Kalimera - ditt fönster mot Grekland och de grekiska öarna.

ÖVÄRLDEN	FASTLANDET	INFÖR RESAN	UNDER RESAN	ÖLUFFA
OM GREKLAND	FORUM	E-GUIDER	BOKA HOTELL	SÖK

Sköna dagar på Symi & Kastelorizo. Del 2.

Symi

Genast efter ankomst promenad till vårt favorithotell " Captains House", som emellertid visade sig vara helt fullbokat av ett italienskt sällskap. Hotellägarens son lät sig emellertid angeläget vara att icke släppa oss iväg utan härbärge för natten. Efter några telefonsamtal uppenbarade sig en yngre kille för att ledsaga oss upp förbi stenbron och in i gränderna där ett litet pensionat hade en studio att avvara. Studion var av allra enklaste typ och en smula sliten. Det var därtill lite si och så med städningen. Ok för en natt då, men icke mer var vår bedömning. Endast priset var furstliga 35€ . Snudd på ocker.

Vi funno oss dock under kvällen ett utsökt litet Hotel just precis invid hamnpromenaden och bara 50 meter från det vackra klocktornet längst ut på udden där storfärjorna lägga till. Hotel Heleni var namnet.
Läge precis emellan Hellenic Coast Guard och Postkontoret. Endast sju rum, men mycket smakfullt inredda. Herr Nicos äger såväl hotellet som tavernan i bottenvåningen. En sympatisk man med lika sympatisk fru.

Klimatanläggning, stort och vackert rum med alla tillbehör samt separat badrum med toalett, badkar och dusch. Lägg till detta den vackra balkongen med vidunderlig utsikt över hela hamnområdet och upp mot bergen bakom. Till och med en präktig gul vevmarkis fanns på balkongen. Vi kände genast att trivselfaktorn låg i topp på detta eminenta boende. Som extra faciliteter ingick gratis kaffe samt fri tvättservice.

Flyttade in torsdag morgon och bestämde oss för att stanna minst en vecka. Det blev ända till fredagen veckan därpå när det ändå var dags att vända åter till Rhodos inför söndagens hemresa den 3 Oktober.

Priset var emellertid det allra högsta vi någonsin betalat för härbärge , 40€ per natt, vissa Athenhotell dock oräknade. Men väl värt varje cent!!! Noteras skall därtill att vi under våra två veckor hade permanent värmebölja med 30-35 grader dygnet runt och nästintill vindstilla. AC-anläggningen kom då att sitta likt handen i handsken eftersom vi båda äro med åren en smula värmekänsliga, särskilt nattetid...

Vi har alltid trivts väldigt bra på just Symi och ska här nedan i alla fall försöka förklara just varför. Det är icke alltid lätt när det ju handlar om en känsla, och ett sammanhang.

(Inkfish!! Du må gotta dig när du läser detta, men det bjuda vi på)

Inledningsvis, Symi är enligt vårt förmenande en tvillingö till Kastelorizo, men bara så mycket större. Annars finnes många beröringspunkter. Hamninloppet, hamnbassängen, de strandnära tavernorna samt den pittoreska Italieninspirerade arkitekturen.

Vi kom genast att lägga märke till en anmärkningsvärd förändring på Symi. Hamnpolisen synes detta år ha privatiserats!!! Icke en skymt av någon hamnpolis i samband med färjornas ankomst respektive avgång. Den verksamheten sköts numera som följer: En hamnadministratör civilt klädd i shorts, sandaler samt skrikig skjorta och keps sköter kontakterna med anlöpande fartyg. Administratören är försedd med en mindre läderväska vari diverse blanketter finnes. Han tager emot de sedvanliga blanketterna som alltid från färjorna överlämnas i samband med förtöjning av flytetyget. Vi kallar honom "Hamnmannen"

Så har vi "Repjohan" han som tar emot trossarna från färjorna och förtöjer dessa vid grova pollare. Repjohan är lika med den äldre herre som brummar runt i hamnområdet på sin lilla hyttförsedda moped med texten "Harbour Service". Vit overall samt röd keps, därtill vit skjorta och alltid slips. Repjohan lösgör ävenså förtöjningarna vid färjans avgång.

Hellenic Coast Guard har ett litet fartyg samt en lokal med altan just intill vårt hotell. På altanen sitta uniformerade tjänstemän i sina blågrå uniformer och iförda grova skor. De gör emellertid just ingenting annat än iakttager vad som sig i hamnen tilldrager. I sina bylsiga uniformer ser de närmast ut som oförlösta kokonger... Den enda konkreta verksamheten vi från Hellenic Coast Guard kunde förmärka, det var att man var morgon hissade den Grekiska flaggan på balkongen samt vid solnedgången tog densamma ned. Därtill varmkördes deras flytetyg någon timme då och då för att ladda batterierna. I övrigt intet.

