Måndag 30 September
I arla morgonstund går färden vidare mot Samos. Vi har betalt
för oss på pensionatet, 23€ per natt. Väldigt prisvärt
boende. Färjan vi reser med torde passa bättre på ett
varv för upphuggning, men den fungerar ju ändå.
Efter stopp vid Ikaria för att ta ombord passagerare och gods anlända
vi vid lunchtid till Samos Stad. Vi flyr snabbt därifrån i
taxi till Phytagorio där vi tänkt ta oss härbärge
de resterande dagarna innan fredagens hemfärd.
Vi letar förgäves efter Pension Sunshine, men kan ej finna det.
Stället rekommenderas varmt av bl annat Janne på Kalimera.
Vi tar i stället in på ett annat pang, men Birgitta känner ej den rätta trivseln på detta ställe. Vi vilar oss några timmar och gå sedan ånyo ut att söka finna Sunshine. Denna gång var turen på vår sida, och vi funno nästan genast Pension Sunshine, lugnt beläget just bakom Hamntullkontorets vita flaggprydda byggnad vid hamnen. Arne kvickt iväg att hämta den legendariska ryggsäcken på 8,2 kilo samt betalar han 20€ till den förvånade hotellpersonalen för 2 timmars boende. Vi kom genast att trivas väldigt bra hos madame Eva på Sunshine. En underbar person. Hon tar hand om oss som vore vi stamgäster på återbesök för 20-e gången.
Var kväll vi till det fina rummet återvänder har madame Eva varit där. En god sockerkaka, nyplockade blommor, eller kanske en slurk av öns lokaltillverkade likör.
En fantastisk kvinna med ett trivsamt pensionat i bra prisklass, Vill minnas vi gav runt 20€ per natt för stort rum med balkong ut mot gatan och havet.
Tisdag 1 Oktober.
Byns tvättinrättning besöks i och för avlämnande
av några kilo smutstvätt, att hämtas till aftonen nytvättad
och struken. När Arne återvände för att avhämta
tvätten utspelade sig en lustig episod. En yngre kvinna jobbade nu
i butiken, och henne hade A ej sett när tvätten lämnades
in. Tjejen gick emellertid direkt till en hylla och hämtade där
bland många kassar just vår kasse. Tankeläsning?? På
direkt fråga svarade tjejen fnittrande att man i butiken alltid
tar ett skriftligt signalement på alla kunderna, och att det då
var lätt att veta vilken påse Arne skulle ha. Hon läste
upp signalementet : Två meter lång, ljushårig, blåa
ögon , solbränd och korta avklippta jeansshorts. Pratglad samt
med solglasögon trädda över de ordinarie brillorna. Så
enkelt var det.
 |
Vi har i byn funnit vår favorittaverna med tillhörande strand. Just till vänster vid hamntullhuset går man. Följer strandpromenaden längs alla serveringarna. Efter cirka fem minuters promenad upp till vänster i stället för att gå ut vid en pir. Tavernans ägare har alltid en jättelik Japansk motorcykel stående utanför. Tavernan till vänster, vägen emellan och en uteservering i direkt anslutning till den fina stranden. Solstolar fanns även för den hågade, men vi valde som vanligt att sitta vid ett av de bord vilka kunde erbjuda sol för Arne och skugga till Birgitta. Ett väldigt trivsamt ställe som klippt och skuret för oss båda. Semester i högsta grad att därstädes sitta och läppja på ett krus Retsina samt då och då ta sig ett dopp. Nära till tidningskíosken för att inhandla gårdagens Aftonblad. En liten kur finnes även för ombyte. Många bra matställen finns i byn, men man böra nogsamt undvika de Tavernor vilka husera just invid hamnbassängen. De är de personifierade turistfällorna.
Inne i gränderna, där hitta man de kulinariska pärlorna. De små familjetavernorna med utsökt mat och service samt billiga priser på mat och dryck. Innan altansittning med kvällsekot på radion köper vi färdbiljetter till morgondagens endagsutflykt till Lipsi.
Onsdag 2 Oktober.
Upp tidigt, enär bärplansbåten ska avgå mot Lipsi
redan klockan 08.00. Vi promenerar ut vid sjutiden och intager vår
frukost på lokal. Sedan en promenad ut på den stora hamnpiren.
Allra längst ut ligga fartyget som ska ta oss till Lipsi.
Nix, tyvärr,, ett par besättningsmän samt trådsmal engelsktalande kvinnlig guide meddelar med beklagan att fartyget tyvärr under natten drabbats av motorhaveri och att dagens tur till Lipsi därav nödgas inställas. Sorti!!! Inte var det något fel på maskineriet, så här låter det alltid när alltför få resenärer bokat in sig. Olönsamt, då ställer man helt sonika in med hänvisning till motorkrångel. Vi har varit med om detta förr, och komma säkerligen att även framöver drabbas av samma besked. Trist, eftersom vi så gärna velat besöka just Lipsi på denna höstluff. Alltnog, vi återvänder till byn och intager vårt tavernabord vid halvniotiden denna morgon. Stranden här är suveränt bra. Inga klapperstenar här inte. Rent och fint vatten, lagom djupt. Måste vara byns bästa strand. Lite längre bort vid samma strand finns flera serveringar samt ett par Hotell, men de ha alla spikat igen för säsongen.
