Resa till Samos, Fourni och Ikaria. Del 3.

Torsdag 26 September.
Vi kunna genast konstatera: Denna ö passar oss precis perfekt. Likt handen i handsken. Den lugna livsrytmen, den nästintill totala avsaknaden av motorfordon, de vänliga och avslappnade människorna, ja allt. Kanske är det denna överväldigande helhet som ön representerar, vilken likt en kilometerlång lina av värme spinna sig runt oss. Vi har nu för alltid lagt denna ö varmt till våra hjärtan. Hit skola vi i sanning återvända.

Resten av dagen åtgår till att rekognoscera i byn med tillhörande omgivningar. Tavernorna är blott en handfull till antalet, butikerna likaså. Ingen bank, ingen bensinstation och heller ej bankomat. Husen är oftast pietetsfullt renoverade och små pärlor av blomster, färg och snickarglädje. Att taga promenaden upp längs byns huvudgata, dryga två meter bred och kantad av pinjèträd, är bara det en upplevelse. Inga butiker med tingeltangelkrafs. Nej, här finna man järnhandeln, grönsaksbutiken, skeppsfourneraren, bagaren samt ett par lanthandlarliknande market. Alla, såväl butiker som Tavernor, är helt beroende av de små båtarna vilka förser ön med förnödenheter i form av färskvaror och annat från Ikaria och Samos.

Fredag 27 September.
Ånyo tar vi promenaden upp till det lilla torget i bygatans förlängning. Denna morgon pågick ett märkligt "stormöte " uppe på torget. Alla tillgängliga stolar och bord hade samlats i ena hörnet och där flockades ett tjugotal Greker i livlig diskussion. Vår vän tavernaägaren förbarmade sig dock över oss och hämtade ut tvenne reservstolar samt skrangligt bord, där vi kunde avnjuta en plåtmugg av det lokala kylda vinet. Efter cirka halvtimmen var "stormötet " slut och grekerna skingrades för vinden. Vad som diskuterats fick vi aldrig veta trots att vi frågade flera näringsidkare runt torget om just detta. Vi fick dock erfara att tavernaägaren denna afton inviterat öns alla barn att fira barnkalas uppe vid torget. Sonen fyllde tio år.

Vi återvände framåt sextiden efter att ha badat under dagen. Nu var området vid Tavernan smyckat med blommor och ballonger i mängd. Förväntansfulla barn anlände i ström med föräldrar och presentpåsar. Stämningen på topp. Just när kalaset några timmar senare var slut, då brakade helvetet loss!!!! Från en som vanligt molnfri och vacker ödag, förvandlades scenariot till ett praktfullt åskoväder med våldsamma regnmängder inom löpet av någon halvtimme. Regnet bara forsade ner och svepte hela sommarens skräp och damm med sig i sin väg.

Alla flydde in under tak. Vi var visst dryga trettiotalet öbor och turister som trängdes inomhus i den lilla tavernan. Lysande försäljning av mat och drycker till turister och öbor i väntan på att ovädret skulle bedarra. Vi erfor att detta var det allra första regnet sedan mitten av April, och något oväntat. Gatan utanför var nu förvandlad till en forsande och skummande å med guppande skräp och där färgnyansen var allt annat än medelhavsblå. Ärtsoppegul snarare… Den lilla trappan i torgets överkant var förvandlad till ett vattenfall. Efter dryga timmen började så regnet avtaga och vi kunde ta oss hemåt igen.

Lördag 28 September.
Den lilla rostiga bilfärjan anlände ön under morgonen. Färjan förmenas ha vissa likheter med den gamla "Skopelitis" vilken vi sett på bild men aldrig i verkligheten. Tvenne minilastbilar rullades iland. Överlastade med diverse varor för avsalu. Det var två Albanska familjer som skulle göra kommers med öborna. Alldeles uppenbart var man väntade och alla skakade hand samt välkomnade sällskapet. Det ena fordonet var fyllt av blomkrukor med innehåll, och det andra fordonet hade mattor i alla de färger och längder. Sällskapet förflyttade varorna upp till torget där kommersen genast startade. Chefen i sällskapet, en äldre distingerad herre med silvervitt hår och stor mustasch, svarade för affärsavslut efter det att övriga familjemedlemmar inlett prutningsdiskussionerna. Chefens fru kom sedan och tog upp betalningen, vilken omgående förpassades till ett penningbälte någonstans under alla kjolarna.

Vi har under morgonen hunnit med ett dopp samt avlyssnat Lisa Syrén i Ring så spelar vi.

Vid tretiden på eftermiddagen blir det ånyo ett våldsamt väderomslag och ösregnet återvände med full kraft. Vi drager stolar och bord in från vår altan och sätter oss i dörröppningen till skydd mot det våldsamma regnandet. Idag än värre fart på regnet än under gårdagens skyfall. Vi kan nu se från vår altan hur en bit av vägen framför vårt pensionat spolas ner i havet. Hur den lilla gränden vid pensionetet blir till en forsande bäck med meterhögt smutsgult vatten. Hela hamnbassängen färgas gul efterhand allt vatten når dit.

Sådant oväder ha vi aldrig tidigare skådat på våra öluffarturer. Men, igen, efter ett par timmar skingras molnen, regnet upphör och allt återgår till det normala. En grusbil kommer och täpper igen hålet i vägbanan så bilarna åter kan trafikera. Fiskargubbarna är kvickt ute att länspumpa sina båtar, vilka nu ligga oroväckande djupt i vattnet. Källare töms på den gula sörjan och tavernornas bord och stolar torkas . Kvällens middag blir på en taverna med blålila lysrör i taket och där man får gå in i köket och välja mat direkt ur grytorna. Enastående god mat för övrigt, Under promenaden hem stanna vi enligt god sed och vänja vid Corner att en Irish Coffée intaga.

Söndag 29 September
Matt- och blomsterförsäljningen ha nu flyttats ned till hamnområdet . Uppenbarligen ska sällskapet resa vidare denna dag. För oss är det även dags tänka på uppbrott. Vi ska enligt planerna ta måndagens rostiga färja till Samos, för att de sista dagarna se oss om på den ön. Vid vår ankomst stannade vi ju bara tre timmar innan vi for vidare.

Denna sista kväll på Fourni sitta vi bara och njuta i det nu vackra vädret. Nu väntar oss fyra dagar på Samos, och i planerna ingå då även en dagstur från Samos till Lipsi.

Fourni på Kalimera »

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera