Lejonet på Kea är från 600-talet f Kr. Av någon anledning skrattar han. Jag funderade mycket på varför, det finns ingen förklaring. Men jag kom på det efter någon dag! Vilket jag har en bild på. Dagen efter vi besökte lejonet såg vi ett riktigt lejon. Ni ska få se bilder senare, både på varför han skrattar och på det riktiga lejonet.

Kea är en dröm för alla som tycker om att vandra. Många av de gamla åsnevägarna (monopati) finns kvar i ursprungligt skick. Naturen är bedårande vacker, skogar av ek (två olika sorter) och mängder med mandelträd. Ekollon var tidigare en storindustri på Kea, de användes inom färgindustrin. Tänk att få se Kea i april.

Två ensliga stränder i ett otillgängligt område med stort historiskt intresse. Till höger om klippan i mitten finns en tempel tillägnat Apollon och till vänster ett som var tillägnat Athena. Den njutbara och vackra vandringen hit tar cirka 50 minuter.

Ingången till en av de finaste byarna jag sett, Chora, eller Ioulis som byn egenligen heter. Det är en by som tar lång tid att utforska. Jag har aldrig sett en by med så många valvöverbyggda gränder tidigare. Turismen är lika med noll.