Sköna dagar på Symi och Kastelorizo. Del 1.

Efter perfekt landning på Rhodos Airport kvällen den 19 September, och sedvanlig inkvartering å Kamiros Rooms i gamla staden, blev det att i arla morgonstund begiva sig ut på byn för att inhandla färjebiljetter till Kastelorizo. 31€ pp. Dyrt men snabbt. Färden tager bara 2 tim 30 minuter med den nyinsatta Katamaranen. Under högsäsong säljes endagsturer från Rhodos till Kzo må-on-fredag, men nu i eftersäsong finnes denna möjlighet endast på måndagar. Väl att märka tog det vid vår första färjetur till Kastelorizo från Rhodos dryga sex timmar med storfärjan FB Rhodos.

Kastellorizo

Anlända vi efter trivsam färjetur å akterdäckets soliga bänkar till Kzo strax runt klockan elva denna varma och soliga förmiddag.

Vi togo promenaden fram till cafenian vid hamnen att genast sätta oss ned med ett krus Retsina.

Solen steka, livet leka...

Efter ett par timmar i goda vänners lag gingo vi upp till Monique och Damiens lilla butik för att nyckeln till vårt förbeställda härbärge hämta. Rummet var stort, prydligt renoverat samt högt beläget. I sanning en fullträff, de 32 Eurona per dygn till trots.

Efter lång men välbehövlig siesta togo vi promenaden längs den lilla gränden ned till hamnområdet. Kan det max vara etthundra meter?. På vår favorittaverna bjöds vi fritt på ett krus Retsina Cair med tilltugg. Det är till att vara stamgäster numera…

En mängd flytetyg lågo redan i hamnen, och flera anlände under kvällen. Trenne stora Turkiska Guletter med rika turister ombord fann även sina förbokade kajplatser. Vid våra tidigare besök på Kzo har vi aldrig skådat maken till en sådan lyxbåtsansamling på ön. Denna nya situation kom emellertid att sätta en helt ny prägel på Kastelorizo. Vräkigt folk i lika vräkiga flytetyg tog så att säga över hela ön... På kvällen dukades särskilda lyxbord upp just intill fartygen. Så kommo passagerarna nedvinglandes att äta en sen middag efter ihärdigt groggande på akterdäcken.

Vi hann även under dagen notera att snabbfärjan vi reste med innehöll ett försvarligt antal endagsturister från Rhodos. Färjan låg i hamn på Kzo mellan 11.00 och fram till 16.00 då den återvände till Rhodos

Till detta kan då läggas att Kastelorizo därmed kommit åtskilligt närmare åtkomst för öluffare som med Rhodos som bas vill göra en avstickare till Kzo utan att behöva avsätta fem-sex dagar som tidigare för att få färjetiderna att passa.

Under tisdagens förmiddag anlöpte ännu fler och än mer vräkiga lyxfartyg hamnen som nu icke längre kunde rymma flera fartyg vid kaj. Säregna passagerare. Som vore huvudsyftet med resan att visa upp sig för öborna och turisterna i all sin överdådiga lyx. Icke stod denna gång vårt kära Kastelorizo att känna igen. Var fanns den oändliga tystnaden?? Det stoiska lugnet?? Där en hunds skällande hördes över hela ön?? Där grönsaksbåtens ankomst från Kas i Turkiet var dagens stora begivenhet??

Nu fick vi i stället äska uppmärksamhet ett otal gånger innan tavernans personal gav sig tid att komma till vårt bord för att ta upp beställning. Lägg så till detta att väntan på mat samt tillhörande nota tog om möjligt ännu längre tid. Enda undantaget var dock stamstället "Little Paris" där vi hela tiden fick lokalt pris, innebärande att en kapsylretsina Cair stannade på 1,9€ serverad och klar... Eljest hade prisnivån ökat markant på ön mot bakgrund av lyxgästernas ankomst.

Nej, så här ville vi inte ha det på vår semester. Kantänka Kastelorizo hellre ska besökas på våren?? Efter kort diskussion enades vi om att så skyndsamt som möjligt lämna ön för denna gång. Kvick tur till öns enda Travel Agency för att efterhöra förbindelser från ön och åter till Rhodos snarast.

Jodå. Tvenne alternativ stodo till buds. Endera vänta till lördag att ta den stora morgonfärjan eller ta flyget onsdag morgon. Hustru Birgitta accepterade på stående fot flygalternativet, något som gjorde Arne både glad och förundrad.

