Kalymnos med utflykt till Telenodos & Leros. Del 1.

Vid tvåtiden på eftermiddagen hämtade taxin oss (den undertecknade, sambon Lasse och väninnan Ulla) till Kallax flygplats och ca 10 timmar senare hade vi förflyttat oss från den norrbottniska "solen lyser dygnet runt"- midsommaraftonen till den kolsvarta, ljumma Kalymnos-natten.

Det är alltid lika spännande att anlända till hotellet mitt i natten. Du ser inte havet, men du hör vågorna. Du ser inte mycket av omgivningarna, men kan känna dofterna av blommorna och från tavernaköket. Att det även luktade nybakad sockerkaka den här gången fick sin förklarning på morgonen…

Hotellet Avra, där vi trivdes alldeles förträffligt, ägdes av "the old lady" som Alexis och Eleni (ägaren och servitrisen på tavernan "Smugglers" intill hotellet) så fint kallade henne. Denna "old lady" satt troget kväll efter kväll vid ingången till hotellet där hon hade ett litet stånd med tvättsvampar och andra souvenirer till salu. Det var hon som varje fredagkväll bakade sockerkaka som på lördagmorgon delades ut till de nya gästerna som hade anlänt på natten.

Lördag 21/6
Väckning av Ulla som tyckte att det var dags att inta en trevlig taverna-frukost på hemmatavernan "Smugglers". Hon hade "glada" nyheter att komma med, hon hade inte behövt sova ensam! En kackerlacka hade hållit henne sällskap. Denna kackerlacka visade sig trivas så bra i hennes rum så efter ett par dagar döpte vi honom till Giorgos Kackis. Giorgos hälsade henne glatt välkommen när det var dags att lägga sig efter kvällens fröjder, men höll sig snällt under kylskåpet och diskbänken för övrigt. En väldresserad kackerlacka med andra ord!

Före frukosten hann vi inspektera vår altan. Den hade en härlig gardin av vinrankor mot havet och utsikten hade vi mot den mäktiga ön Telendos. Här skulle det bli trivsamt att "sitta altan" framöver! "The old lady" kom nu med det stora fatet med nybakad sockerkaka till oss. Vilka bitar! Tog en tugga och sparade resten till eftermiddagskaffet. Vi började förstå nu att vi hade landat på en ö där ordet gästfrihet stavades med stora bokstäver.

Eftersom värmen inte kändes alls så besvärande (det fläktade skönt av vinden i stort sett hela första veckan) bestämde vi oss att strosa runt i både Myrties och Massouri innan det var dags för bad på Massouri-stranden. Hyrde solbäddar modell "lyx" med nack-kudde till och med. Detta till kostnad av 7 euro (huvva!) för två.

Middagen avnjöt vi på taverna Limionari (Fotini), tack för tipset alla Kalymnos-frälsta kalimeror! Medan vi väntade på maten upptäckte jag frun i huset sysslandes med något jag aldrig hade sett förut under mina resor i Grekland. Hon satt och öppnade sjöborrar, skrapade innanmätet och stoppade detta i en vattenfylld(?) bunke. Vi var så nyfikna på detta så vi frågade en hel massa frågor om sjöborrar och deras roll i det grekiska köket. De anses vara en riktig delikatess, även afrodisiakum tycker vissa, fick vi veta. Vi fick också smaka var sin tesked av denna delikatess. Smaken var ganska mild, lite grann som musslornas, tyckte vi.

När jag frågade om Kalimeraträffen visade tavernaägaren glatt en Kalimera-tröja som han hängde på väggen, och den hängde då kvar där även veckan därpå då vi besökte Limionari nästa gång.

Söndag 22/6
Strandliv för damerna på Melitsahas-stranden, som blev lite av en favorit under vår första vecka på ön. De första dagarna av vår vistelse var rejält blåsiga och denna strand ligger lite mer skyddad för vinden jämfört med Myrties och Massouri. Mindre risk för parasoll-haveri således!

Lasse hyrde en moppe och körde norrut mot Arginonda och Emborios och var väldigt entusiastisk över allt han hade sett. Vi bestämde oss att hyra bil senare under veckan så att även damerna skulle få uppleva kustvägen. Att köra moppe är inte riktigt lockande för varken mig eller Ulla nämligen.

Middagen åt vi på hemmatavernan och fortsatte kvällen sedan på Nefeli-baren med den helt fantastiska trädgården. Undrar hur många olika arter av blommor som växer där? Vi satt intill en enorm doftranka som doftade underbart! Det visade sig att servitören Stratos "kodade av" mig direkt som finska, utan att jag hade avslöjat någonting om mina rötter. Drinken jag beställde var nämligen dekorerad med en fin segelbåt gjord av en skiva honungsmelon, och vad ser vi i aktern, om inte en liten finsk flagga! Stor munterhet följde! Han sken också upp när jag berättade att jag var en kalimera-medlem och hade mycket att berätta om Kalimera-träffen. Självklart skulle vi besöka denna bar igen!