Efter siestan på rummet tar vi promenaden runt hörnet till "Gubben i gropen". En liten farbror som har butik alldeles intill pensionatet. Ett rikt sortiment av varor med betoning på sådant vi Turister efterfrågar. Här finna man lokaltillverkad likör i fina handblåsta glasflaskor och där etiketten är handtextad. Vi inhandlar även en liten plåtkanna med pip på som vi ska koka grekkaffe på hemma. Några påsar kaffe.
En flaska lagrad Whisky av Single -malt klassen inhandlas till sonen i Stockholm. Smakar rysansvärt rökt. Enligt vårt förmenande odrickbart, men sonen är finsmakare på just denna dryck.
Gubben låter berätta att han har öppet hela året
runt, men i begränsad omfattning vintertid. Det finns turister även
på vintern, men icke så många. Arkeologer, konstnärer
samt äldre Brittiska pensionärer.
Torsdag 3 Oktober.
Vi vaknar och känna nu visst vemod. Hemresan bara ett dygn borta
nu. Anna städar gatan utanför så allt är rent och
fint hela dagen. Löven faller nu från de stora träden,
så det blir en hel del att städa för henne. Vi genomgår
vår morgonprocedur på balkongen. Lyssna på morgonekot,
ett par koppar kaffe därtill.
Denna morgon ryker de sista bitarna av vårt torkade renkött.
Sköljes ned med en isad amstel. Bad och sol mest hela dagen och så
hem för siesta.
På aftonen bliva vi smärtsamt påminda om att Samos är
en turistö, och detta en turistby. Efter att i gränderna ätit
en suverän middag för två där priset allt inkluderat
stannade på blygsamma 13€, bestämde vi att det skulle
sitta fint med varsin irish Coffée. Var?? Tja, vi stannar längs
just hamnpromenaden och sätter oss i korgstolarna. In på bordets
runda glasskiva komma så tvenne Irish Cofée samt notan. Vi
fick ge 12€ för detta tilltag. Nästan lika mycket som för
hela middagen. Att vi aldrig lär oss. På Fourni gav vi 4€
för samma dryck.
Fredag 4 Oktober.
Dags att packa. Som traditionen bjuder drar vi oss i det allra längsta
för detta trista moment. I sak obegripligt egentligen eftersom vi
ju alltid har så liten packning. Det brukar ta tio minuter till
en kvart när vi väl kommer oss för.
Vi inhandlar en bit Salamikorv att mumsa på under hemresan, tackar Anna för fint boende samt gör rätt för oss. Eva tackar genom att överlämna tvenne fint inslagna paket. Ett till oss och ett som vi ska överlämna till Janne och Camilla vid hemkomsten. Vårt stora minne från Samos får bli just Eva och hennes gästfrihet.
Väl framme vid flygplatsen finna vi att kaos råder. Alla charterresenärer står i en enda och väldigt lång kö, detta oavsett destination och reseföretag. Grekisk administration?? En gemensam kö för fem avgångar. Kön sträcka sig långt ut på parkeringsplatsen. Vi erhåller besked att avgången till Stockholm, den vi ska med, den avgår sist av alla. Då är det lugnt, vi ger djävulen i kön och intager i lugn värdighet gräsmattan utanför. Vi träffar en trevlig Dalmas från Gustafs, som också ska hem med samma plan. Han ber oss vakta bagaget medan han ska uträtta ett ärende. Som tack lovar han att skicka ett par ringar Gustafs-korv till oss med bussgodset efter hemkomst. Mycket riktigt, fyra dagar efter hemkomsten kan vi hämta en låda med Hästkorv på bussgodset i Umeå. Arne skickar tillbaka ett vadderat kuvert med ett par CD-skivor späckade med diverse programvara.
När efter tid kön slutligen synes ebba ut, då checka
vi in samt intager våra platser på fattiga raden. Väl
hemma på Arlanda möter sonen upp med bil för färden
till en väntande Taco-middag i Sundbyberg. Söndag vid lunch
är vi åter hemma i Umeå.
Resumé.
Nordöstra Egeiska öarna var en helt ny och positiv upplevelse
för oss. Den intensiva grönskan skiljer dessa öar markant
från Cykladerna. Det man ha gemensamt är ändå den
kuperade terrängen, de vänliga människorna samt söldukarna.
Vår förhoppning inför denna resa var att få besöka fyra nya öar under de två veckor vi skulle vistas i området, men vi missade ju Lipsi så det fick stanna vid tre öar denna gång. Kanske en miss i planeringen att vi ej utforskade möjligheten att resa direkt till Lipsi när vi återvänt till Samos från Fourni.
Resmålen denna höst gav mersmak att framöver återkomma
till området inom överskådlig tid. Såväl Ikaria
som Fourni var höjdaröar sett ur vårt perspektiv, detta
även sett mot bakgrund av det plötsliga ovädret vi drabbades
av på Fourni. Det vi från dessa öar minns mest samt till
hjärtat varmt lägga, det är ändå den stora tystnaden
parad med lugnet. Vi kom på oss själva med att på dessa
öar övergå från att studera kattor och hundar till
att i skyn spana efter rovfåglar. Detta tack vare Erik Stenholms
insatser.
Prisbilden synes ej nämnvärt förändrats sedan vår
förra öluff. Vi fick även denna höst bra och prisvärt
boende i intervallet 20€. Middagarna hamnade runt 12-15€ allt
inkluderat.
Med dessa rader nära vi en förhoppning att vi kunnat tillföra lite ytterligare information kring området Nordöstra Egeiska här på Kalimera.