En eller två gånger i veckan anlända så vattenbåten. Eftersom Symi helt saknar färskvatten hämtas allt vatten via tankfartyg från Rhodos. Det tager cirka tio timmar att lossa vattnet från tankfartyget. Lossningen sker just nedanför vår balkong via grova slangar kopplade till ett rörsystem i lucka under kajen. Vi fick följa sceneriet tre gånger under vår vistelse på Symi.

Och, vad hända då på Symi?? Från altanen kunna vi så skåda allt som på morgonen sig tilldrager på ön. Tavernorna fejas, butikernas sortiment bäres ut inför anstormningen av "Horderna" från utflyktsbåtarna vilka från Rhodos och Kos anlända runt tiotiden till stackars Symi. Må vi kanske drista oss göra en liten utvikning. Det går alldeles utmärkt att på Symi inhandla vinterjackor...

När vi en dag kom ned med bussen till hamnområdet uppmärksammade vi att en liten klädbutik strax innan taxiplatsen hängt upp ett antal olikfärgade vinterjackor av duntyp. Prislappen sade 10€!!! Vi gingo genast in i butiken att efterhöra om priset var korrekt. Jodå, ett större sortiment jackor hava osålda tagit plats i butiken och skola nu reas ut. Vi utprovade varsin jacka i färg svart samt inhandlade dessa för 10€ per stycket. Och detta i trettiofemgradig värme!!! Likt en stumfilmsfars. Arne föreslog att vi skulle taga vandringen hem genom hamnområdet iförda jackorna samt tillhörande matchande shorts och sandaler. Hustru Birgitta avstyrde det hela och därmed bars jackorna hemåt i tvenne bylsiga plastpåsar.

Längs hemvägen införskaffades ett stycket papplåda av lämplig volym samt nedpressades jackorna i lådan. Så in till slaktarens butik att väga låda med innehåll på den moderna elektroniska vågen. 2,9 kilo visade den datautskrivna självhäftande lappen vilken anbringades å lådans översida. Att via Posten skicka lådan hem betingade ett pris på 25€ ytfrakt. Vi nu invänta lådans ankomst!!

Utflyktsbåten "Triton" avgå vid pass nio för sin tur runt ön med förväntansfulla turister. Priset 30€ pp och då ingår lunch samt båttur runt hela ön med stopp för bad och kultur. Vi gjorde avsteg från våra rutiner och tog faktiskt en tur med Triton en dag. En prisvärd seglats, där vi även fick se det berömda klostret med mera. Vi valde den allra hetaste dagen och då funno vi oss svalka i havsbrisen. Bara det värt hela resan. Men, visst, säsongen går mot sin final. Var vi kanske femtontalet betalande gäster på Triton? Gott om plats. Lägg till detta att det under hela resan fanns fri tillgång till såväl Ouzo som Retsina i särskilt ställ vid stormasten.

En större thermos innehöll därtill isbitar vilka redan innan vi knappt hunnit ut från hamnen förvandlats till ljummet vatten. Lunchen var en mycket positiv överraskning. Mat i massor och av mycket god tillagning. En portabel grill bars i land vid badstopp nr 2 och då grillades det goda och i förväg marinerade köttet .
En tur med Triton lär aldrig få några missnöjda resenärer.

Och, frågan ligger i luften!!! Vad gör man på Symi i nio dagar??? Ja, det ska vi här försöka redovisa.
Starten 07.00 cirka med Arne och kortvågsradio på balkongen att skåda soluppgången samt avnjuta morgonekot i väntan på att kaffet blir klart.

Hustrun upp timmen senare när Arne levt om i rummet så till den milda grad att all fortsatt sömn synes omöjlig….. Vevmarkisen vevas ned så Hustru Birgitta skugga kunna erhålla till skydd från den obarmhärtiga morgonsolen. Vid tiotiden komma så "Horderna" med utflyktsbåtarna. Kan uppgå till fem-sexhundra personer...

Vid pass halvelvatiden dags att taga en promenad. En dag vandrar vi bort via vägen förbi klocktornet och ut till badtavernan längst ut på yttre udden. Vi passerar först lyxhotellet längs vår väg innan vi så komma fram till "skeppskyrkogården" Ett rysansvärt ställe med mängder av gamla båtvrak uppsläpade på stranden. En gammal utflyktsbåt i tre plan och där en skylt på översta däcket gör reklam för dagstur Rhodos-Symi. Den skutan lär aldrig mer komma i farbart skick. Borde huggas upp genast.

Framme vid strandtavernan tager vi oss ett bord allra längst ned vid vattnet där Birgitta kan sitta i skuggan och Arne i solen. Alltid samma procedur. Kruset med retsina kommer in utan att vi numera behöver beställa. Tavernans ägare, vi kallar honom "Strandmannen" vill gärna sätta sig ned att berätta anekdoter för turisterna, men vi slipper honom eftersom Arne alltid börjar gapskratta så snart strandmannen närmar sig vårt bord. Varför? Ja det lämnar vi därhän.

