Hamnen Merichas domineras av "rooms" och pensionat. Och ett fult hotell från juntatiden. Åt på en svindyr taverna, två fiskar för 190 kr. Men hittade dessbättre en suverän taverna dagen efter, bredvid oss satt "the boss for greek coca-cola", han åt för 345 € och gav 40 € i dricks. Kyparen tyckte han var snål.

Torget i Driopis, eller Driopida, och något tredje namn jag glömt. Grekiska kartor! Också detta är en by vi tog till våra hjärtan, kanske den mest levande ö-by vi besökt. Här mötte vi en gammal man (ej på bild) som varit och plockat grönsaker i sitt land, när han såg oss blev han så till sig (vet ej varför, kanske inte van vid turister) att han öppnade sin jutesäck och gav oss stora delar av sin skörd: tomater, chorta och aubergine.

Ålderdomlig taverna i Chora, också fin by, där man kände sig förflyttad långt bak i tiden. Vi kunde inte slita oss från den slitna (!) väggbonaden med ryskt motiv. Varför hängde den där? Hur länge? Vem hade tagit dit den? Det fanns säkert en fantastisk historia bakom. Nere i hörnet satt några gummor och kuttrade och skrattade. Trivsam plats.

Loutra, en by med gamla anor tack vare de heta källorna som finns här. Här fanns flera spa-anläggningar. Hett vatten rann från berget och ner till stranden där folk låg och njöt som sälar. I ett litet supermarket träffade vi en fantastiskt glad tant, hon bjöd oss på vindruvor som hon plockade från taket (en av de nya bakgrundsbilderna) och ville lära oss att sticka! Ibland försvann hon och vi undrade varför, efter ett tag försvann leendet och hon berättade att hennes pappa låg allvarligt sjuk bakom den lilla affären. I nästa sekund kom leendet igen och vips så satt det en basilikakvist bakom mitt öra.