Biljetter inhandlades genast, men eftersom det var under 48 timmar till avresa så kunde endast stand-by dito säljas. Men vi skulle nog få plats enligt Agency. Priset anmärkningsvärt lågt, 24€ pp enkel resa och avresan skulle ske 08.00 onsdag morgon. Agency ordnade med taxiplatser. Ja, ön har endast en taxi så det vill till nogsam planering för att få upp resenärerna till Aerodromian uppe i bergen ovanför hamnen.

Vi sporde givetvis våra vänner på Kzo vadan denna exempellösa ansamling av lyxbåtar i September?. Nja, svaret blev att även öborna undrar över detta. Man tippade på att ön blivit känd i charterbåtsvängen och att flertalet skeppare har funnit hamnavgifterna låga samt ön säreget vacker. Att det dock blev för mycket av det goda, det var alla överens om, Antalet lyxgäster uppgick nu till innemot tvåhundra personer, alltså lika många som hela öns bofasta befolkning, och det är för mycket lindrigt uttryckt.

Nu till Aerodromian.
Bolaget som trafikerar Kzo Aerodromia har bytt plantyp från den 14-sitsiga Dornier D-228 till en något större plantyp, De Havilland Dash-8/100 med 21 stolar. Tvåmotorig turboprop med fyrbladiga propellrar. Ser nästan ut som ett riktigt flygplan...

Rullbanan på Kastelorizo är dock fortfarande endast 970 meter, vilket är väl snävt för Dash-8-an vilken enligt manualen vill ha 1150 meter...

Morgonen kom och vi trängde in oss fem och fem i taxin för åttaminutersfärden upp till flygplatsbyggnaden, stor som ordinär pressbyråkiosk och bemannad med tvenne militära tjänstemän. Flygplatsen administreras av den lilla garnisonen på ön.

Räddningstjänsten förtjänar ett omnämnande. Densamma består av öns enda brandbil, en trettio år gammal rödmålad tingest av närmast museal typ och bemannad av brandchefen själv.
Strax innan planets ankomst drog han en repa i full fart längs landningsbanan för att jaga bort får och getter samt eventuella fjäderfän, och så kvickt tillbaka för att vara ramppersonal att sköta lossning och lastning av planet.

De tvenne tjänstemännen var nu incheckningspersonal samt skötte magnetröntgenkameran som alla väskorna skulle passera innan bagagekärran. De två piloterna kom genast efter landning upp till "Pressbyråkiosken" för att få sig en morgonfika samt prata väder. Men, det var en grymt hård inbromsning piloten fick göra för att få stopp på planet innan stupet vid banänden. Med rödglödgade och rykande bromsskivor taxade så planet in just vid "pressbyråkiosken"

Vi kunde räkna in summa 18 passagerare oss två inkluderade och så piloterna samt flygvärdinnan. Vår bedömning att handbagaget icke skulle kontrolleras kom på skam. Just innan vi fick gå ombord blev vi en och en kommenderad till ett litet skjul där en mindre röntgenkamera fanns. Nu bemannad av samma personal som tidigare.

Något flygledartorn finns ju ej, men brandmannen tog fram en vit flagga av samma typ som vid längdhoppstävlingar, och gav klartecken, och så bar det av. Längst ut i banänden backades planet tillbaka ytterligare en åtta-tio meter för att vinna rullbana. Så full bromsverkan på alla hjulen och maxvarv på motorerna ända till dess planet började rista och nästan hasa framåt. Då släpptes bromsarna och iväg gick det med fart och fläkt. När vi lyfte från rullbanan var det nog icke mer än cirkus 75 meter kvar att rulla på innan stupet... Men kul var det. Hustru Birgitta blundade hela tiden.

Resan behaglig och efter 25 minuters flygning och en mugg juice kunde vi ånyo landa på Rhodos flygplats.

En kvick taxi tog oss ned till strandfiket invid alla utflyktsbåtarna för 15€. Arne ut att kolla lämpligt flytetyg vilket kunde taga oss till Symi under dagen. Inga problem. Vi fick biljetter till den gamla vita Dolfinen med avgång vid pass 15.00 och anlände till Symi strax under timmen senare. En behaglig färd över spegelblankt vatten.

Flygplanet som vi flög med mellan Kastellorizo och Rhodos.

Kastellorizo på Kalimera »

Resebrevet fortsätter »

HEM

OM KALIMERA

STÖD KALIMERA

COOKIES

SÖK

E-GUIDER

BOKA HOTELL

ENGLISH

© 1997-2024 Janne Eklund/Kalimera