Några meter bort har vi så den lilla stranden "Nos" med solstolar till uthyrning. Tavernans personal sköter den detaljen. Det går dock alldeles utmärkt att bada och sola på stranden med medförd badhandduk. Då kostar det ingenting.

Noterbart är att denna oas endast är öppen dagtid och att dagsturisterna från Kos och Rhodos aldrig hittar hit. Det serveras väldigt goda och ofta prisvärda lunchrätter på tavernan.

Vid ettiden bryter vi upp och tar promenaden tillbaka till centrum. Butiksinnehavarna längs hamnstråket är duktiga på att lära sig vilka som är övernattande turister och dagsdito, och därav följer att vi får gå tämligen oantastade på vår väg till centrum. Vi går över den låga vackra stenbron och fiskeauktionshuset för att sedan direkt stanna för lunch vid vår Gyros Pita-servering invid ståndet med kryddor för avsalu. En man i femtioårsåldern är en skojfrisk person som kan locka till sig dagsturisterna som ingen annan. Mannens fru är måttligt road av skämten om potenskryddor och dunderthé som enligt utsago lär ska ha bättre effekt än viagra . Men mannen har god försäljning med sitt stånd. (Marknadsstånd alltså) Vi kalla honom "Viagramannen" Hustru Birgitta köpte dock kryddor i mängd av Viagramannen. Ett dåligt omen??

Vår Pitaman serverar enligt utsago öns bästa och billigaste Gyros Pita, och vi säga icke emot. Tvenne Gyros samt en kapsylretsina Cair stannar på strax under sex Euro. Här intager vi vår lunch alla åtta dagarna på ön.

Horderna från dagsturbåtarna är nu väck tillfälligt eftersom de häckar på förbokade tavernor inne i gränderna för den i turen ingående lunchen. Det råda lugn nu, ehuru högst temporärt.

Vid tvåtiden tager vi så öns enda buss, en giftgrön äldre skapelse märkt "Symi Bus" med dåligt ljuddämparsystem och en chaufför vi kallar Lundgren. Han heter säkert inte Lundgren, men råkar vara väldigt porträttlik en Diligensförare som på åttiotalet körde linjen Klimpfjäll-Lycksele åt Postens Diligenstrafik.

Bussen är verkligen liten och smal, men det är ett måste på denna ö. Cirka tjugotalet sittplatser finns men mera sällan någon konduktör. Några kvitton existerar ej. Från p-platsen i bortre hamnen gör bussen linjeturen till den lilla byn Pedi på andra sidan berget. Turen går upp till Ano Symi och vänder där uppe innan färden går ned till Pedi. 70 Cent pp kostar resan. Tar du taxi går kalaset på 2,5€ men då missar du slingan uppe i övre staden, och det är synd. Ej många millimeter emellan buss och husväggarna i de mer än trånga gränderna, men det klarar Lundgren galant. Vi träffade av en slump den förre bussföraren som numera har egen taxi. Mannen berättade om att han kört just denna bussen i dryga fjorton år, men sedan fick han nog. Bussen går varje heltimme från hamnen med start 07.00 och avslut 23.00.

Väl kommen ned till Pedi fortsätter man resan ända fram till bussens vändplan just utanför en väldigt trevlig liten taverna. Undvikas skall tavernan just innan, den är såväl dyr som trist.

Vid vår lilla strandtaverna sitter man just invid vattnet, ja så nära att det med fördel går att doppa fötterna direkt i havet . Trivsamma fiskebåtar i blått och vitt inramar det hela. Det finns en strand strax bredvid, men den är nog inget att hurra för direkt. Tavernan kan även med fördel besökas kvällstid för intagande av middagen. Ej så stort utbud, men väldigt god och vällagad mat. Tavernaägaren tar kvällstid fram sin gitarr samt sjunger och spelar musik av folkloretyp.

Fortsätter man sedan promenaden bortanför tavernan då kommer man till en liten kyrka där det just innan finns en parkbänk samt cementtrappa ned i havet. Vi badar alltid där eftersom det är så lugnt och stilla och oftast icke en människa i närheten.