Telendos

Måndag 23/6
Telendos-dagen! Efter några minuters färd med båten steg vi iland på denna ö. Vi följde de breda stentrapporna till Chohlaka-stranden till andra sidan ön. Gjorde ett kort stopp vid ruinerna av den bysantiska kyrkan vid vägen, men då började svetten rinna längs ryggen så vi skyndade oss ner mot stranden. Där blåste det riktigt rejält och vågorna gick rätt så höga. Lasse (badkrukan) stannade dock under parasollen läsandes bladen vi hade skrivit ut från Kalimera (info om Kalymnos, Leros och Rasmus roliga reseberättelse bl.a.).

När vi damer steg upp ur vattnet såg vi Lasse klättra på klipporna bakom stranden som en annan get. Det såg ut som att han plockade något. Det visade sig att en del utav Kalimera-bladen hade flygit iväg i vinden, så han försökte rädda de som räddas kunde! När vi sedan kollade vilka han hade räddat, märkte vi, att nästan alla Kalymnos-blad var borta, kanske hamnade de till slut i någon getmage uppe på bergen på Telendos, vem vet!

Efter badturen följde vi stigen förbi kyrkogården och upp på en höjd varifrån utsikten mot Kalymnos var extra fin. Vi såg också en liten strand längst ut på udden, men dit orkade vi aldrig gå på grund av värmen. I stället traskade vi förbi hamnen och hittade till slut ett trevligt ställe för lunch, "On the rocks" hette den.

Eftersom vi hade tillbringat en hel dag på Telendos blev det en ganska sen middag på Akrogiali, som Rasmus hade tipsat om i sin reseberättelse. Kan bara hålla med honom, kycklingen vi åt där var helt fantastisk! Och självklart fick vi mumsiga kakor "on the house" till kaffet efteråt.

Leros

Tisdag 24/6
Nu var det dags för utflykt till Leros! Detta gjordes med en lokal arrangör med båten Barbarossa till kostnad av 13 euro per person. Oftast är utflykterna med lokala arrangörer både billigare och trevligare än charteroperatörernas tycker vi. När vi hade passerat Telendos började det gunga rejält, men kaptenen kunde ju självklart både vindarna och detta hav så väl, så han lotsade oss lugnt och fint vidare.

Efter en dryg timmes färd lade båten till vid kajen i Agia Marina och vi samlade krafterna i ett café vid hamnen inför en vandring med rutten Agia Marina-Platanos-Pandeli-Vromolithos. Frappén i detta cafe, vars namn jag tyvärr inte kommer ihåg, var nog en av de godaste jag någonsin har druckit!

Förstärkta av pausen började vi sedan vår vandring i middagshettan. Egentligen har de tre första byarna mer eller mindre vuxit ihop och alla dessa ställen är charmiga på sitt sätt tycker jag, Agia Marina med sin hamn, Platanos med den mäktiga fästningen tronandes över staden och Pandeli med sina väderkvarnar och den lilla stranden med tavernorna alldeles intill.

Badade gjorde vi dock först på stranden i Vromolithos, där vi såg massvis med sjöborrar i sprickorna på bergsplattorna under vattnet. Tur att man badade med sandalerna på! Sen lunch blev det sedan på taverna Paradiso med skön skugga i eftermiddagssolen. Lasse skulle bekanta sig ytterligare med omgivningarna medan damerna gottade sig ett par timmar till på stranden. Vi bestämde oss att träffas i Agia Marina igen en timme före båtens avgång.

Eftersom det var så skönt att vila sig på stranden efter lunchen bestämde vi till slut att vi skulle nog ta taxi tillbaka till Agia Marina. Nu visade det sig dock att taxichaffisarna på ön strejkade just den dagen. Borde man ju ha fattat, vi var ju i Grekland gubevars! Jaha, då var det bara att använda apostlahästarna då! De trevliga unga killarna (servitören med vänner) på taverna Paradiso upplyste oss om att Agia Marina skulle vi nog hinna till på en kvart, om vi skulle följa den stora vägen. Okej, en halvtimme för oss, skrattade vi, och det visade sig stämma. Vi hade ändå nästan en timme kvar tills båten skulle gå, så vi belönade oss med var sin bamseglass i väntan på avgång.

Hemfärden gick lugnt till, de flesta passagerarna dåsade nog till under färden. Framme i Myrties var vi först vid åttatiden, så vi bestämde oss att ha en lugn "hemmakväll" i stället för att gå ut och äta. Att sitta på en altan med prasslande vinrankor, se solen gå ner bakom Telendos, invänta på "den rosa stunden" innan mörkret lägger sig, smutta på en ouzo och vara såååå lycklig, det är grejer det!

Leros gav för övrigt mersmak, speciellt Pandeli kändes direkt som ett ställe där jag väldigt gärna skulle vilja bo åtminstone några dagar.

Telendos på Kalimera » | Leros på Kalimera »

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera