid Tavernan innanför Roukounasstranden om du nu som jag gillar bastant härligt hemlagat i fläckigt förkläde. Underbar vitlökssallad!! (Skordaaja på svenska) När solen svalnar, återvänd och gå nedför den branta slänten vid "Doktorns hus" och leta dig fram till Margaritas Taverna vid Klissidi, men se upp för senapsstarka Viglia-salladen. Hon är en väldigt trevlig människa, bra kocka men gillar ibland lite konstnärliga ogrekiskt köksexpriment.

När skymning faller ät eller drick och njut av paradisutsikten, har du lust kan du prata tysk existentialism med hushippien o konstnären Kristian, och gå sedan upp o ner till hamnen. Dave:s Bar finns inte här längre, så vad har du i hamnen att göra i förutom att ta åsnestigen upp till Chora för att fräscha upp dig??? Om du skall resa eller känner dig vilsen o trött finns en hygglig taverna längst bort på piren. Kanske går bussen vad vet jag? Jag promenerar för att kunna äta massor och orka med 11månaders arbete.

Skall du resa gör det bäst mån/tors kl 11.00 då du kan ta postbåten, biljetten köper du ombord. Handla annars matsäcken till morgondagen på R market efter Alexandras, öppet vid 9-10.00-21.00 och bageriet öppnar runt 08.00-20-21.00, och kanske lite grönt/frukt vid busstationen? Du kan naturligtvis också handla allt utom färskt bröd í affären nedanför bageriet, hon vill snabbt bli rik på din bekostnad. Men damen i Turistshoppen är alldeles förtjusande, passa på och handla från en ärlig människa, öppet efter lust. Och puh, ja så klart du kan cybersurfa inne på Jayzed:s "turistbyrå" vid bageriet.


Kvällen avslutas naturligtvis med ett besök hos Marcos taverna till småtimmarna, jaja det heter något annat som betyder ung. jungman men alla säjer Marcos. De har en utsökt smak både vad gäller inredning och mat, leenden som kan få radikalfeminister att tråna, är såklart också musikaliska när de till slut fyllt alla andras magar. Passa på att dansa lite! Går det trögt, beställ ett kilo vin till! Marcos ligger strax nedanför Steki (före 9.00 är gubben här sur o trög, men annars en hungrig morgon utmärkta stekta ägg med yoghurt o honung o bröd) en taverna som också går ann bland veteranerna, de andra ställena känner jag ingen som ätit på. Bara druckit kaffe. Tavernan strax till vänster före Alexandras olika filialer är den billigaste och med lite amatörkänsla o trångt, och inte så bra på engelska.

Varför inte efter några dagar byta o bo på Klissidi och göra den omvända turen? Då har du upplevt det bästa på Anafi, såvida du inte har andliga ambitioner, då gäller det ju att tillbringa natten upp vid Monastiri på Jätteklippans topp.

Jag har inre frid och därför aldrig behövt gå upp, (kanske nästa år?) men alla som varit där är lyriska, smått andligt berusade, och talar om en enastående själslig o andlig upplevelse och fysisk trötthet såklart, det är ju mycket brant uppför. För att trivas på Anafi måste man nog ännu ett tag gilla stillhet och att använda sina ben. "Nothing to do and all day to do it". Om man kan ordna rum på Klissidi och bara vara där, kan även lata och små barn njuta av Anafi, annars bör man nog vänta något år tills civilisationen har tämjt tillvaron och ersatt det naturliga med organisation, solstolar, parasoll, albaner, bulgarer, ukrainare eller andra lågavlönade folkslag charterturisten tror är greker.

Hälsningar Kenneth Bergsten

 

Anafi på Kalimera »





HEM

SÖK

FORUM

E-GUIDER

BOKA HOTELL

BOKA BÅTBILJETT

BOKA HYRBIL

© 1997-2020 Janne Eklund/Kalimera