Kvällstid tar vi stundtals den lilla bussen upp till Ano Symi (övre staden) för att äta middag på Tavernan med den stora utealtanen i tre etage. Undrar om det finns mer än den tavernan i övre staden? Lite dyrare, men ändå prisvärt ställe. Menyn är levande, dvs att du får gå in i köket och botanisera i alla grytorna och välja det du vill ha. Den som har goda knän tar sedan promenaden ner till hamnen via trappgatan. Det är 375 traqppsteg enligt sakkunnig. Brant, men väldigt vackert. En liten cafenia så där halvvägs är som gjord för ett svalkande krus vitt. Hustru Birgittas svaga knä gör dock att vi numera missar detta livgivande krus på cafenian halvvägs…

Åter hem till hotellet i sena kvällen att sitta balkong och njuta över den väldigt vackra vyn. Öns borgmästare har sett till att få fasadbelysning på valda avsnitt av bergväggarna samt en del gamla hus, och här har man verkligen lyckats bra. Resultatet är rent lysande. Serpentinvägen upp till övre staden är försedd med belysning i gult sken. Vackert det också. Att vi därtill planerat att befinna oss på just Symi när det är fullmåne ger Hustru Birgitta extra bonus. Kalimeravännerna Jens och Marianne som befann sig på Kreta kontaktades via sms, och de hade samma underbara upplevelse. Så vackert!!!

Precis rakt nedanför balkongen har vi därtill ett extra och gratis skådespel. Här ligga de stora lyxbåtarna förtöjda med aktern in mot land. Oftast är det mellan åtta till tio passagerare och lika stor besättning. Det måste vara Symis enda permanenta cirkus med fast ensemble!!! Kypare i vita rockar serverar lyxpassagerarna mat och dryck på silverfat under ständigt fjäskande. Kvällen avslutas på balkongen med lättgrogg samt avlyssnande av kvällsekot via kortvågen.

Rhodos

Dagarna går fort när vi trivs så bra med boende och miljö på Symi. Vi nödgas dock inhandla färjebiljetter för återfärden till Rhodos fredag 1 Oktober. I vår ursprungsplan ingick att vi avsåg ge Rhodos en chans att visa upp något annat än bara flygplatsen och gamla staden. Vännen Nikolas son hämtar oss direkt vid ankomst och kör till rummet vårt uppe i gamla staden, Kamiros Rooms. Vi räknade samman och fann att vi nu tagit oss härbärge snart tjugo gången på samma ställe, men i lite olika rum. Prisläge 15-30€ beroende på standard och läge. Flertalet rum finns på innergårdar med prunkande blommor och där varje rum har en egen liten altan med bord o stolar.

Lördagen kommer och vi tager lokalbussen ut till Lindos. Arnes stora vurm för medeltida befästningsverk gör att han vinner diskussionen om varthän dagens utflykt ska gå. Redan färden ut ur staden gör att vi får se ett helt annat Rhodos, ett varmare och intressantare landskap där bussen icke följa huvudvägen utan tager sig till små byar på slingrande vägar genom odlingsfält och torrlagda flodbäddar.
Vi konstaterar att det finnes annat än turism på denna mångfacetterade ö.

Väl framme vid Lindos bliva vi varse att Lindos ju i egentlig mening inte är en stad eller så, utan snarare en enda stor fästning borta på klippan vid havet. Vi hamnar på en jättelik bussparkering där det finns några tavernor samt souvernirbutiker. Vad som dock slår oss är att prisnivån på serveringen är relativt låg, ja snarast normal samt att det i butikerna säljas mycket kvalitetsvaror och det till hyfsade priser. Grekland är sannerligen överraskningarnas land. Ett par kapsylretsinor senare tager vi så bussen åter till Rhodos stad. Denna gång går färden klockrent längs huvudvägen och återresan tar endast halva tiden jämfört med utresan.

Den sista kvällen på ön och denna resa styres stegen enligt god sed och vänja till en finare restaurang i gamla staden att avskedsmåltiden intaga.

Söndagens morgon packades det samt hivades vår ränsel in på Kamiros kontor för dagsförvaring. Strosande i gränderna samt ställde vi stegen till ett lyxhotell vid stranden i nya staden. Vi brukar alltid taga oss ett dopp eller två i hotellets charmanta pool. Egentligen är nog polen mera avsedd för hotellets gäster, men vi har lärt att om man bara tar in varsitt glas på poolserveringen så går det för sig att ta ett dopp eller flera utan att någon reagerar.

Vår allra sista måltid för denna resa intog vi på en dansk taverna vi av en slump fann nära lyxhotellet. Uppenbarligen var det många danskar inkvarterade på de enklare hotellen i detta område. En stor buffé serverades dagligen till priset av 10€, och det var bra kurs utifrån det dignande buffébordet där intet fattades av grekiska läckerheter. Personalen var suveränt trevliga därtill.

På kvällskvisten taxi från Kamiros kontor och direkt ut till flygplatsen. Avgång på tidtabell, men ankomsten till Arlanda en timme sen på grund av stark motvind. Övernattning ånyo på Arlanda Hotellby innan hemresan till Umeå måndag 4 Oktober.

Umeå i Oktober 2004

Arne och Birgitta

Symi i Grekland.